Alldeles för ofta ses tillväxt som ett nollsummespel. Där någon vinner förlorar någon annan. Tvärtom gynnas tillväxt av omgivningens tillväxt. Många kommuner präglas fortfarande 40 år efter storkommunreformen av mentala låsningar i form av storebrors- och lillebrorskomplex i de kommundelar, som gick ihop 1971.

Vår kommun är en del av den starkast växande regionen i Sverige – Stockholmsregionen. Det både har och kan kommunen dra nytta av. Det handlar inte om att prioritera centralorten Norrtälje före övriga kommundelar. Att möjliggöra tillväxt i Rimbo-, Hallsta- eller Väddöbygden är till fördel för hela kommunen.

Idag finns de främsta tillväxtmöjligheterna i Rimbobygden. Den växer redan nu snabbare än kommunen i sin helhet, och det är bara början. När vi i landstinget i maj antog den regionala utvecklingsplanen för Stockholmsregionen (RUFS 2010) underströks detta med all tydlighet. I den nordöstra länsdelen fanns i förra planen (RUFS 2001) en av de sju delregionala utvecklingskärnorna - Täby-Arninge.

I RUFS 2010 utpekas Märsta-Arlanda som en åttonde tillväxtkärna. För såväl Täby-Arninge som framför allt Märsta-Arlanda utgör Rimbobygden ett synnerligen attraktivt boende på pendelavstånd. Det gör Rimbobygden unik i vår kommun.

Rimbobygden kan med andra ord bli ett attraktivt skyltfönster för Norrtälje kommun. Redan idag är Rimbobygden kommunens idrottsliga skyltfönster med handbollen i Rimbo och friidrotten i Rånäs, nu när det svajar i Hallstabygdens speedway. Rimbobygden kan vara ett mål i sig, och inte bara något man åker igenom på väg till eller från Norrtälje.

För att möjliggöra den tillväxt Rimbobygden har, måste kommunen satsa rejält på planarbete och bostadsplanering. Finns det flaskhalsar i kommunhuset, måste kompetensen stärkas både kvalitativt och kvantitativt. Norrtälje kommun är idag sämst i länet på bostadsbyggande. Här måste tempot höjas rejält.

Men tillväxt förutsätter inte bara bostäder utan också kommunikationer. Väg 77 från Rösa till länsgränsen är en skandal. Den är inte ett steg närmare nödvändig upprustning, än när jag första gången skrev om detta i Norrtelje Tidning för åtta år sedan. Kommunens planarbete måste forceras, så att spaden kan sättas i jorden, den dag vägmyndigheterna har pengar tillgängliga. Det kan ske när som helst oavsett var i antagna planer upprustningen ligger tidsmässigt. Fördröjda planer för andra projekt, kan göra att väg 77 kan påbörjas tidigare än planerat. Men, det kräver en kommun som är på hugget och som är klar med sin hemläxa.

Jag har tidigare skrivit om de omfattande satsningar som vi gör inom SL för att rusta och bygga ut Roslagsbanan. Dubbelspår byggs nu på både Åkersbergagrenen och Vallentunagrenen. Min största framgång hittills är att SL nu inlett den formella processen för en eventuell förlängning av Roslagsbanan till Arlanda. Det går att påverka politiken.

För trettio år sedan lades Roslagsbanan ned mellan Kårsta och Rimbo. Det tretton kilometer långa spårreservatet finns kvar. Med den upprustning som nu sker av Roslagsbanan skulle färden mellan Rimbo och Östra Station ta mindre än 50 minuter. Att förlänga Roslagsbanan till Rimbo är inte längre nostalgi utan en del av en framtidssatsning på Rimbobygden.

Men då krävs det att Norrtälje kommun är på hugget. I de planer som regering och riksdag ställt sig bakom finns bara pengar till en utredning om pendeltåg via Arninge till Åkersberga, med en möjlig förlängning till Norrtälje i en okänd framtid. Lägg de planerna i papperskorgen! Roslagsbanan till Rimbo är en satsning, som det skulle gå att få stöd för också i angränsande kommuner, men Norrtälje måste ta täten.

Norrtälje kommun växer. Rimbobygden har särskilda förutsättningar att växa med den utveckling som nu äger rum i länets norra delar. Men, det förutsätter en kommun som ligger i framkant och inte bara inväntar vad som händer. När Rimbobygden växer, då växer också Norrtälje!