Blogg - publik

Blogginlägg

1. Många lottköpare med postkoder gör det möjligt.
   Egentligen borde lokaltidningen kritiskt granska allt som på olika sätt får ett genomslag i vår vardag, för att se om allt som politiker (och dom tjänstemän, som de delegerar sin beslutanderätt till) beslutar om håller sig inom anständiga gränser. Jag undrar t ex hur många som vet om att det idag är möjligt att bedriva affärsmässig välgörenhet, utan några större krav på hur stor del som ska gå till de välgörande ändamålen. Den senaste företeelsen, som jag och andra reagerat på, är den affärsdrivna välgörenhet som ett bolag bedriver åt en organisation under varumärket Postkodlotteriet. SvD har haft en serie artiklar, som bland annat handlat om att lotteriets utdelning till välgörande ändamål här i Sverige hittills uppgått till endast 23 – 27 procent under senare år, medan man i Holland, där bolaget har sitt säte, måste avsätta 50 procent. Den senaste nyheten var att VD:s lön under 2009 uppgick till 2.7 miljoner i lön och 3 miljoner i bonus. Jag var i gott sällskap som reagerade. Sven-Erik Alhem skrev på sin blogg bland annat ”Om detta bör vi berätta. Girighet ska inte döljas under välgörenhetens kappa”.
   
   Hittills har jag inte hört någon berätta om att lyckan lett mot lottköpare i vår kommun, förrän idag, då Hallstavik förefaller ha kommit i ett stim. Först Minnahs framgångar i Idol, som jag hejade rejält på, och nu 2 miljoner till 17 vinnare i Gribby, vilket Norrtelje Tidning (när detta skrivs) har överst på första sidan på nätet. Och där finns inte ett ord om den senaste tidens kritik mot lotteribolaget – varken för dess marknadsföring, dess klena utdelning till välgörenheten eller den rundhänta lönen till VD. Visserligen har jag sett att sju av de 35 föreningar, som lånat ut sina namn mot en viss procent av överskottet, nyligen fått ytterligare 3 miljoner, men det kan väl vara väl använda pengar, eftersom man naturligtvis behöver vapendragare för att klara av den kritik som kan befaras tillta i styrka. Det är inte mycket, som jag kan göra åt det, men eftersom det handlar om affärsdriven välgörenhet – en företeelse vi bara sett början på – tror jag att det är viktigt att vi alla håller korpgluggarna öppna. Just nu har detta bolag dessutom ett marknadsmässigt övertag genom sitt samarbete med TV4. Andra föreningslotterier ligger helt enkelt i lä.
   
   Jag vill inte grumla Hallstabornas glädjebägare, men nog jag tycker att Norrtelje tidning borde ha balanserat denna artikel med den information som t ex Svd och Aftonbladet förmedlat till sina läsare. Sedan jag och säkert många tusen andra i vårt postkodsområde idag begåvats men ännu ett brev från lotteriet, denna gång i en neutralt vitt kuvert innehållande bland annat ett flott plastkort med namn och lottnummer, tog jag mig en extra titt på vilka de deltagande organisationerna är. Det ger förmodligen en hel del lättförtjänta pengar och därför tänker jag nu begära utträde ur de föreningar, där jag är medlem, och istället låta "änkans skärv" gå till någon annan hjälporganisation där man inte bidrar till att en del kan sko sig själva flera gånger om på de hjälpbehövandes bekostnad. Det är inte bara de med postkoder som gör detta möjligt, utan främst de föreningar och organisationer som legaliserar upplägget. Det handlar för min del inte om avundsjuka, utan om att hålla rent mot sånt som luktar bondfångeri lång väg.
   
   Så länge som en sjuksköterska med sju år i yrket har en medellön på runt 25.000 kronor i månaden är det inte rimligt att en lotteridirektör tjänar först 225.000 kronor i lön/månad och dessutom uppbär ytterligare 250.000 kronor i bonus/månad. Jag håller med Sven-Erik Alhem – Girighet ska inte döljas under välgörenhetens kappa.
   
   • • Gun Svensson
     • 5 jan 2011 19:23
     • Taggar: bondfångeri bonus lotteri lön postkod sjuksköterska, vd välgörenhet
     • Permalänk
   • • Kommentarer (5)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Ett nytt år med möjligheter.
   Lyssnade i lördags på Publicerat i P1 där boken Skeptikerskolan som skivits av Andreas Anundi och CJ Åkerberg presenterades. Ett exempel från deras blogg Tankebrott visar att inte ens den stora draken DN hade garden uppe när det gäller en marknadsföringen av en aktivitet som sägs göra det kul att gå ner i vikt. Upplysningen om att metoden leder till viktminskning ”endast med en kalorikontrollerad diet och sund livsstil” fladdrar förbi så snabbt att du inte hinner uppfatta den, förrän du kollat några ggr. Ibland kan man undra om det inte ligger en hel del sanning i påståendet att världen vill bli bedragen.
   
   Tidigare har SvD haft en artikelserie som visar att mer än hälften av de pengar som Postkodlotteriet drar in, går till höga löner till de anställda och TV-sändningen. Idag skriver tidningen att VD:ns deklararerade inkomst under 2009 uppgick till 5,7 miljoner, vilket inkluderar en bonus för föregående år. En månadslön på 225.000 kronor kompletteras med en bonus som utslagen per månad ger ytterligare 250.000 kronor. För att detta ska vara möjligt krävs att 35 olika organisationer lånar ut sitt goda namn och rykte för att få dela på det som återstår när VD:n, produktionsbolaget och TV4 fått sitt. Eftersom bolaget bakom lotteriverksamheten varit ifrågasatt under den senaste tiden är jag inte förvånade över att sju av dessa organisationer nu fått en extra utdelning. Undrar vad de andra 28 tänker om det. Men det är klart, har man inget spektakulärt att komma med får man räkna med att fungera som utfyllnad, sade bloggaren Farmor Gun med giftig tunga. Med tanke på att allt fler livnär sig på välgörenhet i olika former är det bra att media är på alerten och granskar. Jag vet inte riktigt var gränsen för bondfångeri kan anses gå, men när en bonus är åtskilligt högre än den tidigare väl tilltagna lönen gör mig rätt fundersam.
   
   Sedan tycker jag att det finns en humoristisk poäng med att DN okritiskt deltar i en marknadsföringskampanj med tanke på att några av deras journalister envisades med påståendet att upproret mot FRA-lagen var igångsatt av en PR-byrå. Även om det fanns aktörer, som använde sig av sådan hjälp, så byggde den hårda kärnan i upproret på en folklig vrede, som ännu inte lagt sig. Även om det finns människor inom media med sympatier för Alliansen som använder mantrat att FRA-saken är stendöd, så vet jag och många andra att så inte är fallet. Allt efter som fler människor får klart för sig vad regeringen och riksdagen lånar sig till, så växer kritiken.
   
   Senast idag har tidningen PC för alla en artikel med hänvisning till de läckta Wikileaks-dokumenten, som ger Piratpartiets Rick Falkvinge och Christer Engström en möjlighet att påvisa hur nära lierat Sverige är med USA när det gäller övervakning och kontroll av sina medborgare och då gäller det inte bara i jakten på terrorister, utan minst lika mycket eller rent av mer för att hjälpa en underhållningsindustri att överleva decennier av teknisk utveckling, där de kämpar för att bevara sina gamla affärsmodeller bland annat genom att straffbeskatta lagringsmedia. Tidigare har Sveriges politiker företrätt en näringspolitik där man insett att strukturella förändringar varit nödvändiga, t ex inom Teko-, Varvs- och Bilindustrin. Varför i all världen ska det inte gälla inom upphovsrättsindustrin?
   
   Märk väl att det inte handlar om den enskilde upphovsmannen eller -kvinnan. I skydd av upphovsrätten har företag, som köpt upp den ekonomiska delen av upphovsrätten och därmed har skaffat s k ”närstående rättigheter”, tillåtits infektera flera av dessa branscher med sina krav på orimligt långa skyddstider för sina monopol. Därmed har det blivit möjligt att ohejdat exploatera människans behov av interaktion med andra. Med Anna Troberg, som ny partiledare, har jag dock förhoppningen att Piratpartiet ska lyckas få människor att se det som vi ser – att de som lever på andras verk låser in vårt kulturarv utan att de som bidragit får särskilt stor del av det ekonomiska utfallet.
   
   Medan branschen orerar om stöld kan vi t ex se att The Pirate Bay medverkat till att människor går på bio som aldrig förr, vilket Anders S Lindbäck skriver om. Branschens aktörer har trots våra ansträngningar inte förstått anslagstavlans och kompissnackets betydelse för att någon ska vilja köpa en biljett. Annars har året inletts med en diskussion om hur djurbönder sköter om sina djur. Ett meningsutbyte som lett mig vidare till nästa steg – att fråga hos ansvariga om det är så illa som det påstås.
   
   Avslutar med inlägget från Markus ”Lake” Berglund – Låt 2011 blir ett år med mer livsglädje. Det gillar jag, även om jag väljer några bossanovor av och med Walter Wanderley från albumet Rain Forrest.
   
   • • Gun Svensson
     • 3 jan 2011 21:28
     • Taggar: alliansen anna troberg fra näringspolitik piratpartiet pp, skeptikerskolan upphovsrätt välgörenhet övervakning
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Omsorg om djur är också omsorg om människan.
   Idag har Norrtelje Tidning en stort uppslagen artikel Polisen tar krafttag mot djurbrott. Det är verkligen glädjande att se att Länsstyrelsen och Länspolisen gör insatser som ger resultat. Tidigare har nog möjligheten att synda på nåden varit rätt vanligt. Artiklarna finns bara i papperstidningen – köp den, bara dessa båda artiklar med bilder är värd 15 kronor.
   
   Under ett några dagar har jag avslutat mina blogginlägg med upplysningen att jag, efter att ha sett de hemska bilderna på vanvård av grisar, som myndigheterna inte verkar bry sig om, har bestämt mig för att i år inte köpa någon julskinka. Men efter hand kände jag att det nog inte var så juste mot alla de bönder som sköter sina djur och därför skrev jag häromdagen ett mejl till Gunnar Nilsson hos Sveriges Djurbönder: ”Av omsorg om både de djurbönder som sköter sig och de ungdomar som jobbar för djurens bästa, vill jag nu veta, vad ni gör inom branschen för att komma tillrätta med de som inte sköter sig? Jag är inte djurrättsaktivist. Däremot brinner jag för en fungerande demokrati, där unga människor får lära sig fredliga metoder för sitt agerande. Men om de, som håller sig till dessa fredliga metoder, möts av arrogans och ignorans istället för dialog då blir agerandet ett annat hos en del av deras aktivister.Tacksam för svar”. Även om jag förstår att han har fullt upp hoppas jag på ett relativt snabbt svar – men beslutet vad gäller årets julskinka står fast.
   
   Förutom att välmående djur leder till bättre köttråvara, gör omtanken om djurens väl och ve att vi inte förlorar vår förmåga att leva oss in i hur både djur och människor har det i sina liv.
   
   När det gäller kommentarer med anledning av den senaste tidens händelser går det bra att besöka bloggen Farmor Gun i Norrtälje.
   
   
   • • Gun Svensson
     • 15 dec 2010 09:23
     • Taggar: bönder djurrättsaktivist djurskydd polisen sveriges djurbönder
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Spelet bakom kulisserna – angår oss medborgare.
   Idag fastnar jag för debattartikeln i SvD Kultur Stadens experter kördes över Mest kanske därför att den speglar att något händer i kulisserna som skattebetalarna och medborgarna inte riktigt har någon vetskap om. Självklart kan man undra vilka bindningar som finns mellan Moderaterna och deras starke man Sten Nordin och arkitektfirman Foster/Berg? Är det bara så enkelt som att de bländats av att företaget 2008 när uppdraget las ut då hade stjärnarkitekten Norman Foster i sitt stall eller finns det andra mera dolda bindningar? Hur det nu än är med den saken har Slussenprojektet utvecklats på ett sätt som gör att artikelns författare kräver en opartisk genomlysning av ekonomin, men också skälen till varför tilltron till landets egna duktiga arkitekter och engagerade stockholmare är så låg.
   
   Därifrån till situationen här hemma i Norrtälje är steget inte långt. Moderaterna här, med kommunalrådet Kjell Jansson och Byggnadsnämndens ordförande Mats Hultin i spetsen, drömmer om att göra Norrtälje till en attraktiv bostadsort för en penningsstark elit. Som bekant är det bara de närmaste berörda grannarna som har talan när detaljplaner ska drivas igenom och genom att sälja den kommunägda marken till privata intressenter kan man undgå kritik för exploatering av mark av kulturhistoriskt intresse.
   
   Skandalen med Stadshotellet hade inte varit möjlig, om inte kommunen i ett tidigare skede sålt fastigheten Riddaren 1 till krögaren Anders Broströms företag Gråberget, som sedan i sin tur, snabbt efter Byggnadsnämndens beslut om detaljplanens godkännande, kunde sälja denna vidare till det nystartade bolaget Lilla Torgholmen AB. Nu till ett värde långt utöver det som kommunen en gång sålde fastigheten för.
   
   Efter det kan det vara bra att vara vaksam. Förstår att något är på gång i Kvarteret Phaeton och Minerva. Här har kommunen tydligen sålt sig tillhörig mark och med det tjänar man tillfälligt en summa pengar, men bäst kanske ändå att man sedan utan hinder av bråkiga medborgare kan vara tillmötesgående mot en ny näringsidkare. Kan just undra vad det finns för kopplingar mellan politiker och näringsidkare i det upplägget?
   
   Undrar om inte vi här i Norrtälje skulle behöva en egen lokal variant av Wikileaks? Rätt intressant förresten hur den webbplatsen just nu flyttar runt på internet, eftersom den utsätts för DDos-attacker. Oscar Swartz förklarar närmare hur och varför. Tanken att vi skulle ha en sådan möjlighet här i Norrtälje är faktiskt rätt rolig att leka med. Inte minst sedan jag läst Stefan Mårtenssons Papperstidningen blev papperstiger, då kom Wikileaks. Även om jag prenumererar på Norrtälje Tidnings papperstidning och tycker att det är värt pengarna, så är jag inte riktigt säker på att tidningen har tillräckligt stort mod för att våga genomlysa det spel som pågår bakom de kommunala kulisserna.
   
   Om de människor, som sitter inne med information, inte vågar lita på tidningens meddelarskydd, lär redaktionen inte få den information som krävs för att rätt kunna granska de lokala makthavarna. Dessutom har Stefan en poäng när han tror att värdefulla tips till papperstidningarna inte alltid följs upp. Kanske därför att den jornalist man talat med inte fått uppdraget av redaktionen att jobba vidare med saken. I viss mån känner jag dock ett svagt hopp, sedan jag sett hur chefredaktör Reidar Carlsson på ledarplats ordat om Centerpartiets lokala utmaningar.
   
   Bara genom öppenhet och transparens kan vi komma tillrätta med olika ”kotterier” med politiker, tjänstemän och företagare som kan kosta skjortan både i form av pengar och en alltför brutal förändring av stadsmiljön. Bara genom öppenhet och transparens kan politikerna återvinna det förtroende, som blivit rejält naggat i kanten under senare år. Bara genom öppenhet och transparens kan alla människors kreativa förmåga tas tillvara och komma det lokala samhället till nytta.
   
   För övrigt anser jag att julskinkan ska bojkottas i år. Jag bestämde mig för det sedan jag läst inlägget på SvD Brännpunkt om myndigheternas hantering av de hemskheter som Djurrättsalliansen avslöjat. Om opinionsbildning ska fungera som ett mer verksamt vapen än att bränna Scans bilar, kan vi – som gillar skinka – inte längre blunda för det som sker hos grisuppfödarna. Det är naturligtvis synd om en bojkott drabbar även de medlemmar i Sveriges Djurbönder som sköter sig, men utan kundernas reaktion sker inte en välbehövlig självsanering. Vill du läsa mer om vad som rör sig i huvudet på mig är du välkommen att läsa bloggen Farmor Gun i Norrtälje.
   
   
   • • Gun Svensson
     • 3 dec 2010 22:14
     • Taggar: byggnadsnämnden detaljplan julskinkan meddelarskydd moderaterna norrtelje tidning slussenprojektet stadshotellet wikileaks
     • Permalänk
   • • Kommentarer (7)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. I väntan på domen mot The Pirate Bay
   De som försökt hänga med vad domen mot torrenttrackern The Pirate Bay handlar om, har inte alltid haft det särskilt lätt. Ser att DN gjort ett försök att reda ut begreppen så här innan domslutet ska meddelas. IDG.se, P3 Nyheter, och många andra
   
   För mig och många andra är det uppenbart att upphovsrättsindustrin varit mera benägna att ge sig på tekniken än att jaga den enskilde ”brottslingen”. Vad det handlar om är att TPB är en tracker, som möjliggör för användare i en svärm att hjälpas åt för att förse sig med en kopia för privat bruk. För oss är det obegripligt att ett mänskligt beteende som funnits i så länge avskrift eller kopiering varit möjlig och dessutom varit lagligt, måste omges med sådant ståhej i den digitala miljön. Detta samtidigt som industrin, som livnär sig på den del av upphovsrätten, vilken de kan köpa upp, kommer undan med att de inte gjort särskilt mycket för att utveckla affärsmodeller bättre anpassade till den tekniska utvecklingen. Med hjälp av politiken har de ridit hårt på dessa sina närstående rättigheter och då fått lagar levererade som de nu kan använda för att slå ihjäl tekniken och låsa in kulturyttringarna.
   
   Under det senaste året har jag lärt mig hur upphovsrätten, som ursprungligen var tänkt som ett tidbegränsat monopol, med tiden utvecklats på ett för mänsklighetens kulturella utveckling mycket destruktivt sätt. På grund av upphovrättsindustrins lobbyverksamhet främst under 1960-talet och årtiondena därefter har politikerna medverkat till att skyddstiden utsträckts för att idag gälla upphovsmannens livstid +70 år. Medan tekniken möjliggjort en snabbare produktion, bättre marknadsföring och en effektivare säljperiod har politikerna tillåtit att upphovsrättsindustrin fått lov att låsa in landets kulturella prodution under en häpnadsväckande lång tidsperiod. Det är oerhört korkat. Men det är klart – Tänk om de frias, som Realtid.se skriver.
   
   Nu försöker politikerna slå i oss att deras utredare Jan Rosén har löst det hela med sitt förslag i den senaste utredningen och som SR mfl orerat om under dagen och som gav input till gårdagens blogginlägg. Förslaget har varit känt sedan flera veckor tillbaka varför det är en tillfällighet, som ser ut som en tanke, att journalister inte uppmärksammar detta förrän nu. Men bättre sent än aldrig. Sedan jag skrivit mitt inlägg har signaturen Sophie bidragit med en del klarlägganden i kommentarstråden. Men, om hon gjort sig besvär att kolla de länkar, som jag hade lagt ut i mitt tidigare blogginlägg skulle hon kunnat se att jag bara återgett vad jag kunnat ta del av.
   
   Till detta kommer sedan ACTA-avtalet och datalagringen. Det är verkligen ingen hejd på galenskaperna. Markus "Lake" Berglund gör vad han kan för att saken ska diskuteras ordentligt.
   
   Som en motvikt till alla dem som anser att de ska ha betalt för sin medverkan på nätet avslutar jag med en länk till Calandrella, som berättar om det betydelsefulla arbete som många idealister bidrar med för att fylla Wikipedia med ett innehåll, som vi kan känna tillit till.
   Intressant.
   
   
   • • Gun Svensson
     • 26 nov 2010 11:20
     • Taggar: acta datalagring, journalistik lobbyverksamhet media närstående rättigheter politik sr the pirate bay upphovsrätt
     • Permalänk
   • • Kommentarer (4)

     • Dela på:

       Facebook Twitter