For
er
som
inte
hanger
med
-
vi
ar
tre
spelare
som
har
fatt
mojligheten
att
spela
med
var
samarbetsklubb
Gintras
(Litauens
basta
fotbollslag)
i
UEFAs
womens
Champions
League
i
Slovenien.
Nu
har
vi
befunnit
oss
i
Slovenien
sedan
i
fredags
(innan
var
vi
i
Litauen
pa
traningslager)
efter
en
overjavlig
resa
hit.
Det
ar
tydligen
en
svensk
foreteelse
att
ata,
dricka
och
ga
pa
toaletten.
Foddes
litauer
utan
behov?
Har
ar
i
alla
fall
livet
pa
topp.
Vi
tackar
UEFA
for
att
de
vet
vad
vi
vill
ha
-
fantastisk
mat
(buffe
tre
ggr/dag),
grym
service,
lyxhotell
med
sjukt
manga
pooler
osv.
Det
enda
vi
gor
har
ar
tranar,
ater,
sover,
vilar
och
softar
vid
poolen
for
att
sedan
kunna
prestera
pa
topp
under
matcherna.
Igar
var
det
antligen
dags
for
match
mot
ett
turkiskt
lag.
Dagen
inleddes
med
vad
vi
trodde
morgonpromenad
som
senare
overgick
till
lopning
och
akrobatiska
ovningar
pa
en
aker.
Mest
forbannade
var
vi
over
att
vi
valde
att
bara
bh
istallet
for
sporttopp
-
lagom
lokiga
blev
vi.
Sedan
fortsatte
forberedelserna
infor
kvallens
mote
och
vi
fick
antligen
hora
taktiksnack.
Val
pa
den
nybyggda
fina
arenan
borjade
vi
inse
hur
stort
det
vi
far
vara
med
om
egentligen
ar.
Fjarilar
i
magen
var
ett
faktum.
Fjardedomaren
som
till
och
med
fick
presidenten
att
tystna
kollade
att
allt
var
under
kontroll:
vi
fick
inte
bara
harnalar,
benskyddstejp
och
trojan
skulle
promt
vara
instoppad
i
shortens.
Moller
trodde
hon
skulle
do.
Som
befarat
bjod
turkarna
pa
en
fruktansvart
bra
match.
Det
gick
undan
och
vi
har
aldrig
varit
med
om
liknande.
Det
var
sa
sjukt
kul
att
spela
och
vi
ar
alla
nojda
med
var
insats
trots
att
det
inte
rackte
hela
vagen.
Vi
forlorade
med
3-2
och
maste
lara
vara
nya
vanner
att
visa
mer
hjarta
och
aldrig
ge
upp
forran
domaren
blaser
av
matchen.
Har
vi
namnt
att
domarna
hade
mikrofoner
och
att
huvuddomaren
fick
en
signal
sa
fort
linjedomarna
vinkade?
Det
tillhor
ju
inte
direkt
var
vardag.
Sinnes,
snacka
om
att
de
var
synkade.
Elin
fick
en
kram
av
en
av
coacherna
efter
matchen,
Sarah
fick
en
kram
av
en
supportergubbe
och
Moller
gjorde
mal
och
fick
ocksa
en
liten
kram.
For
ovrigt
spelade
vi
90
minuter
alla
tre,
sa
ni
kann
ju
gissa
sjalva
hur
vi
mar
idag...
Imorgon
ar
det
dags
for
nasta
fajt,
ett
lag
fran
sjalvaste
Slovenien.
Dags
att
borja
ladda
redan
nu,
snart
bar
det
av
pa
traning.
/Elin,
Moller,
Sarah
Kommentarer (0)
Kommentera:
Var den första att kommentera!
Din kommentar blir synlig först efter att en moderator har godkänt den.