Nya siffror som riksdagens utredningstjänst tagit fram åt Vänsterpartiet visar att de senaste fem åren har människor som arbetar kvällar, nätter och helger ökat med 25 procent. Totalt jobbar nu var tredje svensk på obekväma arbetstider. Av dem har hela 300000 barn under sju år. Men bara 40 procent av kommunerna erbjuder barnomsorg utanför kontorstid.

Samtidigt visar en undersökning som fackförbundet Kommunal har gjort att 30 procent av dess medlemmar med barn i förskoleåldern inte kan arbeta heltid på grund av förskolans öppettider och att hela 67 procent av föräldrarna aldrig blivit tillfrågade om vilka behov av öppettider på förskolan de har.

När Vänsterpartiet i Norrtälje för några år sedan motionerade om barnomsorg på obekväm arbetstid handlade mycket av debatten om att småbarnsföräldrar inte skulle vara borta från sina barn på kvällstid. När vi nu tillsammans med Socialdemokraterna vill utreda behovet av barnomsorg utanför kontorstid verkar föreställningen om att föräldrar som arbetar på kvällar och helger arbetar fler timmar än andra och därför aldrig träffar sina barn ha lagt sig något och det är skönt. Ofta är det ju så att den som till exempel har nattpass i sitt schema har fler lediga dagar att spendera med barnen än den som arbetar åtta till fem.

De allra flesta småbarnsföräldrar som jobbar på obekväma tider har inte tillgång till den allmänna barnomsorgen på de tider då de behöver den för att kunna jobba. Det betyder att 1970-talets stridsrop om dagis åt alla åter är relevant. Alternativen, för den som inte har släkt och vänner som kan ställa upp, blir att antingen jobba deltid och förlora ekonomiskt, söka nytt jobb och kanske tvingas pendla flera timmar varje dag eller att anlita outbildade barnvakter och betala för detta. Förskolor som är öppna när föräldrarna arbetar höjer kvaliteten och tryggheten avsevärt för såväl föräldrar som barn.

Bristen på barnomsorg för att kunna arbeta heltid och försörja sina barn är en lika tydlig jämställdhetsfråga i dag som för 40 år sedan. Tittar man lite noggrannare på statistiken, visar det sig nämligen att det framför allt är småbarnsmammor i serviceyrken som jobbar kvällar och helger. I omsorgen, i butiker, på kaféer och restauranger jobbar 70 procent av småbarnsföräldrarna regelbundet på sådana tider.

Det är helt orimligt att alla som ser till att hålla servicesamhället igång inte själva har tillgång till den gemensamt finansierade barnomsorgen. Det är hög tid för en lagstadgad rätt till barnomsorg för alla – oavsett föräldrarnas arbetstider. Låt Norrtälje bli ett gott exempel, en föregångskommun som kan erbjuda en service som gör det attraktivt att bosätta sig här.

Catarina Wahlgren
Josefin Brink