Blogg - publik

• Prenumeration

  • Prenumerera på inlägg

• Arkiv

  - Alla månader - april 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013 december 2012 november 2012 oktober 2012 september 2012 augusti 2012 juli 2012 juni 2012 maj 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 december 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011 juli 2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010 december 2009

Blogginlägg

1. Buss tur och retur

   

   Skriver utkast till gångna helgens blogg på bussen hem från Björkö innan vi ännu lämnat ön söndag kväll. Varit på utryckning till fritidshuset med tilläggsvärme till stugan, nya oljefyllda radiatorer och frostvakter, ett stort lass för pirran, men lite knepigt med bytena, Först på buss i Årsta, sedan T-bana från Liljeholmen och med bussbyten slutligen att dra lasset de 2,5 km på vår byväg. Få de monterade, och fungerande. Nu står vi bättre rustade vid nästa köldknäpp. Men man kan ju undra, nu när det redan blivit mildare, hur långt det är till nästa tillfälle, då vi en morgon kan konstatera att det är 23° utanför fönstret och vi samtidigt är på ett av de glesa vinterbesöken i stugan? Händer det någon gång vart nionde år?
   
   Lokaliserat vattenläckan. Stängt av vattnet. Planerar åtgärd. Det skymmer fortfarande tidigt, och blir snart riktigt mörkt. Några få ljus i byn, inte alls i lika många hus som i Trettondags-helgen, det är bara några dagar sedan. I väntan på bussen hör jag kattugglan hoa. I övrigt helt tyst.
   
   Vid bryggan i Simpnäs väntar passbåten på att föra ett litet sällskap över till Arholma. Det är vinterbåten ”Hemfjord” trots att hon är långsam och det inte är is. Men det kanske ligger lite is inne vid Arholmabryggan? Någon säger att det är Hemfjord denna helg, för både Monsun och snabbåten behöver repareras. Beklagar i så fall! Hoppas det inte är för omfattande.
   
   Snötäcket på landsvägen är borta. Istället för att som i onsdags mjukt och behagligt rulla fram, hoppar och skakas bussen av den tvättbräda av is vägbanan blivit, kilometer efter kilometer. Det skakar som jag tror varje bult i bussen ska skaka loss.
   
   Men det är ändå något speciellt att åka fram genom ett snötäckt vinterlandskap i den mörka, ja svarta kvällen, där fortfarande rikligt julljussmyckade hus, träd och flaggstänger (!) lyser upp här och där, annars bara bussens strålkastare.
   
   För de väntande svarta silhuetterna vid hållplatserna finns bara ett råd: skaffa många reflexer! och helst en gul varningsväst med reflexer runt om. Bussen har lång bromssträcka på vintervägen, och utan ljus och reflexer syns väntade mycket sent.
   
   Visst är det fantastiskt bra att kollektivtrafiken finns, särskilt när bil inte finns i hushållet. Men även om det fanns, varför utsätta sig för onödiga risker i vanskligt väglag? Det kräver ju lite mer planering att ta bussen, men väl ombord kan man ju koppla av på resan. Och man sparar pengar och miljöpåverkan. I stället för att sitta bakom ratten kan man ju läsa en bok, skriva SMS helt lagligt och slumra till utan risk.
   
   Jag hoppas jag snart kan vara ute i vinterskärgården igen. Alltid nya upplevelser. Några dagar den verkliga stillheten. Eller ljuset som ständigt skiftar. Och havet. I onsdags låg sjöröken tät över Arholmaleden. Så vackert! - även om det var riktikt kallt.
   
   
   
   
   
   
   
    

   • • Agneta Lokrantz
     • 11 jan 2010 10:38
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Stjärnor över aktivt Björkö

   

   Kanske sista gången min Jubileumslogga kan användas i sitt rätta sammanhang: Dubbeljubiléet på Björkö-Arholma 50/600 ÅR.
   
   Gårdagens avslutning för Jubileumsåret på Björkö samlade minst sagt fullt hus på Karlberg, Skeppsmyra. Säkert 90 personer, kanske någon fler fastboende än fritidsbo. Året 2009 har gått och Björkö-Arholma har med heder firat sin hembygdsförenings första 50 år. Många av oss som inte är bofasta på ön hade åkt ut enkom för detta tillfälle för att mitt i iskalla vintern få att återse dem vi sett vid strövtåg, haft som besökare vid ateljérundan, sett som aktörer i den lokala teaterföreställningen, hört spela vid spelmansträff, lyssnat till under kunskapsfyllda föredrag och utställningar och allt annat som programmet innehållit. Det blev några timmar med många återblickar och trevlig samvaro.
   
   Omramningen till avslutningsfesten var ett vintervackert landskap, men smällkallt denna trettondagshelg. Hemkomna till stugan igårkväll måste vi släcka ficklamporna och en bra stund, rikta blicken uppåt och beskåda den fantastiska stjärnhimmel med alla dessa stjärnbilder jag saknar nog kunskap att namnge, mer än till ett fåtal. Var finns närmaste galax med biologiskt liv? Avstånden där uppe är ju så otroligt obegripligt stora.
   
   Den bitande kylan, med fruset vatten och svårigheten att få upp nog med värme i stugan gjorde att hemfärden mot Stockholm tidigarelades till f m idag, trettondagen, men det betydde samtidigt att vi fick njuta av ett vinterlandskap i sol under bussresan mot Norrtälje, och efter lunch vidare mot huvudstaden Roslagen är fantastisk!
   
   På morgonen hann vi i alla fall se hur isen lagt sig över ytterligare en stor del av viken under natten, och ”sjöröken” från det ännu öppna vattnet var fascinerande, den som förebådar is även utåt farleden, ”sjörök” idag så tät att den inte ens släppte igenom konturerna av Arholma. Vackert under alla omständigheter!
   
   Undrar bara hur många sönderfrusna rör de lokala rörfirmorna kan ha sin försörjning ifrån efter denna kraftiga och långvariga köldknäpp? De stora mängden obehagliga överraskningar kommer väl med mildväder och när ispropparna släpper. Så har man det att se fram emot också.
   
    

   • • Agneta Lokrantz
     • 6 jan 2010 17:29
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Jubileumsavslut på Björkö

   

   2009 var ett år med otroligt många aktiviteter på Björkö, när Björkö-Arholma Hembygdsförening firade sina 50 år, och att det samtidigt var 600 år sedan det första belagda omnämnandet av ön Björkö i skrift (”Birke tingslagh”, är 1409),
   
   Lena Svenonius och Jerker Persson som samordnare av jubileumsprojektet har verkligen gjort en prestation! Att med en eller flera aktiviteter i stort sett varje vecka i 12 månader varje gång kunna samla 30-40 deltagare, och ibland närmare 100 är närmast osannolikt! Till guidade strövtåg i naturen, marknader, utställningar, föredrag, ateljérunda, friluftsteater, m m har Björköborna vallfärdat. Variationen på programmen har varit imponerande.
   
   Detta ska ikväll (trettondagsafton) avslutas när alla som kan och på något vis varit ansvariga för någon programpunkt under året, samtal till en mingelkväll på den fina anläggning Täby församling har på Björkö, och normalt används för konfirmandläger.
   
   Så nu är det att ta sig ut i kylan med SL, från närförorten söder om Söder, till Skeppsmyra by, med SL-kort och packning fylld av god mat och varma kläder. Kaffetermosen är nyfylld.

   
   

   Ikväll är det samtidigt Premiär på Årstarevyn, dit jag gjort affisch och en del scenografimåleri. Såg genrepet. Mycket är kul och koreografin funkar. Ska se några ordinarie föreställningar lite senare. Årsta Scenfolk sätter upp sin fjärde egna produktion, revyn ”Hälften vore nog” på Årsta Teater i Årsta Centrum. 10 min med buss från Gullmarsplan. För speldatum och biljetter gå gärna in på Årsta Scenfolks egen hemsida och läs mer
   
   www.arstascenfolk.se

   
   

    

   • • Agneta Lokrantz
     • 5 jan 2010 10:02
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Rimfrostmorgon

   

   Ser ut mot en vacker kall rimfrostmorgon. Stilla. Skatorna rår ensamma om de gamla fruktträden, letar något ätbart. Bären är nog djupfrysta nu. Vid dagiset är det stilla, helgstängt. I kylan strävar en ensam hund inåt skogen, i koppel, med husse efter.

   
   

   Var igår kväll på genrep på Stadsteatern. Hamlet. Många fina skådespelarprestationer. Enkel men väl genomtänkt scenografi och spännande regi. Den unge Gustaf Skarsgård som Hamlet, ja denne Skarsgård är bara 29 år, ett år yngre än vad Hamlet är i pjäsen. Ett bra val av aktör. Vad är spelat och vad är verkligt i Hamlets ”vansinne”, hans själsligt tärande kamp och sorg? De flesta vet ju att inte många överlever i pjäsen. Det var enligt Shakespeares drama tuffa tider i Hamlets hov, både för prins och kung och för dem som tjänade där.

   
   

   Att vara kulturarbetare, konstnär, i dagens Sverige, kan ofta närma sig Hamlets hopplösa kamp. Alltför ofta visar beslutsfattarna oförståelse för kulturens stora betydelse för folkets välmående. Måste man spara i det kommunala, går rödpennan först till kulturbudgeten, och detta inte minst i många borgerligt styrda kommuner.

   
   

   Ska bara de unga som har föräldrar med tjocka plånböcker få ha en fritid rik på kultur, få lära sig spela instrument, lära sig dansa eller agera på scen? Sett över hela riket tar Kulturskolan överlag för höga avgifter idag, och i några kommuner är terminsavgifterna skyhöga Lidingö toppar! Hur ska vi kunna få se vuxna skådespelare, musiker, dansare på scen, om barn och ungdomar inte får en ingång till konstnärliga uttrycksformer? Stora begåvningar kan finnas i familjer med små ekonomisa resurser! Föräldrar som idag vill ge sina barn denna grund att stå på, måste göra olyckliga val. Ska det behöva stå mellan basbehovet av nya kläder och terminsavgiften för Vår Teater, ska avgifterna och instrumenthyra i Musikskolan behöva ställas mot en välgörande skidresa? Det ända riktiga är att göra Kulturskolan avgiftsfri! Det går, se på Sundsvall och Luleå.

   
   

   Det kommunalägda näringslivet kan bidra till kulturen: T ex kan kommunala bolag genom koncernbidrag bidra till sin kommunala teater. Stockholms Hamnar, som äger Kapellskärs hamn till 91 %, har i många år gått bra. Det betyder att man, via koncernbidrag till Stadshus AB, kunnat täcka kostnader i Stockholms Stadsteater. Detta inte minst p g a många goda år i Kapellskärs hamn.
   
   Men nedgången i synnerhet i Kapellskär har sedan förra hösten varit stor, och återhämtningen går oroande långsamt. Till det kommer stora investeringsbehov i hamnen, för nya färjor, tillbyggnaden kan börja bara en positiv miljödom kommer. Men Viking har med lågkonjunkturen också skjutit på färdigställandet av den nya passagerarfärja som kräver ombyggnaderna.
   
   Jag oroar mig för vad denna minskade omsättning i förlängningen kommer att medföra för bidragen till Stadsteatern. Om de minskar så kommer med stor sannolikhet påbud till teatern om ytterligare nedskärningar.

   
   

   Skär inte på kulturen! Den behövs med alla sina fria uttrycksformer – i synnerhet i tider av dålig ekonomi och arbetslöshet! Också Roslagsmuseet behövs! Öppna omgående i temporära lokaler! Det gjorde Moderna med stor framgång under dess ombyggnad. Kultur är hälsa! Att få uttrycka sig konstnärligt ger inspiration, energi och kraft för fortsatt kamp!
   
   GOTT NYTT ÅR!

   
   

    

   • • Agneta Lokrantz
     • 31 dec 2009 12:44
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Tredjedag jul

      Tack kalendern som i år lagt en söndag efter annandagen. En större chans också för mig att hinna samla familjen till julmiddag innan vardagen tränger sig på. Dottern har ju mormor och fästman och hans familj och släkt att besöka innan det blir pappas och farfars tur. Bitter? Nej, inte alls. Det betydde att jag kunde tacka ja till inbjudan fatt äta julmat hos vänner igår. Och jag ställer iordning lite trevligt till kvällen, idag Tredjedag jul. Mest oroande är om mina föräldrar inte ska orka komma ikväll. Det är inte bara tillgången på färdtjänst som avgör.

   
   

   Kopplade av från nyhetsbevakning igår. Ser nu på morgonen att vi gick miste om en bit av vårt kulturarv igår, i och med att Vilhelm Mobergs hem på Väddö brann ned till grunden. Först under en busstur som blivande Roslagsambassadör tidigare i år fick jag upp ögonen för huset, där Moberg bodde i 23 år från 1950, och där han avslutade arbetet på några av sina främsta verk. Hur myclet av unika dokument, vänners konst och betydelsefull inredning med stort affektionsvärde som blev lågornas rov är än så länge inte redovisat i massmedia, men man kan ju befara betydelsefulla förluster. Min morfar, konstnären Harald Lindberg, var nog flera gånger gäst i huset, och mer än en liten tecknad hälsning kan han ha lämnat kvar till sin vän. Morfar var ju f ö 1955 initiativtagare till och senare hedersordförande i Roslagens Konstnärsgille, där gillesmedlemmen Vilhelm Moberg ofta framträdde vid möten och aktiviteter. Cirkeln sluts: 2010 står jag själv på tur att bli invald i Gillet, men mer om det när det blir så dags.

   
   

   Ute i världen, inte minst i Chicago och Minnesota, vårdas Mobergs minne idag, och även i utvandrarbygderna i Småland. Även vår bygd ute vid Ålands hav behöver få behålla de byggnader och platser som sätter Björkö och Väddö på världskartan. Sedd ur det perspektivet blir förlusten av Vilhelm Mobergs Söderäng extra beklaglig.

   • • Agneta Lokrantz
     • 27 dec 2009 10:08
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter