Signalerna är entydiga; världen befinner sig vid ett vägskäl. Den globala uppvärmningen kräver en radikal omställning av samhällsutvecklingen och klimathotet är ett reellt.

För ett år sedan dominerade frågan förstasidorna och nyhetsrapporteringen och satte dagordningen för den politiska debatten. Den senaste månaden har klimatmötet i Cancun delvis återfört frågan i rampljuset, men däremellan är det beklagligt tyst. Den svenska valdebatten blev ett tydligt bevis på detta.

Efter Cancun riktas nu blickarna mot Rio+20 som går av stapeln om två år just i Rio de Janeiro. Behoven och intresset för omställning av samhället mot hållbar utveckling, såväl bland hushållen som i näringslivet, är stort och i växande.

Jag är övertygad att omställningen inte bara är nödvändig utan möjlig om arbetet för ett hållbart samhälle verkligen ges högsta prioritet. Men för det behövs någon som offensivt tar initiativ till och tar på sig ansvaret för att leda den gröna omställningen.

Här vilar ett stort ansvar på politikerna som måste våga lyfta blicken och inse att de globala utmaningarna inte bara är ett problem utan också en historisk möjlighet att skapa en nödvändig omställning för en långsiktig energi-, klimat- och ekonomisk säkerhet.

Visserligen är Sverige redan i dag på flera områden ett föregångsland. Bioenergin bidrar redan i dag med cirka 32 procent av Sveriges energiförsörjning och lägger vi till detta cirka 15 procent från vattenkraft och en knapp procent från vindkraft så närmar vi oss 50 procent förnybar energi. Men det räcker inte.

Skall omställningen lyckas måste vi ta tillvara det arbete som de gröna entreprenörerna och innovatörerna inte bara kan utan redan i dag utövar. Det är här som jag skulle vilja se en tydlig strategi för att inkludera de gröna näringarna i omställningsarbetet. Det handlar om att:

ŸLåt de gröna näringarna vara en integrerad del av miljöpolitiken.

ŸTillvarata de gröna näringarnas hela potential i omställningen av energi- och bränslesystem.

ŸNysatsning på landsbygdsutveckling med fokus på grönt entreprenörskap inom energi, miljö, livsmedel, kultur och turism.

Med ett verkligt klimatledarskap skapas jobb och kostnadseffektiva och klimatsmarta innovationer i den gröna sektorn. Det fordrar nytänkande i affärsmodeller, partnerskap på den globala marknaden och en politisk vilja.

Sverige har en chans att bli ett föregångsland och ta ledningen när det gäller gröna innovationer och jobb men då behövs en tydlig strategi som bygger på visionen att bygga om Sverige i hållbar riktning. Min fråga är: Vem på den politiska arenan vågar vara först ute och presentera en sådan vision?

Inför Köpenhamnsmötet 2009 var det medborgerliga engagemanget stort. Debattens vågor gick höga, idéerna flödade och många kände sig manade att bidra. Det läget måste vi återta inför Rio+20 och vi som folkbildare är beredda att ta vårt ansvar i detta. På samma sätt som vi kan öka insikten och kunskapen om klimat- och miljöfrågorna, så har vi också redskap för att främja ett grönt entreprenörskap.

Studieförbundet Vuxenskolan, som redan är de gröna näringarnas studieförbund och finns i hela landet, kommer att prioritera dessa frågor. Nu återstår att se om de politiska partierna gör samma bedömning och prioriterar klimat- och hållbarhetsfrågorna!

STAFFAN NILSSON
Ledamot av Studieförbundet Vuxenskolans förbundsstyrelse, ordförande i EESK (Europeiska Ekonomiska och Sociala Unionen)