Med argumentet att den nuvarande upphovsrättslagstiftningen är förlegad vill organisationen att staten ska avgiftsbelägga mobiltelefoner och usb-minnen för att kunna ersätta de konstutövare som går miste om inkomst när det inte längre går att kontrollera hur musik, film och böcker sprids. I dagsläget betalar cd- och mp3-spelarkonsumenter hundratals miljoner i förhandsböter för att man förmodas använda sin egendom till att begå brott.

Det är sant att utvecklingen av digitala tekniker och tjänster går framåt. Det gäller film och musik såväl som böcker. Bokjätten Amazon.com rapporterar i veckan att man numera säljer fler e-böcker än traditionella pappersböcker. Samtidigt meddelar de företag som länge försökt göra affärer på att hyra ut film via nätet att kunderna äntligen börjar strömma till. Också skivbolagen redovisar att en betydande och starkt växande andel av deras intäkter genereras genom nya försäljningskanaler, som musiktjänsten Spotify.

Men det har tagit tid för branscherna att hitta sina nya roller i den digitala tidsåldern. För sex år sedan skrev journalisten Chris Andersson om ”den långa svansen” – en teori om hur både utövare och användare av inte minst kultur gynnas av distribution via nätet. Valmöjligheterna inskränks inte längre av långsamma transporter och trånga lagerytor. På det sättet kan nu fler hitta sina favoriter och konsumera mer kultur. En annan fantastisk aspekt av de nya verktygen är att de sparar fysiska resurser, det papper och den plast som fördyrar lyssnande och läsande. Något som annars utövare, användare och miljön drabbas av. Det gynnar med andra ord alla att förändringstrycket tvingat filmbolag och förlag att lyfta huvudet ur sanden, bejaka teknikutvecklingen och bemöda sig med att försöka tänka utanför ramarna.

Det här är en revolution som i små steg drivs framåt av finurliga artister, författare och företagare. Samtidigt hålls den fortfarande tillbaka av naturlig osäkerhet och teknikskepsis. Men det är anmärkningsvärt att utövarna själva vill beskatta sina distributionskanaler. Och lagstiftningen ska inte bemöta sådana tendenser.

Det är helt enkelt inte möjligt att ersätta fiktiva intäktsförluster som utvecklingen kan tänkas ge upphov till. Att klämma åt all teknik som potentiellt kan rymma piratkopior är ohållbart. Privatkopieringsersättningen är en dålig princip som likt fonografen bör förpassas till historien snarare än uppdateras i takt med iPhone.