– Jag vill utnyttja att jag får rösta. Det är det som är demokrati, säger Marie Lindström.
Hon har precis fyllt 20 år och förbereder sig för sitt första val.
Hon har försökt ta reda på så mycket som möjligt om de olika partierna och vad de vill. Fast egentligen undrar hon om det är till så mycket nytta.
– Det finns ju bara två partier att rösta på. Ett höger och ett vänster. Jag tycker centern verkar bra, men jag skulle aldrig rösta på dom för jag gillar inte moderaterna. Nu blir det nog något vänsterparti ändå. Vilket vet jag inte.

Hennes snart 21-åriga kompis William Järlinge ska också rösta för första gången och delar hennes upprördhet över blockpolitiken. Han tacklar den på ett annat sätt.
– Jag var runt till alla valstugor vid Sergelstorg i Stockholm för att bilda mig en egen uppfattning. Just nu lutar det åt att jag röstar på miljöpartiet. De vill utvidga kollektivtrafiken och det tycker jag är viktigt. Ju fler som röstar på dom, desto mer får de att säga till om inom sitt block. Det är viktigt.

Ord som viktigt, rättighet och demokrati återkommer ofta under vårt samtal. För båda är det en självklarhet att rösta. En tanke som inte alla deras vänner delar.
– Det är många som säger att de inte ska rösta, säger William.
– De tycker inte att deras röst gör någon skillnad. De tror inte att det spelar någon roll vad man tycker om man är ung och arbetslös, säger Marie.

För Marie är det tvärtom det som är drivkraften att rösta.
– Jag vill rösta på ett parti som är bra för mig, säger hon och William håller med.
– Precis, jag tänker på vad som gynnar mej. Man måste tänka på sig själv specifikt, det är ren överlevnad. Men sen är det ju viktigt med hur det påverkar samhället i stort också.
Han tycker att de politiker som sitter vid makten är för gamla och inte riktigt vet hur livet är som ung.
– Det är bara en massa fyrtioplussare. När de var ungdomar var livet annorlunda.
Marie har en egen lösning på det problemet.
– Kanske skulle man ha tre partiledare för varje parti. En i tjugoårsåldern, en medelålders och en gammal person. Då skulle politiken få en annan bredd. Det skulle vara andra politiska frågor som drevs om fler yngre var med.

William har blivit kontaktad av ett enda parti inför valet.
– Jag fick en tidning av Sverigedemokraterna. Jag läste den noga och insåg att det inte var något för mej. Jag har invandrarpåbrå och de vill ju få bort mej.
– Det är bra att man får bilda sig en egen uppfattning om dom. När Nationaldemokraterna kom till Rodengymnasiet för några år sedan ville jag läsa deras flygblad, men folk ryckte det ur händerna på mig och sa att jag inte fick. Det är fel. Jag vill läsa vad de säger.

I sin strävan att ta reda på vad han ska rösta på tittade William på en partiledardebatt på tv. Det är inga positiva ord han har att säga om partiledarnas förmåga att debattera.
– Jag satt bara och väntade på att de skulle säga vad de skulle presentera och vad de vill göra. Istället för att göra det sa de bara vad de andra gjort eller vill göra som är dåligt.
– Barnsligt, säger Marie med eftertryck.
Det mesta de kan om politik handlar om den politik som förs på riksnivå. Kommunpolitiken har de inte så mycket kunskap om.
– Jag vet inte vad de vill. Det är ingen som pratat om det. Men jag har tänkt ta ett varv bland valstugorna i Norrtälje, säger Marie.
Ingen av dem pratar särskilt mycket politik hemma.
– I min familj är det ingen som röstar på samma parti. Jag ska själv tänka vilka jag vill ska ha makten. Ingen ska säga det åt mig. Det är likadant med kompisar. Det är lätt att det blir grupptryck i vad man röstar på, Jag försöker gå min egen väg.