Våffla & präst står det på en skylt på ytterdörren.
När NT kommer på besök är Lars Thillman i full gång med att förbereda våffel–smeten. Men han lämnar snabbt vispen och tar oss på tur genom huset.

Mitt i Älmsta
En smal, brant trappa leder upp till övervåningen och en glasveranda med utsikt över hela Älmsta centrum. I ett rum står säckar med insamlade kläder som ska till Baltikum, också det en del i kyrkans verksamhet.
– Det här huset skänktes till församlingen av en man som hette Karl Johan, så det blev döpt efter honom, säger Lars Thillman.

Våfflor är gemenskap
På bottenvåningen i Karl-Johansgården strömmar fler och fler in för en våffla och en stund av gemenskap. En del är nykomlingar, andra återkommer varje vecka. Våffeljärnet fräser till när en slev smet landar på den heta metallen.
– Man kan antingen ha fettet i smeten eller på järnet, säger Lars Thillman, som jämför sin roll som våffelgräddare med en bartenders.

Livsviktiga samtal
Han menar att våffelgräddningen är ett utmärkt ackompanjemang till samtal om livets väsentligheter.
– Det är samtalet som är navet i en bra gemenskap, säger han. Och det går lättare att prata om man samtidigt gör något annat, som att grädda våfflor. Dessutom är det så trevligt med våfflor och lite matigare än bara kaffe och bullar.