I morse hände något konstigt, jag vaknade halv åtta och kunde snabbt konstatera att INGEN av tjejerna var vakna! De hade då sovit i tolv, jag upprepar, TOLV timmar, BÅDA två! Helt otroligt! När jag gick och lade mig på kvällen, konstaterade jag uppgivet att klockan var närmare tolv och att jag bara skulle få sova i cirka fem timmar. Så vaknar jag av mig själv, sju och en halv timme senare! Ett tag funderade jag på om jag satt nytt rekord i att göra saker mer eller mindre i sömnen, men så intalade jag mig själv att man nog inte kan amma i sömnen i alla fall… Eller kan man det? Måste nog fråga sambon om han vet något om det här.

Lyssnade på ett program i radion där de diskuterade huruvida ledande modebloggare kan påverka klädproducenternas utbud eller inte. I egenskap av bloggare vill jag nu ta tillfället i akt att vidarebefordra en önskan från stora E. Häromdagen satt vi och pratade om vad hon skulle vilja ha för kläder och kom in på ämnet strumpbyxor. Jag frågar om hon vill ha nya strumpbyxor till hösten (jag gillar att planera långt i förväg). Då börjar hon sjunga:
”Jaaa, med Hello Kitty, trala la la la.” Så fortsätter hon i mässande ton, ”Med Kitty som spelar piaaano.”
Så, alla producenter, nu är det bara att starta tillverkningen av Hello Kitty-strumpbyxor med Kitty som spelar piano…

En rolig lek. Eller, en enligt stora E, rolig lek: ”Jag är-leken.”
Så fort vi tittar på tv och det förekommer mer än en person eller figur så skriker E:
”Jag är hunden och katten, vem är du?”
”Jag är ingen”, svarar trötta mamman samtidigt som hon försöker få lilla E att fortsätta koncentrera sig på maten och inte på storasyster.
”Jo, du MÅSTE vara någon”, fortsätter hon.
”Då är jag väl grisen och giraffen”, suckar mamman uppgivet. Stora E roffar alltid åt sig de gulliga/tuffa/söta/bästa figurerna och kvar blir liksom avskrapet… Jag VILL INTE VARA Alfons Åbergs pappa, för att hon skulle vara Alfons, jag vill inte heller vara Emils galna pappa som bara skriker bara för att E valde BÅDE Emil och Ida.
Idag tittar vi på prinsessbröllopet jag spelat in till henne. Då ”var” hon alla unga, söta prinsessor med de vackraste klänningarna. Vad blev kvar, jo, drottning Beatrix av Nederländerna och drottning Margrethe av Danmark… Jo, men det känns ju kul – inte! Margrethe hade i alla fall en grön klänning, alltid något.

”Vad skriver du mamma”, frågar hon nu.
”Jag skriver vad jag tänker”, svarar jag.
”Skriver du ner ALLT du tänker?”

Ja, kanske, tänker jag, innan jag skriver ner det också.
Nu ska jag kolla slutet av Danmarks match och räkna ihop mina spelpoäng i vårt VM-tips. Jag leder över sambon!