Reaktionerna har varit att turism inte är den enda grunden för tillväxt i skärgården och att fler turister kanske inte leder till fler jobb och intäkter på öarna.
Det är ett missförstånd att många av oss som kämpar för en levande skärgård genom stärkt besöksnäring inte ser betydelsen och möjligheten till utveckling också i andra delar av näringslivet och arbetsmarknaden.

Ska vi ge bättre utvecklingskraft i skärgården måste alla offentliga, privata och ideella aktörer göra många saker samtidigt och dra åt samma håll. Det är en självklarhet att kommunikationerna, tillgången till bredband och fungerande kommersiell och offentlig service måste säkras och utvecklas om ö-samhällen ska kunna leva och utvecklas.

Men det finns många utvecklingstrender som i dag går åt motsatt håll. Många människor har i dag högre krav på standard och service än tidigare. Samtidigt är det är allt svårare att få till ytterligare stora offentliga satsningar, utöver de betydande belopp som redan satsas. Ökat beroende av offentligt stöd gör också skärgården mer sårbar för förändringar i ekonomin och politiken.

Den som vill utveckla skärgården måste naturligtvis fortsätta kämpa för rättvisa villkor och en grundläggande service, men för satsningar på en tryggare utveckling måste fokus ligga på att långsiktigt bygga skärgårdens egen kraft.

1.Befintliga resurser måste användas smartare och mer samordnat så att de ger bättre effekt. Det gäller allt från kollektivtrafikens tidtabeller, linjedragningar och knutpunkter till samarbete mellan skolor på olika öar.

2.Bostadsbyggandet måste komma igång och fler människor lockas att bosätta sig i skärgården så att befolkningsunderlaget för affärer och skolor stärks.

3.Förutsättningarna för näringslivet måste förbättras så det blir bättre inkomster och fler människor som verkar i skärgårdsekonomin.

Det handlar ingalunda enbart om turism, utan om alla näringar som av olika skäl vill vara etablerade i skärgården. Inom ramen för det stärkta regionala samarbetet och under Sikos (Skärgårdarnas kontakt- och intresseorganisations) medverkan pågår flera viktiga arbeten för att öka bostadsbyggandet och utveckla infrastruktur som exempelvis bredband, posttillgång, kassaservice och replipunkter.

Skärgårdens besöksnäring har stora möjligheter till fler jobb och bättre inkomster, men de tas tyvärr inte tillvara fullt ut. Medan jobb och inkomster i turismen har ökat med 60 procent i Sverige som helhet de senaste tio åren, har skärgårdsturismen stått stilla eller gått tillbaka. Vi måste ställa oss frågan om skärgårdens samhällen verkligen har råd att bortse från denna möjlighet?

Ett av huvudmålen för besöksstrategin är att förlänga säsongen. Fördelen med det är att ”trängseln” i juli inte behöver öka men med besökare under fler veckor stärks underlaget för skärgårdshandlarna, annan service på öarna samt för att sommartidtabeller kan förlängas.

Självklart måste besöksnäringen i skärgården ta hänsyn till de fast- och fritidsboendes rätt till integritet i sina hemmiljöer. Om den strategi som nu ska tas fram inte undersöker hur man kan hitta lämpliga metoder för dialog och hänsynstagande för att undvika sådana konflikter skulle jag bli förvånad. Dessutom grundar sig landstingets stöd till förstudien på att säkerställa att en växande turism i första hand ger fler jobb och inkomster på öarna.

I mina uppdrag kommer jag att fortsätta understödja alla goda och genomförbara idéer för hur hela näringslivet på skärgårdsöarna kan utvecklas. Men jag tror det vore ett stort misstag om skärgården valde bort att få sin del av kakan när turismen och dess företag växer i hela Sverige. Det vore också en stor förlust för de besökare från när och fjärran som då inte får uppleva vårt lands mest besöksvärda område.