Blogg - publik

Blogginlägg

1. Förbannad och besviken!
   Ok. Förra veckan åkte jag, Anders, Per, Stisse och Sjöberg till Carl Wahren Arena i Hallsta för att träffa förarna och börja upptrappningen inför seriepremiären i speedwayallsvenskan. Här sparar vi inte på resurserna.
   
   Den här veckan har vi öst ut så mycket speedway i tidningen att den snarare borde kallas Norrtelje Speedwaytidning. För varje dag har jag blivit mer och mer taggad.
   
   Idag åkte så Anders med fotografen Bosse till Avesta inför den rykande heta premiären mot Masarna. Jag och Therese hade tagit hjälp av webredaktör Fjudde och bullat upp med liverapportering som komplement till TV-sändningen som skulle gå exklusivt här på norrteljetidning.se.  Redan två timmar innan matchen loggade folk in och började ställa frågor - om vädret.
   
   För det är ju det där med vädret. Det är tydligen en ganska viktig komponent i en speedwaymatch. Vi fick löpande rapporter från Anders på plats, och alldeles nyss kom beskedet: Matchen inställd på grund av regn!
   
   VA F-N!
   
   Jag kan inte med ord beskriva hur besviken jag är. Jag har gått och laddat hela dagen, paradoxalt nog i strålande sol, och så händer det här.
   
   Speedwayoraklet Pove tog det hela med något större lugn.
   - Oddset för regn är alltid 90/10 i Avesta, sa han.
   
   Själv har jag med min hockeybakgrund knappt något minne av inställda matcher. Jo en förresten, efter en bokningsmiss av Uppsala Kommun så fick vi vända hem från Gränbyhallen med Roslagen Hockey utan spel. Men det var ju knappast på grund av vädret.
   
   Jag har fortfarande en hel del att lära mig. Att det aldrig finns några garantier för en speedwaymatch till exempel.
   
   Det är bara att bryta ihop och komma igen. Jag är övertygad om att vi kommer ha grym bevakning under nästa match mot Smederna istället... Kanske. Den kan ju bli inställd den också.
   
   /Johan
   • • Johan Jansson
     • 10 maj 2012 17:27
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. När Ronaldinho nästan tog död på mig
   Hej och god dag.
   Jag blev så smått presenterad i inlägget här före men tänkte delge en annan häftig upplevelse från mitt liv, som har med sport att göra, men inte med jobb.
   
   I början på 2011 var jag i Brasilien och jag råkade tajma det med att Ronaldinho flyttade hem till sin brasilianska klubb Flamengo. Denne legendariske spelare som jag för övrigt har skrivit ett antal tjockis-artiklar om på Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/internationell/italien/article12377133.ab)
   skulle få ett rejält välkomnande i Rio de Janeiro på träningsanläggningen.
   
   Jag och min blonda vännina Emma tog oss dit och var där riktigt tidigt och solen stekte, rejält. Det var inte så mycket folk till en början men det fylldes på, snabbt. Vi blev intervjuade av brasiliansk tv utan att förstå vad som hände och var den stora underhållningen innan Ronaldinhos ankomst. Plötsligt var det smockfullt. Två timmar för sent dök Ronaldinho upp på den stora scenen och sa lite klyschiga saker, vinkade och gick därifrån. Då skulle alla mängder människor ut samtidigt. Det fanns bara en trång utgång och folk klämdes till nästintill döden. Jag tog mig ut vid liv, och möttes då istället av diverse spray från poliserna utanför. Men jag överlevde.
   
   Det var en kul anekdot att berätta om så här i speedway-tider (ingen koppling alls) men i torsdagstidning bjuds det hur som helst på ett helt uppslag speedway med allt som kan tänka sig behöva veta.
   
   Puss och kram!
   /Therese
   • • Therése Gustafsson
     • 9 maj 2012 18:41
     • Taggar: fotboll ronaldinho speedway
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Hon drömmer om Hysén till BKV
   Som bekant har ju Persbrandt övergett NT-sporten tillfälligt för tweedkavajer och gåslever på Östermalm. Tidigast i höst kan vi få se en återkomst, om det nu blir någon. Ingen vet.
   Vad vi däremot vet är att Persbrant måste ersättas.
   Eller ersättas kan han inte.
   Fylla ut hans plats kanske är mer lämpliga ord.
   
   Med anledning av det så hälsar jag, i egenskap av tf sportchef, Therese Gustafsson välkommen till NT-sporten. Therese har vikarierat med framgång till och från och tar nu klivet in fullt ut på sporten.
   Tillsamans med praktikant-Johan, som ni väl känner till vid det här laget. Han kallas faktiskt fortfarande för praktikant även om han inte är det längre. Men har man en gång fått ett smeknamn på NT-sporten är det svårt att byta.
   
   Det här är i alla fall vår nye medarbetare:
   Namn: Therese Gustafsson
   Ålder: 21 år
   Bor: Uppsala
   Bästa jobbminne: Sverige-Portugal när jag jobbade på Enköpings-Posten 2008. Nybliven journalist och nybliven 18-åring. Uppdrag: Få några ord med Daniel Majstorovic. Höjdpunkten: Zlatan Ibrahimovic går förbi i mixed zone och stannar några meter bort och pratar med italiensk media. Jag kunde inte låta bli att ta fram mobilkameran och fota honom. (Otroligt oproffsigt)
   Värsta jobbminne: Sverige-Portugal. Jag, en rejäl lokaltidningsrookie, bland alla stora svenska fotbollsjournalister. Jag står sist i mixed zone och när Majstorovic kommer fram till mig är han trött på att svara på samma frågor, jag blir paniknervös, får ut några frågor, men det blir riktigt taffligt. Aftonbladets Simon Bank står bredvid och lyssnar hela tiden…
   Det här kommer jag att tillföra NT-sporten: Kvinnlig fägring. Nej, men jag är väldigt arbetsvillig och kommer med ett öppet sinne, förhoppningsvis ska det ge något.
   Drömrubrik som jag hoppas få sätta: "BKV värvar Tobias Hysén" (Hysén är en av de trevligaste fotbollsspelare som jag har pratat med)
   
   Hur är det förresten att vara tf sportchef, Anders?
   Jo, tack. Jag hällde i mjölk i kaffet. Glömde 10 sekunder senare vad jag nyss gjort och hällde i mjölk ytterligare en gång. Annars mår jag bra!
   
   /Anders
   • • Anders Svensson
     • 7 maj 2012 19:39
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Ett avsked
   Då var den här.
   Listan som utlovat.
   Mina fyra år i fyra höjdpunkter och fyra besvikelser. I alla fall de jag kommer på så här på rak arm där jag varit med. Har nämligen inte hunnit fundera så mycket. Här kommer dem. Håll ut. Det kan bli långläsning.
   
   Fyra höjdpunter. Utan inbördes ordning.
   
   Rimbo HK:s damers elitserieplats. Får nästan rysningar fortfarande när man tänker på den dagen i Rimbo sporthall. Vilken stämning och vilken prestation laget gjorde. När till och med Pluto nästan var rörd till tårar förstår man att det är något stort. Att det sedan gick som det gick är en annan historia. Prestationen att ta sig till landets högsta serie var grym.
   
   Dramat i Eskilstuna. I två akter. Det går inte att komma ifrån handbollen även på en andra punkt. Herrarnas otrolig insats i kvalet mot HK Eskil. Efter att ha förlorat så stort och varit så pass mycket sämre i det första mötet på hemmaplan. Segern efter förlängning i den första bortamatchen var en gastkramning som innehöll det mesta. Tror tränare Dick Tollbring var svettigast av dem alla. De följde upp med att totalt dominera i den avgörande sista matchen två dagar senare i samma hall. Det liksom visar allt som det laget stod och står för. Inställningen. Magnifikt.
   
   Rospiggarnas serieseger. Betydelselös förvisso i och med att de senare tackade nej till elitserien. Men ändå. Men Rospiggarnas säsong, framförallt återkomsten av Andreas Jonsson, visade ändå på att speedwayen känns på uppgång här i Roslagen igen och det var otroligt kul att de fick kröna den med en seger även om det var i en allsvensk final. Kul att se den glädjen som fanns hos förarna och framförallt Mikael Teurnberg efter hans tunga första säsong.
   
   BKV:s skräll mot Hammarby. Inte för själva skrällen så mycket som på vilket sätt de gjorde det. BKV vann genom att spela fotboll. De vågade och vann och spelade stundtals ut Superettan-laget Hammarby. Det var imponerande. Har heller inte glömt att de var ytterst nära att spöa även allsvenska Norrköping efter det. Serien? Vänta och se….
   
   Fyra besvikelser. Utan inbördes ordning.
   
   BKV Norrtäljes uttåg ur division 2. Vad fan hände? Lika imponerad som jag var efter Svenska cupen, lika besviken och förbannad, var och är jag fortfarande över att de sumpade säsongen efter det. Det borde inte ha gått. Ett stort misslyckande.
   Och sedan följer tre nej tack.
   
   Först ut Rospiggarna. Och då menar jag inte förra året, det var väntat. Utan utträdet ur elitserien. Jag kommer fortfarande ihåg samtalet från Pluto.
   – Vi behöver inte oroa oss för vad vi ska ha i tidningen imorgon i alla fall, sa Pluto.
   - Vad då då, undrade jag.
   - Rospiggarnas drar sig ur elitserien, svarade Pluto.
   I efterhand ett klokt beslut måhända. Men lik förbannat väldigt trist.
   
   Rimbo HK. Beslutet nyligen att dra sig ur allsvenskan med damlaget här vi skrivit mycket om på sistone så jag behöver inte utveckla det mer här. Men otroligt trist och även det ett stort misslyckande. För hela klubben.
   
   Greg Hancock. Som gjorde det som ingen rospigg trodde att han kunde. Tackade nej till Rospiggarna och en epok och era var över. Och utan Greg blev det som det blev för Rospiggarna den säsongen. Sedan kan man alltid argumentera om vad som var bäst för klubben och honom själv men förbannat trist var det i alla fall.
   
   Så. Jag har säkert missat ett gäng, men det får ni ha överseende med.
   Och däremellan finns så klart en brett spektra av andra saker. Alltifrån ett iskallt besök (och då inte nödvändigtvis sett till sporten...) i Holmenrinken till en svettig sommardag med fullt ös bland barn på en fotbollsskola. Precis allt som följer med en lokaltidning. Det som allt som oftast gör det roligt.
   Men nu tackar jag för mig. För den här gången åtminstone.
   Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.
   
   /PersBrandt
   
   • • Per Brandt
     • 3 maj 2012 14:34
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Trista besked och ett nära firande

   Har inte kommenterat Rimbo HK:s avhopp från damallsvenskan så mycket här. Men kollega Svensson gör det bra i dagens tidning tycker jag.
   Och håller med om att det är ett stort misslyckande för hela klubben.
   Det snackas om att det är en nystart och det är, hur tråkigt det än må låta, klokt efter de rådande omständigheterna men jag undrar jag.
   Kommer de ta sig tillbaka? Det känns inte så just nu och det är jäkligt tråkigt speciellt om man tänker tillbaka på den där magiska dagen då de tog klivet upp i elitserien.
   Så här i efterhand så känns det som att det var där utförsbacken startade för damlaget. Konstigt nog.
   Rimbo lyckades inte förvalta den chansen. Jag menar inte att spela i elitserien, det steget var alltför stort, utan chansen att på riktigt etablera sig som en elitklubb på damsidan. Och det har varit alldeles för många ändringar både på spelar- och ledarsidan de senaste åren.
   Men jag hoppas verkligen att de kan få någon form av kontinuitet nu och bygga en grund som håller för elitnivå, både truppmässigt och föreningsmässigt, så att de kan ta sig tillbaka så fort som möjligt.
   
   Om det har varit dagar med trista besked den senaste tiden så blir det annorlunda imorgon. Då blir det firande.
   I alla fall för de flesta andra gissar jag.
   Och till viss del för mig även om 31 år inte känns som någon stor milstolpe precis.
   Men då är det i alla fall min sista dag här på NT. Åtminstone för den här gången som sagt.
   Det här möttes jag av igår från Radio-Benke som avskedspresent. Mycket trevligt. 
   
   
   
   Själv ska jag försöka att bjuda er på något innan jag lämnar så imorgon blir det en liten lista med höjdpunkter och lågvatten som utlovat.
   Nu väntar Carl Wahren arena, och Rospiggarnas press and practice och lite inför-säsongen intervjuer och förhoppningsvis även ett nytt avsnitt av Club Roslagen till senare i veckan.
   En bra avslutning.
   
   /PersBrandt

   • • Per Brandt
     • 2 maj 2012 12:53
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter