När politiken behöver ansikten
Hur många kan namnge våra företrädare i landstinget? Inte så många räcker upp handen vid en sådan fråga. Landstingspolitiken i Stockholms län är i behov av en demokratisk uppryckning, med starkare profiler som företrädare.
Relaterat
Bara en av fem stockholmare känner igen och kan namnet på stadens mest inflytelserika politiker. Det rapporterade Svenska Dagbladet efter en enkät på stan i går. Sannolikt känner en större andel av Norrtäljeborna till kommunstyrelsens ordförande Kjell Jansson och andra lokalpolitiker, vars nunor man kan betrakta var och varannan dag här i NT. Det är bra, med kommunpolitikens förankring är det rimligen ganska gott ställt.
Den kritiske invänder nu kanske att personer och ansikten ändå inte spelar så stor roll. Politikens innehåll ska ju stå i fokus. Det finns grund för den invändningen. Särskilt då ny forskning tydligt visat att politikers yttre spelar roll för väljarna. Politiska val i Sverige är lyckligtvis också ganska förskonade från överdriven personkult, i jämförelse med andra länder.
Men den andra sidan av det myntet är att politiken blir helt ansiktslös. Där beslut tas centralt och anonymt uppstår ett demokratiskt vakuum. I Stockholms läns landsting är det särskilt tydligt.
Landstingspolitiken uppfattas ofta som teknisk. Som något för tjänstemän att förvalta. Det handlar ju om kvalitetsfrågor – om bättre sjukhusmat och kortare vårdköer.
Det är en bild som skadar politikens funktionssätt. Många journalister, kommentatorer och väljare avskräcks av den förvaltningsmässiga grottighet som landstingspolitiken har fått en stämpel av. Oundvikligen leder det till att väljare inte ges möjlighet att sätta sig in och göra val i de viktiga framtidsfrågor om bland annat vårdutbud och infrastruktur som lanstinget ansvarar för. Det är faktiskt ofta politiskt, mer än tekniskt.
Därför är det bra att delar av landstingspolitiken i Norrtälje är decentraliserade genom Tiohundra. Genom att placera beslut närmare dem som berörs, gynnas också den lokala debatten. Väljare får en sportslig chans att välja.
En del politiker försöker också nå ut med hjälp av sociala medier, genom bloggar och hemsidor. Det har i många fall visat sig ganska misslyckat. Inte en enda av de 100 tillfrågade i SvD:s enkät kände igen Centerpartiets Per Ankersjö, en av Sveriges mest aktiva bloggare.
Det visar att det är viktigt med personer som kan föra fram politiken på gator och torg. I Stockholms län behövs det fler aktiva politiker som är genuint intresserade av att möta både väljare och media öga mot öga.
Carl Johan von Seth
Politisk redaktör

6 m/s





Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 jul 2010 12:40 Rospiggen (Ej registrerad)
Landstingen är väl liksom påvens testiklar och mannens bröstvårtor onödiga ting.
Skrivet 30 jul 2010 14:44 Kalle i stan
En lika intressant fråga är väl hur många som kan namnen på våra kommunala politiker?
Möjligen med undantag av den moderate riksdagsmannen i Norrtelje.
Skrivet 30 jul 2010 16:13 Clarence Werngren (Ej registrerad)
Instämmer med Rospiggen. Landstingen är en historisk relikt som borde avskaffats för minst 100 år sedan. Centerns ungdomsförbund kallade landshövdingeämbetet för pensionärstrampolin, en träffande benämning.
Ett avskaffande och överförande av länens, landstingens, landshövdingens etc uppgifter till kommuner och stat borde vara en självklar uppgift. Bildandet av större regionala områden som ett slags Småsverige är ett dyrt och förfelat byråkratiseringsprojekt.
Skrivet 1 aug 2010 10:18 Göran Pettersson
Jag tror att kommunens socialdemokratiske riksdagsledamot och kommunstyrelsens ordförande är avsevärt mer kända.
Skrivet 3 aug 2010 22:38 Putte (Ej registrerad)
Än vem då?