Jonas Gustafsson
Innehåll
Blogginlägg
-
I dagens NT publiceras förmodligen den bästa politiska analysen på mycket länge om hur Moderaterna har lyckats ta över ledartröjan från Socialdemokraterna och att de också utökar ambitionerna att bli det största samhällsbärande partiet i svensk politik. NT:s politiska redaktör, Reidar Carlsson, skjuter mitt i prick när han bl.a. framför att arbetarrörelsens väljare har tagit klivet över från Socialdemokratin till Moderaterna, samtidigt som Folkpartiet och Centern tappar mark till den mittenpolitik som Moderaterna har lyckats med i sin marknadsföring. Det är framförallt marknadsavdelningen inom ”företaget” Moderaterna (Per Schlingmann) som gång efter annan lyckas med konststycket att fullständigt köra över såväl Socialdemokratins försök att hitta ett bärande alternativ som mittenpartiernas ansträngningar att locka tillbaka opinionen. Vad som däremot inte har analyserats i den politiska debatten är de olika partiernas kongressprogram och den samhällssyn och politik som respektive parti har beslutat om på dessa sammankomster.
I valtider så talar man från partierna av naturliga skäl ofta tyst om den uppfattning och de grundläggande värderingar som man egentligen förfäktar och som i huvudsak kommer att prägla den framtida regeringsförklaringen, oppositionspolitiken samt riksdagsarbetet. Man ska ha klart för sig att valets profilfrågor och den framtoning som ligger bakom dessa tillfälliga strategier inte alltid blir till verklighet när man studerar detaljerna kring utformningen av departementsskrivelser (DS) och lagstiftningsförslag (utskottsarbeten m.m). I arbetsmarknadspolitiken visar det sig bl.a. att arbetslöshetsförsäkringen har förändrats i så hög utsträckning att den i dagsläget i princip bara hjälper de arbetslösa som har jobbat mer än ett helt år i sträck utan uppehåll. Det kan vara svårt när visstidsanställningar och behovsanställningar är de mest förekommande anställningsformerna som erbjuds unga och långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden. Möjligheten till överhoppningsbar tid har enligt arbetslöshetsförsökringen dessutom reducerats med två år och rätten till A-kassa i samband med studier, eller efter avslutade studier, har också inskränkts avsevärt sedan Socialdemokratin förlorade valet 2006. Föräldralediga som har studerat och som tidigare har arbetat har också svårt att få A-kassa med de nya reglerna.
Detta har inte ledarskribenter och olika partiföreträdare från oppositionen betonat tillräckligt tydligt. Däremot så försöker socialdemokratiska bloggare ständigt förklara vad som egentligen har inträffat under Fredrik Reinfeldts ledarskap, men de sociala medierna når tyvärr inte fram till kärnväljarna och kunskapen om skillnaderna i den verkliga politiken i relation till valprogrammen eller partiprogrammen bör därför belysas i högre utsträckning än tidigare. Moderaternas Idéprogram från 2001 och deras handlingsprogram från 2007, kan i princip vem som helst skriva under på om man betraktar sig som Socialdemokrat eller mittenväljare. Dessa vagt formulerade uppfattningar på sammantaget 125 sidor kan jämföras med många övriga partiprogram, med undantag av Vänsterpartiets och Sverigedemokraternas syn på staten respektive invandringen. Miljöpartiet skulle möjligtvis ha en del invändningar på vissa punkter. Skillnaden mellan Moderaterna och de övriga borgerliga(sossarna inräknade) partierna är att det tjatas mycket om individens frihet och marknadsekonomin som de bästa motorerna för en total strukturomvandling av det svenska samhället. Men ett arbetarparti som inte ens tar upp fackets avgörande betydelse för svensk politik i ett historiskt och socialt perspektiv kan väl ändå inte vara ett arbetarparti, eller?
/Jonas -
Det märkliga i Norrtälje kommuns inledande fas av den kommunala valrörelsen är att våra kommunalråd lyser med sin frånvaro i debatten. Många företrädare för de politiska partierna är engagerade, men de två personer som innehar de centrala posterna i vår kommuns politiska organisation har faktiskt kommit i skymundan. Tänk om Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin inte skulle vara med som representanter för sina partier när olika frågor diskuteras på riksnivå. Det vore otänktbart av flera skäl. Framförallt så skulle det ge ett eko ut i samhället att vi saknar ett politiskt ledarskap som är villigt att axla ansvaret för den förda politiken. Dessutom skulle det betraktas som ett sätt att inte vilja göra anspråk på att leda landet efter valdagen.
Om vi transformerar detta ner till kommunalpolitiken i Norrtälje kommun så kan vi dra slutsatsen att våra kommunalråd har lagt ut den politiska viljan och ansvarstagandet på andra företrädare som inte har de mest ansvarsfulla posterna i partierna. Det medför ett demokratiskt problem. Vem styr egentligen kommunen? Är det så att Kristian Krassman är vallokomotivet i Socialdemokratin i Norrtälje? Har Göran Pettersson fått axla manteln att förklara och försvara Moderaternas ställningstaganden och är det endast Göran som ska utsättas för ett ansvarsutkrävande framöver? Så här får det inte gå till om kommunens politik ska uppfattas som trovärdig och fylla den funktion som den är tänkt att göra inför medborgare och samhällsfunktioner!
Av den anledningen behöver vi inför valdagen se till att det startas ett antal offentliga debatter i kommunen. Huvudpersonerna från respektive parti ska delta fullt ut! Det är naturligtvis rimligt att de har sekonder i ringen under debatterna. Mitt förslag är att ett antal moderatorer utses i kommunen, där exempelvis Reidar Carlsson eller Katarina Ekspong från Norrtelje tidning är att rekommendera. De centralorter som kan vara lämpliga platser är naturligtvis Hallstavik, Älmsta och Rimbo, samt kommunens enda stad, Norrtälje. Fler orter existerar och förslag på detta tas säkerligen tacksamt emot för övervägande hos valnämnden med demokratifrågor i kommunen???
Områden för ändamålen existerar genom sporthallar eller kommunala idrottshallar som inte förknippas med partierna. Uppstår det en behaglig höst så borde det inte vara omöjligt att arrangera debatter utomhus. Det finns utearenor i kommunen som drar fotbollspublik och dessa skulle kunna användas innan fotbollsmatcherna dras igång. Det är dags för politiken att kliva ut på gator och torg och det räcker inte med valstugor på Stora torget. Det är dags att kommunens valnämnd för demokratifrågor sätter fart och gör en ordentlig satsning.
De åtgärder som hitintills har satts i verket av Kjell Pihlgren (M) m.fl. är inte på långa vägar tillräckliga för att få upp valdeltagandet. McDonalds är som exempel inte ens lämpligt att använda som förtidsvalslokal, eftersom ett utrymme för detta ändamål måste leva upp till objektivitetskriterier enligt gällande vallag. Det är i viss mån tveksamt om ett privat företag kan tänkas leva upp till dessa kriterier, eftersom privata företag kan tänkas sponsra vissa partier genom stöden från Svenskt Näringsliv till Alliansen. Till saken hör att Folkets hus i Hallstavik också är förtidsvalslokal. Det kan också ifrågasättas eftersom det finns en anknytning till Socialdemokratin och ABF samt LO i huset. Hur som helst så är de privata företagen i majoritet som förtidsvalslokaler och lämpligheten med detta bör åtminstone diskuteras framöver.
Jonas
-
Jag måste berömma Centerpartiet i Norrtälje kommun i den här versionen av min blogg. Ni har, till skillnad från övriga partier i kommunen, lyckats arbeta fram ett kommunalt valprogram eller en strategi inför valet i höst? Bravo! För det är väl så att ni övriga partier i kommunen inte har hunnit, eller har ni istället valt att dölja era ställningtaganden bakom enskilda uttalanden, bloggar och debattartiklar?
Det är inte speciellt långt kvar till den 19 september 2010 och det är nu hög tid att debatterna förs inför och i dialog med oss medborgare i större utsträckning. Partidebatter är naturligtvis viktiga om tidigare överväganden, men vi i valmanskåren behöver något nytt och visonärt att läsa och vi behöver kunna väga de framtida alternativen mot varandra. Vi behöver också kunna urskilja åt vilket håll politiken kommer att inriktas framöver och det enda sättet är att Ni alla ger oss något konkret att sätta i händerna!
Jag skickade idag iväg ett likvärdigt mail till Er övriga som är representerade i fullmäktige och min förhoppning är att ni ger mig och övriga medborgare något att ta ställning till så fort som möjligt. Det är hart när omöjligt att bedriva en proaktiv debatt eller att få igång den kommunala demokratin på allvar utan att ni gör er hemläxa i tid!
Det kan naturligtvis finnas olika förklaringar som semester eller annat som ligger till grund för den senfärdighet som existerar hos er övriga. Men som förtroendevald och representant för ett parti så måste man ett valår faktiskt vara ute i god tid. Det kräver demokratin och det kräver väljarna. Nu måste ni ta ett allmänpolitiskt ansvar och kliva upp ur skyttegravarna. Sätt igång, nu!
Jonas
-
Vi medborgare (kunder för de som anser att vi först och främst är konsumenter) har lite olika syn på vad demokrati är och hur vi var för sig eller tillsammans bör förhålla oss till den. Det står var och en fritt att ha en egen uppfattning i frågan. Ibland går det lite troll i den demokratiska debatten eftersom en del partiföreträdare har en relativt tunn demokratisyn, som avspeglar sig på hur man bör behandla valmanskåren. Jag har tidigare berört frågan i en blogg, där jag nämnde den tunna, den starka och den snabba demokratin som olika exempel för att hitta skillnader och likheter (Premfors, 2005). Jag har också vid något bloggtillfälle påpekat att vissa folkvalda försöker driva argumentationen till det egna partiets fördel, istället för att lyssna in och ompröva sina åsikter eller ståndpunkter i en debatt med valmanskåren. Ingen nämnd ingen glömd!
Hursomhelst så är den tunna demokratin representativ för en uppfattning där företaget är den bästa modellen för såväl statiliga institutioner som lagstiftande församlingar. Den bygger på ett hierarkiskt synsätt och den som har den formella centralmakten kan ta sig friheten att bestämma hur och på vilka grunder en debatt (eller en vara) skall bedrivas(lanseras). Dessutom behöver man inte betrakta medborgaren(eller oppositionen) som en absolut jämlike, utan snarare som en kund eller konkurrent på en marknad. Man ska försöka sälja en tjänst eller en vara till den kunden för ett så lågt pris som möjligt. Dessutom ska man försöka göra avkastning på bifogade skattemedel eller se till att en entreprenör får fria händer att nyttja medborgarnas pengar som ett eget kapital vid olika anbudsförfaranden.
Knepet är att försöka få kunden att acceptera varan eller tjänsten med olika former av marknadsföring, där man undanhåller vissa nackdelar. Man gör det för att inte försämra sitt eget eller entreprenörens varumärke. Dessutom brukar man kontrollera övriga utbud och om möjligt `knycka´ deras absolut bästa sätt att lyckas med marknadsföringen. Ofta tittar man på affischer från förr(1980-talet) och modifierar dem i en ny skepnad för att lyckas med konststycket att locka över nya kunder. Kunder som tidigare inte känner till historien och som inte tidigare har haft möjlighet att köpa tjänsten(förstagångsväljare).
Ett problem uppstår emellertid om man på ett eller annat sätt blir ertappad och kanske inte håller måttet. Det kan ju tänkas existera ett antal personer som har genomskådat knepen och som har lyckats avslöja att det existerar en vilseledande marknadsföring som bryter mot ”marknadsföringslagen”, eller korrekt uttryckt mot mandatperiodens möjlighet att existera för alltid. Det uppstår ett val och trovärdigheten står på spel inför konkurrerande krafter. kunden har för avsikt att byta ”konsult” och man ser sig om mellan de olika alternativ som har dykt upp. Till syvende och sist så visar det sig att man har gått på en affärsuppgörelse som inte riktigt håller måttet och då väljer man möjligen en ny tjänst eller produkt. Men det kan visa sig att även detta utbud har orienterat sig mot mer marknadslösningar(socialdemokrater och i viss mån de röd-gröna som en gemensam trojka). Alla går mot mitten och jag känner mig höger eller vänster, hoppsan!
Det här alternativet är också marknadsdrivet men det försöker påvisa att det tar hänsyn till att kunden kan göra ett antal återköp innan valdagen och då måste man se till att kunden också kan få vara med att påverka utvecklingen. Det här kan delvis betraktas som den starka demokratisynen och den handlar om brukarinflytande och om deliberativa policyprocesser. En koppling sker mellan marknad, socialt, institutionellt och ekonomiskt ansvar, så nära ”kunden” eller medborgaren som möjligt i ständiga dialoger. En fråga som uppstår är: Är detta alternativ verkligen bättre? I slutändan av diskussionen så hamnar man kanske på exakt samma position som innan och det är inte säkert att samtalen leder till någon större förändring av politikens innehåll? Vi kan kalla det för Habermas dilemma om ni vill, efter Jürgen Habermas utveckling av den deliberativa demokratin.
En del företag(partier) kommer att framöver bli fällda i en slags marknadsdomstol som har upprättats av rättssäkerhetsskäl. Den här domstolen heter i den här bloggen valdagen den 19 september 2010. Jag tänkte faktiskt under en kort tid lägga mina demokratiska ansträngningar på ett av våra etablerade företag eller partier, men jag också övervägt ett helt nytt varumärke. Soffliggarpartiet (fotöljföretaget)! Problemet är att jag då riskerar att råka ut för en svekdebatt. Jag kan möjligen anses vara belastad av de undermåliga kriterier som EU en gång i tiden ansågs vara bärare av. Nämligen ett demokratiskt underskott. Det innebär att jag inte anses vara tillräckligt legitim för att framöver åberopa mina rättigheter, eftersom jag inte har levt upp till min röstplikt.
Därför kommer jag att rösta på något parti på valdagen, men det blir absolut inte Moderaterna i vår kommun. Därmed inte sagt att jag kan tänka mig rösta på dem i valet till riksdagen eller landstinget. Jag tycker Reinfeldt och Borg har skött staten ungefär lika som Persson och Nuder gjorde. Anledningen till mitt ställningstagande är att Norrtäljemoderaterna har en alltför tunn demokratisyn och inte har skaffat sig förmågan att se medborgaren som en fri och oberoende individ. Man har inget intresse av att ta in övriga aktörer eller individers perspektiv i debatterna och man bortser ofta helt från sakfrågorna och deras betydelse.
Norrtäljemoderaterna har nästintill utvecklats till en kopia av den gamla avdankade socialdemokratin. Den gamla nomenklaturalogiken i socialdemokratin hävdade att: Partiet har bestämt och därför tycker jag som partiet. Att som liberal eller en anhängare av en `critical theory´ gå utanför dessa ramar är inte tillåtet i Norrtäljemoderaterna. Det är därför de utbildar sina ungdomsrepresentanter på det lokala planet till att tycka och tänka som den lokala partitoppen. Utbildningen drivs av etablerade faddrar och det existerar sannolikt inget utrymme att använda ett kontrafaktiskt eller kritiskt tänkande bland deltagarna. I den verksamheten passar inte mina värderingar in. Passar dina?
Jonas
-
Kommunal ekonomi är tydligen något som Göran Pettersson (M) inte gillar att debattera i NT, (papperstidningen)? Kommunal ekonomi är dock viktig enligt vår moderate riksdagsman, men tydligen väldigt svår att göra intressant eller ”publikdragande” för allmänheten. Det ligger en del maktfullkomlighet eller dold dagordningsmakt i detta resonemang. Varför skulle inte allmänheten vara intresserad och dessutom relativt kunniga i dessa frågor om våra ansvariga politiker bara kan vara tydliga med varför det ser ut som det gör?
Jag förstår inte varför dessa dimridåer och utsvävningar dyker upp från Petterssons sida i debatten och det är faktiskt anmärkningsvärt att en representant i riksdagens finansutskott resonerar så här. Möjligen är det ett retoriskt grepp och en taktisk manöver för att hålla en betydelsefull fråga borta från allmänhetens ögon inför ett kommande kommunalval? Gör inte oss medborgare till undersåtar i debatten, tack! Du är förtroendevald och inte fader vår, Göran!
Dessutom är jag oansvarig när jag föreslår en solidarisk skattehöjning på 10 öre för att finansiera pensionsåtagandena framöver. Vad som är oansvarigt eller inte kan alltid diskuteras, men mitt förslag vilar faktiskt på en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting. SKL är en politiskt styrd matrisorganisation för samtliga kommuner i vårt långa land och Pettersson borde istället bemöta deras expertkunnande om hur man får ordning på pensionsåtagandena och inte skjuta över skulden på mig. Jag ville ju bara bidra till den moderata arbetarpolitik som Reinfeldt och Borg har gått i bräschen för och arbetarpolitik brukar av hävd bygga på solidaritet, eller?
Nej, Pettersson, du försöker komma undan ett antal sakfrågor i debatten som är direkt kopplade till hur kommunens överskott är ett resultat av en alltför stram ekonomi. Tanken från ditt parti är att alla medborgare ska bära sina kostnader själva och att naturrätten ska styra politiken. Du är medveten om att ekonomi styr alla politiska frågor. Det må vara skola, vägar, fastigheter, sociala eller polisiära frågor i det vi kallar ett samhälle. Alla dessa politiska frågor måste budgeteras. Det vet Fredrik Reinfeldt och därför är finansministern den absolut närmaste medarbetaren till regeringschefen.
Enligt min mening är det istället direkt oansvarigt att försöka diskutera politik utan att också diskutera hur man kan lösa politiska problem med hjälp av olika förslag på en finansiering. Varför kan du inte erkänna att överskottet i kommunen indirekt ger en borgerlig allians större möjligheter att sänka skatten och att detta kommer att ske under nästa mandatperiod om Moderaterna får en dominerande ställning? Det var ju det jag startade debatten med och du kommer inte undan, Göran Pettersson (M)!
Jonas




