4 m/s
Mötet i Cancún är bara början
Cancúnmötet räddade inte klimatet, men väl det internationella samarbete världens länder har i FN för vår miljö och vårt klimat.
Relaterat
Det är en slutsats som många dragit och den är lätt att dela. Det är tveksamt om det gått att få rätsida på klimatarbetet inom ramen för FN under överskådlig tid, om resultatet i Mexiko blivit fortsatt splittring och misstro. Vi undvek att det multilaterala klimatsamarbetet kapsejsade.
Utmaningen för klimatet är emellertid lika stor nu som innan Cancún. Det kanske är svårt att tänka sig när det förefaller ha varit kallare och snöigare än på länge de senaste veckorna. Men faktum är att 2010 kommer att vara ett av de varmaste åren någonsin.
Fortfarande behöver det göras mycket större utsläppsminskningar för att jordens temperaturökning ska stanna under två grader. Jag håller det för sannolikt att vi inom några år har vetenskaplig grund för att säga att ökningen måste stanna under 1,5 grader.
Men bindande löften om minskade utsläpp saknas i dag för att klara klimatutmaningen. Därför är det fortsatt en enorm utmaning efter Cancún och inför nästa globala klimatmöte i sydafrikanska Durban i slutet av 2011.
Till framgångarna i Cancún räknas att:
Löften om minskade utsläpp som över 140 länder givit, enligt Köpenhamnsöverenskommelsen, formaliseras som en del av FN-processen.
Tvågradersmålet skrivs in med en omprövning enligt bäst tillgänglig vetenskap med sikte på högst 1,5 graders temperaturhöjning.
En global grön klimatfond etableras för gröna investeringar i utvecklingsländer.
100 miljarder dollar om året från 2020 ska fram med både offentliga och privata pengar.
Ramavtal för att rädda regnskogen och hållbart skogsbruk i utvecklingsländerna genom det så kallade REDD+.
Regelverk för mätning, rapportering och uppföljning av utsläppsminskningar etableras och utvecklas.
Framsteg när det gäller tekniköverföring, ett ramverk för anpassning och stöd till utvecklingsländerna för att höja deras förmåga att arbeta mot och anpassa sig till klimatförändringar (kapacitetsuppbyggnad).
Vi är fortfarande inte vid det stora steget, en bred och global, rättsligt bindande överenskommelse. Områden där Sverige och EU gärna sett att vi kommit längre redan i Cancún är bland annat ett långsiktigt mål om minst en halvering av de globala utsläppen till 2050 och ett beslut om att utsläppen måste börja minska innan 2020 samt tydlighet om hur skogen ska räknas in i framtida avtal.
Jag fick av ordförandelandet Mexiko under klimatkonferensen ett specialuppdrag att konsultera kring frågan om en gemensam vision med långsiktiga mål. Sverige har hög trovärdighet i klimatförhandlingarna som ett föregångsland där utsläppen minskar snabbt och även utvecklingen mot klimatanpassat samhälle med förnybara resurser går snabbt.
Sverige har Europas mest ambitiösa klimatmål. Vår stora utmaning, vid sidan av att vara pådrivande internationellt och samverka med likasinnade och en rad utvecklingsländer, är vår egen transportsektor.
Där intensifierar vi nu arbetet mot en fossiloberoende fordonspark 2030. Biogasens roll ska stärkas. Supermiljöbilspremien förbereds nu (införs 2012) och det satsas på laddinfrastruktur för elbilar, samt forskning och utveckling. På så sätt stärker vi arbetet hemma samtidigt som vi ska ligga i framkant globalt.
Andreas Carlgren, C
miljöminister
Senaste kommentarerna:
Skrivet 30 dec 2010 12:37 Kaj Johnsson (Ej registrerad)
I miljødebatten gløms ofta att en av de viktigaste orsakerna - væstværlden har flyttat en avseværd del av sin industriella produktion - speciellt av konsumentvaror - till Kina och andra østliga lænder. Anledningen ær låga produktionskostnader men med den oønskade effekten att produktionen sker under førhållanden med ringa eller inga miljøhænsyn!
Vad vi gør lokalt i nulæget ær bra men som Reinfeldt påpekat: att satsa på miljøførbættringar i dessa lænder ger mångfallt bættre utdelning globalt! (Kommentar från Oslo)
Skrivet 2 jan 2011 20:31 Gunnar Kjelldahl (Ej registrerad)
Det är bra med en liten framgång för miljöarbetet. Som Andreas Carlgren påpekar så saknas dock juridiskt bindande utfästelser, vilket är nödvändigt om vi ska få till stånd en vändning av utvecklingen globalt. personligen tror jag inte det är möjligt med den ekonomiska världsordning vi har i dag. Vi kommer fortsatt att ha svårt att övertyga Indien och Kina att de måste hejda sina utsläppsökningar, när vi själva i västvärlden släpper ut så mycket mer per person. De ser det som om vi vill tvinga dem att avstå från oljeekonomins utvecklingspotential, för att avhjälpa det problem som vi själva har skapat.