En fotbollsplan, ojämn på såväl bredden som längden, med gulnande gräs och hemsnickrade målramar.
För att fånga upp förlupna bollar är fisknät uppsatta bakom burarna, och straffområdeslinjerna målas i av ”hamburgergubben” Göran Wahlqvist. Efter en spelad match är det förlorarna (!) som jublar mest och springer ärevarv runt planen.
Låter det annorlunda?
Lugn bara, traditionella Skärgårdscupen är allt annat än en ”vanlig” fotbollsturnering. Även om vinnarskallarna hos spelarna självklart plockas fram under matchspelet är det gemenskapen och glädjen som är syftet med cupen.

Så har det varit ända sedan 1976 – då Tjockö-generalen Ove Jansson var med och startade upp.
– Vi fick idén att börja spela fotboll tillsammans med folk på öarna runt omkring, säger Ove. Vi slog upp en åker, ordnade två mål och sedan dess har vi hållit igång.
I helgen inleddes den 34:e upplagan av Skärgårdscupen – denna gång på Tjockö.
Sju fasta lag – eller öar – gör upp om titeln, och turas dessutom om att arrangera turneringen. Dessa är Tjockö, Vätö, Refsnäs, Gräddö, Gisslingö, Tyvö och Enskär.
Cupen pågår under två helger, den första med idel gruppspelsmatcher – medan de avslutande mötena samt finalen spelas helgen därefter.
– Det är vårt femte år som arrangör, säger Ove Jansson och fortsätter: Cupen är ett bra sätt att få ihop öarna och skapa en bra gemenskap.
Och det spelas ju fotboll också.
Tjockö möter Enskär i en sevärd match. Kanske inte för den bländande fotbollen – men för allt det andra.

Det bjuds på mål i massor (nio stycken), väl genomtänkta firanden och många skratt spelarna emellan.
När Enskär, som genom åren gjort sig känt som det spexigaste laget, lyckas reducera till 1-2 bryter jublet ut.
Hela avbytarbänken rusar in på planen – med en stor rosa flagga i högsta hugg – för att fira med segerdans och sång.
Och så tackar de motståndarmålvakten (!) för att han var ”snäll” och släppte in målet.
– Vi är nog det gladaste laget här och vi gillar att bjuda på något extra, säger Enskärs Erik Karlsson, som varit med sen starten. Vi måste ju dölja våra brister på något sätt (skratt).
Tjockö låter sig dock inte beröras av motståndarnas oväntade tilltag.
När 15-åriga Matilda Jansson prickar in 3-1-målet från nära håll avgörs matchen – och Tjockö kan gå ifrån till 6-3.
– Jag hoppas att vi vinner. Det är väldigt kul att spela och har gått bra hittills, säger Matilda, som gör sin första Skärgårdscup.
Men trots förlusten är inte Enskär-spelarna besvikna efter slutsignalen.
Tvärtom.
De springer ärevarv, tackar publiken och sjunger segersånger.
– Vi vann va? Skriv att vi vann, säger David Skog. Det är alltid roligt att spela.
Han har varit med i 15 år, men är hittills mållös i årets turnering. Det är inte hans fru – Anita Skog – som gör debut.
– Jag har gjort två mål, säger hon stolt.
Även parets son William, ett år, är med och stöttar.
– Han är vår maskot.
Det kan nog behövas. Faktum är att Enskär, tillsammans med Gisslingö, historiskt sett ofta slutar sist i Skärgårdscupen – vilket också ger ett pris.
– Ja, man får en tavla av den gråtande flickan, säger Erik Karlsson. Det har gått så långt att vi har berett plats för den med en vit ram på väggen hemma (skratt).
En gång har de dock fått vinna. År 1983 var just Erik en av stjärnorna som hjälpte Enskär till titeln.

Efter turneringens slut väntar segerbankett på finalkvällen. Ett band spelar – och det segrande laget får äran att gå in sist i lokalen, efter att först ha firat med en båttur.
Väl inne i lokalen hyllas laget sedan med stående ovationer från sina motståndare.
En otrolig upplevelse, menar den tidigare NIK-tränaren Christer Westerlund, medarrangör i Tjockö.
– Jag har varit med om stora matcher genom åren, men första gången vi vann fick jag faktiskt gåshud, säger han. Det var en fantastisk känsla.
Får Westerlund och Tjockö uppleva det igen? Nästa helg avgörs Skärsgårdscupen.