Nyheter

Vi medborgare (kunder för de som anser att vi först och främst är konsumenter) har lite olika syn på vad demokrati är och hur vi var för sig eller tillsammans bör förhålla oss till den. Det står var och en fritt att ha en egen uppfattning i frågan. Ibland går det lite troll i den demokratiska debatten eftersom en del partiföreträdare har en relativt tunn demokratisyn, som avspeglar sig på hur man bör behandla valmanskåren. Jag har tidigare berört frågan i en blogg, där jag nämnde den tunna, den starka och den snabba demokratin som olika exempel för att hitta skillnader och likheter (Premfors, 2005). Jag har också vid något bloggtillfälle påpekat att vissa folkvalda försöker driva argumentationen till det egna partiets fördel, istället för att lyssna in och ompröva sina åsikter eller ståndpunkter i en debatt med valmanskåren. Ingen nämnd ingen glömd!

Hursomhelst så är den tunna demokratin representativ för en uppfattning där företaget är den bästa modellen för såväl statiliga institutioner som lagstiftande församlingar. Den bygger på ett hierarkiskt synsätt och den som har den formella centralmakten kan ta sig friheten att bestämma hur och på vilka grunder en debatt (eller en vara) skall bedrivas(lanseras). Dessutom behöver man inte betrakta medborgaren(eller oppositionen) som en absolut jämlike, utan snarare som en kund eller konkurrent på en marknad. Man ska försöka sälja en tjänst eller en vara till den kunden för ett så lågt pris som möjligt. Dessutom ska man försöka göra avkastning på bifogade skattemedel eller se till att en entreprenör får fria händer att nyttja medborgarnas pengar som ett eget kapital vid olika anbudsförfaranden.

Knepet är att försöka få kunden att acceptera varan eller tjänsten med olika former av marknadsföring, där man undanhåller vissa nackdelar. Man gör det för att inte försämra sitt eget eller entreprenörens varumärke. Dessutom brukar man kontrollera övriga utbud och om möjligt `knycka´ deras absolut bästa sätt att lyckas med marknadsföringen. Ofta tittar man på affischer från förr(1980-talet) och modifierar dem i en ny skepnad för att lyckas med konststycket att locka över nya kunder. Kunder som tidigare inte känner till historien och som inte tidigare har haft möjlighet att köpa tjänsten(förstagångsväljare).

Ett problem uppstår emellertid om man på ett eller annat sätt blir ertappad och kanske inte håller måttet. Det kan ju tänkas existera ett antal personer som har genomskådat knepen och som har lyckats avslöja att det existerar en vilseledande marknadsföring som bryter mot ”marknadsföringslagen”, eller korrekt uttryckt mot mandatperiodens möjlighet att existera för alltid. Det uppstår ett val och trovärdigheten står på spel inför konkurrerande krafter. kunden har för avsikt att byta ”konsult” och man ser sig om mellan de olika alternativ som har dykt upp. Till syvende och sist så visar det sig att man har gått på en affärsuppgörelse som inte riktigt håller måttet och då väljer man möjligen en ny tjänst eller produkt. Men det kan visa sig att även detta utbud har orienterat sig mot mer marknadslösningar(socialdemokrater och i viss mån de röd-gröna som en gemensam trojka). Alla går mot mitten och jag känner mig höger eller vänster, hoppsan!

Det här alternativet är också marknadsdrivet men det försöker påvisa att det tar hänsyn till att kunden kan göra ett antal återköp innan valdagen och då måste man se till att kunden också kan få vara med att påverka utvecklingen. Det här kan delvis betraktas som den starka demokratisynen och den handlar om brukarinflytande och om deliberativa policyprocesser. En koppling sker mellan marknad, socialt, institutionellt och ekonomiskt ansvar, så nära ”kunden” eller medborgaren som möjligt i ständiga dialoger. En fråga som uppstår är: Är detta alternativ verkligen bättre? I slutändan av diskussionen så hamnar man kanske på exakt samma position som innan och det är inte säkert att samtalen leder till någon större förändring av politikens innehåll? Vi kan kalla det för Habermas dilemma om ni vill, efter Jürgen Habermas utveckling av den deliberativa demokratin.

En del företag(partier) kommer att framöver bli fällda i en slags marknadsdomstol som har upprättats av rättssäkerhetsskäl. Den här domstolen heter i den här bloggen valdagen den 19 september 2010. Jag tänkte faktiskt under en kort tid lägga mina demokratiska ansträngningar på ett av våra etablerade företag eller partier, men jag också övervägt ett helt nytt varumärke. Soffliggarpartiet (fotöljföretaget)! Problemet är att jag då riskerar att råka ut för en svekdebatt. Jag kan möjligen anses vara belastad av de undermåliga kriterier som EU en gång i tiden ansågs vara bärare av. Nämligen ett demokratiskt underskott. Det innebär att jag inte anses vara tillräckligt legitim för att framöver åberopa mina rättigheter, eftersom jag inte har levt upp till min röstplikt.

Därför kommer jag att rösta på något parti på valdagen, men det blir absolut inte Moderaterna i vår kommun. Därmed inte sagt att jag kan tänka mig rösta på dem i valet till riksdagen eller landstinget. Jag tycker Reinfeldt och Borg har skött staten ungefär lika som Persson och Nuder gjorde. Anledningen till mitt ställningstagande är att Norrtäljemoderaterna har en alltför tunn demokratisyn och inte har skaffat sig förmågan att se medborgaren som en fri och oberoende individ. Man har inget intresse av att ta in övriga aktörer eller individers perspektiv i debatterna och man bortser ofta helt från sakfrågorna och deras betydelse.

Norrtäljemoderaterna har nästintill utvecklats till en kopia av den gamla avdankade socialdemokratin. Den gamla nomenklaturalogiken i socialdemokratin hävdade att: Partiet har bestämt och därför tycker jag som partiet. Att som liberal eller en anhängare av en `critical theory´ gå utanför dessa ramar är inte tillåtet i Norrtäljemoderaterna. Det är därför de utbildar sina ungdomsrepresentanter på det lokala planet till att tycka och tänka som den lokala partitoppen. Utbildningen drivs av etablerade faddrar och det existerar sannolikt inget utrymme att använda ett kontrafaktiskt eller kritiskt tänkande bland deltagarna. I den verksamheten passar inte mina värderingar in. Passar dina?

Jonas