Blogg - publik

Blogginlägg

1. Tiden, att hinna med allt. Lösning finns!

   Nej du, jag pratar inte om Rutavdragen, det finns fler fiffiga ting att ta till!
   

   Nu har vi startat det unika, en virtuell s-förening! Ja alltså den har varit på gång nu en stund men det har handlat om att dra ihop det och se över hur det ska fungera i praktiken.
   
   Vad är det fina med en virtuell förening? Många fördelar kan jag berätta:
   

   Eftersom jag i skrivande stund är på väg till Rånäs slott har JAG inte så mycket tid till en förklarande text, men jag tänkte hålla er lite nyfikna tills i morgon.
   
   Så för den som tänkte fika hos mig idag kan jag meddela att det är bara mina föräldrar här hemma som pular runt i godan ro.
   

   Och så har jag en efterlysning!
   

   Jag hade ett antal läsare på min mail som jag skulle bjuda på fika! Ni hade ett par mycket intressant erfarenheter jag vill ta del av. Förlåt mig, men jag har av misstag förlorat mailen så skicka igen med nallenr som jag kan nå er på så tittar vi på tid!

   liza-sahlen-karlsson@hotmail.com
   
   Ha en bra dag på er/liza
   

   • • Elizabeth Sahlén Karlsson
     • 14 maj 2012 07:38
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Lyssna på oroliga mamman.

   Eller helt enkelt, lyssna på oroliga föräldrar, som märker att det inte fungerar utan extrahjälp i skolorna!
   
   Alltså, ibland känns det som om alla går runt med skygglappar när det gäller skolan. Ni vet så där bortvridna huvuden för att slippa se det egentliga problemet som man egentligen vet finns där, men med alla möjliga medel försöker hitta andra lösningar på.
   
   
   Slöseri med tid tycker jag. Skolan behöver en högre skolpeng helt enkelt. Basta!
   
   
   I dagens NT kommer en, enligt föräldrar, bra speciallärare försvinna i Svanberga skola. När man kan vittna om att det för elever går mycket bättre. Hur ser man långsiktigt på det?
   
   
   När jag började ettan, en helt annat era känns det som, gjordes ett sånt där sitta o rita test så kommande fröken fick iakta oss. Jag som är född sent på året, hade fullt sjå med att analysera alla andra barn och ritade nog ingenting. Förslaget om att jag skulle stå över ett år gillades inte av mina föräldrar villket jag kan tycka är synd för jag hade behövt ett år till.
   
   I dag kom dessutom rapporter om att vi med ADHD är ofta födda sent på året.
   
   Som oktoberbarn, och med ADHD kan jag skriva under att det kan stämma.
   
   Men, ADHD:n är en förklaring och får inte hamna i ursäkter. Många människor har olika inläringskapaciteter och är mycket olika i förmåga till koncentration. Jag menar att det är viktigt att se alla människors olika behov, och försöka göra det allra bästa utifrån det. ADHD eller inte.
   
   Poängen menar jag är att vi ska utgå ifrån att man ska kunna genomföra skolan, få den hjälpmen man behöver och därmed slippa ta igen studier längre fram i livet.
   
   Studera som äldre är kul, men inte när man måste "läsa igen och ifatt allt man missat"!
   Speciallärare behövs för att få alla elever att klara skolan.
   
   
   Människans egna värde måste också få ha betydelse i samanhanget.
   
   På en annan sida i NT får vi läsa att lärarfacken uppvaktade kommunalrådet Herr Jansson.
   
   Herr Jansson säge bl a att "men vi har inte en brunn att ösa ur".
   
   
   Nej, men en lada med större besparingar på mäniskors bekostnad som känns onödig. God ekonomi är bra, men människors inbetalda skattemedel är till för att användas där behoven finns. Det är det, som är välfärden.
   
   I mitt tycke, kan det löna sig att ta ut problem i förskott, för det är att tänka framåt och göra något åt det som är förebyggande. Det ska löna sig för människors självkänsla och ekonomin i stort.
   
   Varmt Liza
   

   • • Elizabeth Sahlén Karlsson
     • 10 maj 2012 15:08
     • Permalänk
   • • Kommentarer (1)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Bry sig om medmänniskor.

   Jag har väl diskuterat det tusen gången, men kan lova att det kommer jag fortsätta med. Omtanken om våra medmänniskor.
   

   Senast igår och även idag, var det ett antal inslag i TV-nyheterna om Stockholms hemlösa som kommer från andra länder.
   
   Dom får tydligen kalla handen när de söker boende, värme och mat.
   

   Motiveringen är att "våra egna" ska komma i första hand. För en människa i nöd?
   

   Det resonemanget skapar verkligen fientlighet med A och B lag även inom kategorin hemlösa.
   

   Kan någon förstå hur det är att vara hemlös? Nej, inte jag, men jag kan försöka förstå det, försöka sätta mig in i situationen så mycket som möjligt.
   

   Om vi nu tänker oss dess invandrande "hemlösa" som söker hjälp här i Sverige. Ska vi betrakta dem som snyltare eller människor i nöd?
   Jag föredrar det senaste, eftersom jag är ganska övertygad om att ingen av dess personer ger sig av från sina rötter om man inte lider en väldigt stor nöd. Hemlös i hemlandet och hemlös i sverige kan göra skillnad. Vi borde bidra till att göra den skillnaden.

   En människa som inte längre har något. Arbete, familj, boende, nätverk eller det som vi anser är vår livskvalitée måste vara det absolut sämsta läget i ett liv.
   

   Jag menar inte att man ska stanna vid att bara hjälpa med boende och daglig mat, men en global överenskommelse borde göras för att hjälpa utslagna människor till ett bättre liv. Det dom inte klarade på egen hand pga olika omständigheter.
   
   Jag fick igår en väldigt bra länksida av partikamrat Paul Ahlgren, som jag tycker ni ska gå in och läsa:

   http://www.ideerforlivet.se/

   Där kan man göra vissa mätningar om utanförskap.

   För er som tittade på nyheterna och såg inslaget från Ny gemenskap kan söka deras facebooksida som dom har.

   Själv tänker jag ganska snart åka dit och hälsa på efter en mailkontakt.

   Att hjälpa en medmänniska borde vara självkart. Det kan vara din far, din mor, ett syskon eller barn i samma situation. Jag har varit i en anhörigsituation, så det vet jag hur det känns.
   

   Varmt Liza
   

   • • Elizabeth Sahlén Karlsson
     • 9 maj 2012 11:32
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Fler hyreslägenheter tack!

   Ja vi Rimbosossar fortsätter att jobba på för vår ort.
   
   Igår togs vår motion upp i kommunfullmäktige om att vi måste ha fler hyresrättslägenheter till Rimbo.
   

   Ja det gäller väl i stort sett hela Norrtälje, men vi kämpar extra för vår ort RIMBO.

   Som Holger Forsberg kunde upplysa om, att den senaste lediga lägenheten var det mellan 130 och 140 sökande! Jag kallar det för skandal faktiskt, att vi inte har fler lägenheter att erbjuda i Norrtälje kommun. Samtidigt som vi vill at människor ska flytta hit!
   
   Och det gäller inte bara att flytta hit, det handlar om förändringar i boendeform för medborgare som redan bor här.
   

   Våra ungdomar framförallt, som vill stanna kvar i sin hemkommun, nära föräldrar och vänner. Olle Jansson kunde tala om att hans söner hade väntat fem respektive sju år på en hyresbostad!

   Ska vi köra iväg våra ungdomar?!
   
   Nej vet ni vad, självklart måste vi agera och planera!
   
   Det handlar även om generationsboende, möjlighet att byta från mindre till större lägenheter och vise versa.
   

   Vi ska självklart ha en levande och blomstrande Roslagen, där våra unga kan få lägenheter och bilda familjer. Inte köra iväg dem och hoppas att dom kommer tillbaka när dom har råd att köpa tomt och bygga hus!
   
   Som jag har förstått har vi äntligen fått gehör för våra påtryckningar, och nu kämpar vi vidare så det inte bara blir ord, utan även handling i stora mått!!

   Varmt Liza
   

   • • Elizabeth Sahlén Karlsson
     • 8 maj 2012 08:56
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Familjetragedi eller mord?

   En stor del av min "läsande" tid ägnar jag mig åt sk hedersrelaterad våld.
   Något jag kommit fram till är att det är långt ifrån enkelt att förklara, och mycket mer komplext än vad man kan tro.

   Ska inte gå in i en sådan diskussion just nu, men i dagarna har jag följt ett frö i debatten av nyligen hemska händelser.
   

   Man har börjat få upp ögonen på huruvida vi formulerar händelserna.

   Ja, vi kan helt enkelt se alla formuleringar över händelser i våldets tecken.

   Familjetragedi, barnmord, tvåbarnspappamord, hedersmord mm.....
   
   Många har senaste tiden reagerat på det. Man menar att mord är mord och inget annat.
   

   Jag förstår resonemanget, för självklart är det så. Men, jag har kommit fram till att själva bakgrunden får en identitet och jag tror att den är väldigt viktig för att vi ska förstå samanhanget och därmed reagera i vår empati till offret/offren.

   
   När vi kan sätta fingret på, en bakgrund kan vi bättre agera och engagera oss. Straffskalan i sig är antagligen rubricerat mord/dråp eller annat. Men, vi som ska ta del av informationen i media eller annat blir faktiskt hjälpta av att få bakgrundsbilderna.
   

   Bakom varje drama och händelse, kan vi ta ställning och visa vår avsky.
   
   I mitt fall, började jag för många år sedan med att läsa om hedersrelaterad våld i ett antal olika länder, kulturer och livsstilar. Jag kan säga att det finns förklaringar men självklart inga ursäkter. Det finns inga som helst ursäkter till att döda en annan människa eller levande varelse.

   
   Därför tror jag att ju mer information vi får, dessto mer bryr vi oss och kan visa vår avsky och engagemang mot det som händer i vårt samhälle.
   
   Varmt Liza
   

   
   

   • • Elizabeth Sahlén Karlsson
     • 7 maj 2012 15:07
     • Permalänk
   • • Kommentarer (2)

     • Dela på:

       Facebook Twitter