Begagnade Mitsubishi Outlander har permanent fyrhjulsdrift och det är rejäl prestanda i testbilens turbomotor. Det är bra. Men att Mitsubishi Outlander saknar antisladd och lastar dåligt, är sämre.

Mitsubishi Outlander introducerades 2003 och en ny version såg dagens ljus 2007. Under 2007 såldes det bilar av båda versionerna parallellt. Testbilen är från första versionen och är utrustad med en vass turboladdad tvåliters bensinmotor på 201 hästkrafter som är körd strax under 6 000 mil. Första generationens Outlander finns även med bensinmotorerna 2,0 och 2,4 med 136 respektive 160 hästkrafter.

Det är kanske lite överdrivet att säga att maskinen accelererar lika snabbt som en häst sparkar, men jag kan lova att ingen kommer att bli besviken över stadsjeepens prestanda. Möjligen är bränsleförbrukningen på en liter milen inte lika kul.

Klarar terräng
Väghållningen är bra. Suset från turbon är som musik för min fåfänga och jag tänker vidare på den permanenta fyrhjulsdriften som fördelar kraften jämnt mellan fram- och bakaxel. Problemen att klara moddiga uppförsbackar vintertid är borttrollade åtminstone i min fantasi. Outlander bör med sin höga markfrigång även klara lättare terräng, däremot saknas lågväxel.

Det är både komfortabelt och roligt att köra och åka med Mitsubishi Outlander. Jag sitter högt med bra överblick. Bilen flirtar med mig och jag charmeras trots vindbrus och vägljud från bakre kupén. Sittkomforten är bra både fram och bak. Stoppningen är tillräckligt fast för att ta hand om kroppen under flera timmar och stolens inställningsmöjligheter klarar de flesta krav på en avslappnad körställning. Baksätespassagerare sitter gott på den lätt vinklade sitsen, benutrymmet håller måttet och takhöjden är rejäl. Det går även att justera lutningen på baksätesryggen en aning. Inredningen är snygg och fräsch. Instrumenteringen är förnämligt tydlig och panelen har befriande få knappar och rattar.

Dåligt utrymme
När jag tittar in i bagaget svalnar mitt intresse och jag är inte lika säker på att Outlander och jag blir ett par. Lastutrymmet är visserligen brett så det räcker, men höjden på golvet, ovanför reservhjulet, stjäl så många centimeter att avståndet upp till insynsskyddet endast mäter en halv underarm - och det är alldeles för dåligt. Bättre då att passagerarstolens ryggstöd kan fällas fram så att riktigt långa saker kan fraktas vid behov.

Outlander får bättre betyg än medelbilen hos Bilprovningen totalt sett, men modellen visar trots detta svagheter vad gäller krängningshämmare, länkarmslagring, styrleder och avgasrening. Jag tar mig också en ordentlig funderare om jag klarar mig utan antisladdsystem. Första generationen av Mitsubishi Outlander inte är krocktestad av Euro NCAP, men får omdömet säkrast i Folksams granskning av verkliga olyckor.