Både Chrysler och Renault har hävdat att de var först i världen med den här biltypen och båda gjorde entré 1984, med Voyager respektive Espace. Espace blev dock inte samma säljsuccé som Voyager, kanske för att den var för dyr men troligen även för att den - med europeiska ögon - var för stor.

För barnfamiljer
Men 1996 debuterade lillebror Scénic som snabbt blev en succé, främst hos barnfamiljer. 2003 kom generation två och 2009 var det dags för generation tre. Då introducerades också en förlängd version med plats för sju åkande, som döptes till Grand Scénic. Och det är den vi tagit oss an, efter en nyligen genomförd ansiktslyftning.

Egentligen borde den väl inte längre kallas buss. Scénic har samma uppbyggnad som en personbil, fast är lite rymligare, högre och mer användbar. Inte heller som förare upplever man någon busskänsla.

Att Renault har hunnit skaffa sig mer erfarenhet än konkurrenterna i den här nischen märks på att Grand Scénic ter sig mer genomtänkt, mer komfortabel och mer prisvärd än de flesta utmanarna. Bilen har gott om lådor och fack och är effektivt ljudisolerad.

Lättkörd
Köregenskaperna är stabila och Scénic upplevs som följsam och lätthanterad i stadstrafik. Den sexväxlade transmissionen är väl inget att fröjdas över, men den gör sitt jobb utan protester.

Detsamma kan sägas om den uppgraderade dieselmotorn på 1,5 liter. Den drar snällt och snålt men med full last blir den ibland lite orkeslös. Omkörningar bör planeras väl. Men Renault har också en ny 130-hästars diesel som även den klarar miljöbilsgränsen. Dock är den rejält mycket dyrare.

Nya strålkastare
Synbart nytt på den ansiktslyfta Grand Scénic är en något modifierad front med nya strålkastare och LED-lampor. Även aktersalongen är något modifierad där nya klädslar och nya interiörfärger märks ombord.

Det var förstås inte den här typen av bil bröderna Renault drömde om när de startade sitt företag 1899. Marcel Renault var ju racerförare och Louis Renault var det tekniska snillet som skulle konstruera de snabba bilarna.

Dock har det gått bättre för företagets bilar än för dess grundare. Marcel körde ganska omgående ihjäl sig och Louis dog i fängelset efter att ha anklagats för samröre med nazisterna under andra världskriget.