Blogg - publik

Blogginlägg

1. Hägg och syrén
   Det är så hiskeligt vackert härute i skräddarens semestertid – han som ledigt mellan hägg och syrén – att jag inte kan låta bli. Det får bli litet naturbetraktelse även från mig.
   
   Aldrig såg jag så mycket vitsippor. Skogsdungen intill oss, som egentligen ser litet slarvig ut efter diverse försök att motorsågen rädda elledningen och klara vedbehovet, är täckt av den finaste grönvita matta. Så tätt stod de aldrig förr. Jag stannade den bullrande fyrhjulingen häromdagen. Solen lyste mellan trädstammarna och den steg upp en fin vårrök från solvärmda fuktiga fjolårsblad. Vitsipporna lyste som aldrig förr. Det var helt enkelt nödvändigt med en paus.
   
   Barnbarnen gick med stövlar i vitsippshavet. De vadade från spången över bäcken och de såg ut som de tog sitt första vårbad – i blomsterprakt! De lyste om deras ansikten från solljusets reflexer i sipporna. Bara erbjudande om glass med djupfrysta hallon kunde locka fram dem till huset.
   
   När barnen och jag gick på promenad i vitsippsstranden passerade vi den gamla kastanjen från Lennart Sjöströms tomt. Barnbarn ser vad vi vuxna bara tar för givet och plockade upp kastanjer som fortfarande avgav kastanjenötens magiska olja. Från en av de nyfunna slingrade sig vad barnen förskräckt trodde var en farlig mask. Med stort skrik slängde de bort den. Men det var en rot som kommit fram – ingen mask. Omsorgsfullt planterades kastanjen och nu sticker det lilla trädet upp. Tio centimeter högt idag, åtta dagar efter planteringen. Ett blad vecklar försiktigt, och ljust gulgrönt, ut sig. Ett andra visar att det är på väg.
   
   Kanske blir det en andra kastanj här uppe vid vägen från Österhamn mot skogen. Fast det lär väl ta en stund…
   
   I en plasthink innanför verandadörren står kvistarna från det försenade tuktandet av fruktträden. Plommonblom, äppelblom. Dörren får hållas öppen så att bin kan hitta fram.
   Och gräsmattan – nyss bara mossa – täcks av fjunigt vårgräs. Liljorna skjuter upp som raketer ur rabatten.
   
   Under båttrailern samlar sig konvaljerna till fest. Snart täcks hela nejden av söta dofter.
   
   Det är nästan så man kan glömma bort restskatten!
   
   Claes
   
   
   
   • • Arholmabloggen Arholmabloggen
     • 13 maj 2012 15:24
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Vårstädning i Arholma kyrka
   Arholma kyrka invigdes 1928. I gamla tider var det öns kvinnor, som gemensamt städade och vårdade kyrkorummet. Fönster tvättades, golvet skurades, kyrksilver putsades. På 90-talet blev det inrättat en liten vaktmästartjänst och efter det har all städning skötts av vaktmästaren. Jag har haft detta arbete sedan 2001. Den stora städningen är vårstädningen. Det är obegripligt hur många döda flugor och spindelnät, som ligger på mattorna eller gömmer sig i vrårna eller i fönstren. Några år har jag haft hjälp av ungdomar på ön. De senaste åren har jag städat själv, bara fått hjälp att lyfta de tunga bänkarna.
   
   I år var vi två städerskor. Vi delar känslan av att det är något värdefullt, att få göra vår fina kyrka ren och färdig att ta emot sommarströmmen, välkomna till helgmålsbön, till musikkvällar, till bröllop och dop, till egna stunder.
   
   Det finns inget vatten och avlopp i kyrkan och jag kör vattendunkar med traktorn till kyrkan för vatten behövs då man vårstädar.
   Till vårstädningen hör solsken och är man pensionär, kan man välja lämplig dag. De stora mattorna dras ut i solen, bänkarna torkas, flyttas ihop och det stora golvet dammsugs och tvättas bit för bit. Att dammsuga i kyrkan är att återuppliva ”vinterns och framför allt jultidens spår”. Här gömmer sig under bänkarna några barr från granen, pärlsocker från adventsbullarna, liten bit pepparkaka och några guldtrådar från julspelets dräkter. Den stora kyrksalen, vapenhuset, sakristian, köket – alla rummen har sina olika karaktärer och i kyrkorummet finns rummet innanför altarringen. Här infinner sig känslan av särskilt stor respekt. Jesus på korset måste också dammas och flyttas och han möter varsamma händer.
   
   Vi städar också kyrkans utetoa. Den är ny sedan några år, ett litet rött hus bredvid kyrktrappan. Och nu kommer sommarmattan dit, handfat och handkanna i blått. På vintern kan man inte ha vatten där, för det finns ingen värme.
   
   När allt kommit på plats och eftermiddagen är sen, dröjer vi kvar en stund. Visst ser vi att det är rent men allra mest är det doften och känslan. I morgon ska jag ta dit de rena dukarna och sätta tulpaner på altaret.
   
   Jag släcker lampan ovanför kyrkporten och lampan vid grinden. Den ljusa tiden är här.
   
   Sylvia Hvistendahl-Manners
   
   
   • • Arholmabloggen Arholmabloggen
     • 6 maj 2012 20:49
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Vårt sista brev från Arholma
   Arholma-brev, vår årliga tidskrift går nu i graven…snyft!
   Men kanske inte - förhoppningsvis!!
   Det var för 30 år sedan vi träffades några arholmabor i Margareta Hammarströms finrum ovanför affären. Vi tänkte oss att skicka en ”Vinterhälsning” till sommarfolket. Hur vi hade det och vad som hände under lågsäsongen på Arholma. Vi kom igång och klippte och klistrade och fick ihop en 10-12 sidor som gick i tryck. Upplagan var inte, och har aldrig varit särskilt stor men de gick åt. Vi tog inget betalt i början utan alla fick ett nummer i brevlådan. Det uppskattades väldeliga så vi var ”tvungna” att upprepa redan 1983. Så var vi igång. Titeln ändrades till ”Vinterbrev från Arholma” och senare ”Arholma-brev”. Vi knyckte Arholma-Kalles titel och logga från hans artiklar som han levererade till Norrtälje tidning under många år. Den loggan har vi även på denna blogg för övrigt.
   
   År 2000 hade vi fått nog. Vi slutade och tänkte oss en fortsättning på Arholmas egen hemsida. Men det blev inte samma sak alls. Protestkören hördes tydligt så 2005 satt vi fart igen. Vi har under dessa 30 år producerat 28 nummer och dessa innehåller drygt 1000 sidor av historiska- och nutidsartiklar. Arholmabor och andra har bidragit med både text och bild. Annars hade det inte gått så bra. Vi levde intensivt med dessa dokumentära bidrag.
   
   Men nu i maj trycker vi det allra sista Arholma-brevet med nuvarande redaktion. Idag sex personer. Vi gör allt själva – utom trycker. Om, det nu är det sista det får framtiden utvisa. Men en sak är säker att vi har gjort det sista. Kanske, förhoppningsvis, kommer någon att ta upp tråden igen och känna inspiration till en fortsättning. DET vore väldigt roligt tycker vi alla. Så vi kanske själva kommer att vara ett inslag i den historiska dokumentära fortsättningen. Vem vet! Nu slutar vi och det har varit en rolig och arbetsam tid. Tack alla läsare. Hoppas ni också haft trevligt med dessa 28 Arholma-brev.
   
   red/
   Magnus Uggla
   
   
   • • Arholmabloggen Arholmabloggen
     • 29 apr 2012 21:11
     • Permalänk
   • • Kommentarer (3)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Ejdern och turisterna finns på Nord
   Det har varit mycket tal om skärgården i media senaste dygnen. Lite negativa toner som problem med en ej ökande turismen och att ejdern (en av våra svartvita och bruna sjöfåglar) minskar i antal i ytterskärgården.
   
   Att turismen inte ökar kan jag inte riktigt relatera till än, vi på Nord har under säsong en bra beläggning som är ganska stabil med en viss ökning av utländska turister. Det är bara att hoppas att det håller i sig. Vi sliter också hårt, och lägger mycket tid och pengar, för att förbättra kommunikationerna ut till oss samt att samarbeta med våra kollegor runt omkring. Detta har resulterat i en ny båtlinje från Gräddö till Arholma (via Björkö/Fejan) samt två olika båtluffarpaket tillsammans med Lyckhem & Fejan samt även Waxholms kastell & Siaröfortet. Det är både roligt att jobba ihop med andra samt att det ger oss mer besökare. Kunde man sedan förbättra kommunikationerna och samarbetena under längre delen av säsongen så skulle det säkert i ännu större utsträckning öka besöksantalet. Att gäster under lågsäsong lätt kan ta sig från de större städerna och ut i skärgården är a och o för att de ska välja oss skärgårdsföretagare istället för kanske mer lättillgängliga platser. Vi har mycket att erbjuda men ligger otillgängligt, det betyder ofta att vi kanske måste kämpa lite mer.
   
   Jag kan med glädje konstatera att en annan besökare markant ökat detta år hos oss. Nämligen ejdern. Efter att i 6 års tid studerat ejdrarna i vår havsvik så har den senaste åren minskning varit mycket tydlig. För sex år sedan fanns det mycket ejder här men förra året knappt en enda. Minskningen har verkligen gått årsvis nedåt. Tidigare i vår dök det upp lite enstaka gudingar i viken men det såg mycket mörkt ut. Men helt plötsligt slog det till, de senaste veckorna har vi haft massor av ejder! Både gudingar och ådor. På mornarna liknar det stundtals mängderna från när vi började här för ca sju år sedan. Inget statistiskt hållbart underlag direkt men fanstastiskt kul för oss och vi hoppas innerligt att samma sak sker i övriga delar av ytterskärgården.
   
   Förutom ejdern så njuter vi nu av alla andra djur som besöker oss. allt från sömniga myror till vårspattiga rådjur. Nu väntar vi bara på att det första fågelparet ska flytta in i väggen i caféet. Det är härligt när det kvittrar av fågelungar där inne  i väggen när man gör iordning frukostbuffén på mogonen. När man hör det så kan man inte bli annat än lycklig :)
   
   Soliga och vårvarma hälsningar från Marie
   • • Arholmabloggen Arholmabloggen
     • 25 apr 2012 11:18
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Fastlandskultur!
   Det var dags för litet kultur.
   
   Visst, vi har kultur härute. Lennart Fransson läser nyårsklockorna vid midnatt den sista dagen på året. Och vi har ju trettondagsspelen och valborg. På sommaren är det ständig kultur på dansbanan och dessutom konserter i kyrkan. Och midsommarstången och minneslunden är väl också kultur? Kanonen på norr är kanske också litet kulturell när den blivit tillräckligt gammal.
   
   Men kanske behövs också något emellan jul och juli.
   
   Fastlandet har en del att bjuda på. Och till fastlandet räknas allt som man kan förbindas med kontinenter med en bro, vägbank eller helt enkelt traditionell landsväg. På fastlandet kan man numera ta sig ända ner till Själlands stränder och om det kniper via Finland, och Ryssland ända bort till Vladivostok.
   
   Möjligen finns där ett åtråvärt kulturutbud.
   
   Så långt behövde jag dock inte fara den här gången. Vi åkte till Dramaten och såg på både Fanny och Alexander.
   
   Teaterdirektör Bergdahl – Fannys och Alexanders pappa - håller ett så fint tal om sin kärlek till den lilla världen. Den lilla världen – det är teatern och familjen. Utanför finns ångesten, oron, utmaningarna, riskerna och – ytterst – slutet.
   
   Öbon tänker naturligtvis på Arholma som den lilla världen. Antagligen var Ingemar Bergman inne på en delvis annan tankegång – även om ö-känslan fanns också hos honom. Fårö.
   
   Arholma är en liten värld för sig. Vi kämpar emot när fastlandet hotar att svälja oss. Vi handlar i vår butik och åker till Älmsta bara när vi måste handla färsk fisk (!). Vi handlar våra vinflaskor härute och ser helst att byggnadsnämnden inte lägger onödiga synpunkter på vårt byggande. I dagarna bestämdes att vi kan fortsätta att vara apoteksombud. Och Torbjörn Jansson sköter snöröjningen på vägarna utan inblandning av kommunala instanser. Värmen får vi från veden och veden får vi nästgårds ifrån. Strömmen kommer från fastlandet. Men många såg gärna att vi kunde fånga den generösa kulingen härute och göra den till lokal energi istället för att förspillas på fastlandet dystra granar.
   
   Ändå – någon gång måste man ta sig fastlandet an. Dramaten är inte så dum. Och några av konserterna i det blå huset vid Hötorget slutar så tidigt att man hinner med 10-båten hem till den lilla världen – om man rappar på!
   
   Claes
   
   
   • • Arholmabloggen Arholmabloggen
     • 17 apr 2012 20:46
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter