For er som inte hanger med - vi ar tre spelare som har fatt mojligheten att spela med var samarbetsklubb Gintras (Litauens basta fotbollslag) i UEFAs womens Champions League i Slovenien.

Nu har vi befunnit oss i Slovenien sedan i fredags (innan var vi i Litauen pa traningslager) efter en overjavlig resa hit. Det ar tydligen en svensk foreteelse att ata, dricka och ga pa toaletten. Foddes litauer utan behov? Har ar i alla fall livet pa topp. Vi tackar UEFA for att de vet vad vi vill ha - fantastisk mat (buffe tre ggr/dag), grym service, lyxhotell med sjukt manga pooler osv. Det enda vi gor har ar tranar, ater, sover, vilar och softar vid poolen for att sedan kunna prestera pa topp under matcherna.

Igar var det antligen dags for match mot ett turkiskt lag. Dagen inleddes med vad vi trodde morgonpromenad som senare overgick till lopning och akrobatiska ovningar pa en aker. Mest forbannade var vi over att vi valde att bara bh istallet for sporttopp - lagom lokiga blev vi. Sedan fortsatte forberedelserna infor kvallens mote och vi fick antligen hora taktiksnack. Val pa den nybyggda fina arenan borjade vi inse hur stort det vi far vara med om egentligen ar. Fjarilar i magen var ett faktum. Fjardedomaren som till och med fick presidenten att tystna kollade att allt var under kontroll: vi fick inte bara harnalar, benskyddstejp och trojan skulle promt vara instoppad i shortens. Moller trodde hon skulle do.

Som befarat bjod turkarna pa en fruktansvart bra match. Det gick undan och vi har aldrig varit med om liknande. Det var sa sjukt kul att spela och vi ar alla nojda med var insats trots att det inte rackte hela vagen. Vi forlorade med 3-2 och maste lara vara nya vanner att visa mer hjarta och aldrig ge upp forran domaren blaser av matchen. Har vi namnt att domarna hade mikrofoner och att huvuddomaren fick en signal sa fort linjedomarna vinkade? Det tillhor ju inte direkt var vardag. Sinnes, snacka om att de var synkade. Elin fick en kram av en av coacherna efter matchen, Sarah fick en kram av en supportergubbe och Moller gjorde mal och fick ocksa en liten kram. For ovrigt spelade vi 90 minuter alla tre, sa ni kann ju gissa sjalva hur vi mar idag... Imorgon ar det dags for nasta fajt, ett lag fran sjalvaste Slovenien. Dags att borja ladda redan nu, snart bar det av pa traning.

/Elin, Moller, Sarah