Blogg - publik

• Prenumeration

  • Prenumerera på inlägg

• Arkiv

  - Alla månader - april 2013 mars 2013 februari 2013 januari 2013 december 2012 november 2012 oktober 2012 september 2012 augusti 2012 juli 2012 juni 2012 maj 2012 mars 2012 februari 2012 januari 2012 december 2011 oktober 2011 september 2011 augusti 2011 juli 2011 juni 2011 maj 2011 april 2011 mars 2011 februari 2011 januari 2011 december 2010 november 2010 oktober 2010 september 2010 augusti 2010 juli 2010 juni 2010 maj 2010 april 2010 mars 2010 februari 2010 januari 2010 december 2009

Blogginlägg

1. Om Kapellskär och sjöfrakt - det enda hållbara

   

   Varför så lugnt i Kapellskär? Den globala ekonomiska krisen som slog till i nov 2008 betydde kraftigt minskade volymer i många hamnar. Särskilt ro-ro-trafiken i Kapellskärs hamn drabbades. 2009 slutade med en minskad volym på hela 38% jämfört med åren strax innan krisen. Men det borde gå bättre nu. Efter en sådant ras kommer normalt en synlig uppgång inom några månader, och rejäl återhämtning ett år efter "utbrottet".

   
   

   Men den här krisen beter sig inte ”normalt”, utvecklingen är verkligen oförutsägbar. Från omvärlden kommer rapporter om stegvis uppgång. Men varför märks inte detta i volymerna av ro-ro-gods som landas i och lämnar Kapellskärs hamn? Har godset tagit andra vägar? Vilka då i så fall? Under en rad år har ju hamnen ute vid gattet mot Ålands hav haft en fantastisk utveckling. Det talar för att Kapellskär kommer igen. Volymerna borde också öka av klimatskäl – eftersom sjöfrakt är det enda långsiktigt hållbara.

   
   

   Av klimatskäl måste man tänka mer än en gång när man väljer "godsbärare". Det kan inte vara rätt att så mycket gods lossas i Göteborg för att sedan på lastbil gå till Mälardalen. Det borde förutom miljövinster bli billigare att sjövägen ta godset upp längs ostkusten.
   
   Men för att flytta över från lastbilsflak till fartygsdäck vill det till en annan transportpolitik. Sjövägen ligger färdig och väntar. Men alla transportslag lever inte under samma ekonomiska villkor. Långa ”tåg” av långtradare fyller idag motorvägen i båda riktningar Göteborg Stockholm och på järnvägen är kapacitetstaket nått. Varför?
   
   Förklaringen är att staten subventionerar landtransporter och missgynnar sjöfarten! Gods på långtradare subventioneras med cirka 50 % och gods på järnväg med hela 75- 80%! Medan sjöfarten får bära alla sina kostnader fullt ut.Gör transportslagen kostnadsneutrala!

   
   

   Och så kommer kraven på att skona miljön, att nu byta till fartygsdiesel med högst 0,5 % svavelhalt, inom några år kommer krav på max 0.1 % svavelhalt för fartyg i Östersjöfart. Men det är ett dyrt bränsle. För att klara detta måste samma ekonomiska villkor gälla för sjöfarten som för landsvägstrafik och järnväg.

   
   

   Annars kommer vi, med de kostnadsökningar lågsvavlig bunkerolja innebär, snart se stora mängder gods flyttas från östersjöfart till landsväg, på igenkorkade motorleder från mellan-europa och upp genom Sverige. Det blir en miljöbelastning av format.

   
   

   Järnväg är ett bättre val än landsväg – men här är ju kapaciteten begränsad. Investeringar som skulle krävas för bygget av nya spår, viadukter och järnvägsbroar är i mångmiljardklassen. Sjövägen vattenvägen med i stort sett obegränsad kapacitet, ligger färdig och väntar på att användas mer.

   
   

   Vi behöver också Miljödomstol och Miljööverdomstol som förstår hur en hamn fungerar, och att den är en länk i en internationell transportkedja, där arbete måste kunna utföras även tidiga morgnar och sena kvällar. Och att tillstånd behöver ges till nödvändiga utbyggnader och anpassningar när nya fartyg sätts in och volymer ökar. Stockholms Hamn (som är huvudägare i Kapellskär) gör samtidigt stora insatser för att minimera störningarna.

   
   

   Med förståelse för kostnadsneutralitet och konstruktiva miljödomar kommer vi också att sucsesivt få se en återupptagen kusttrafik, med mindre fartyg som hämtat sitt i gods i de hamnar vi har idag, och på sikt i den stora nya hamnen i Norvik- Nynäshamn. På nordgående kommer vi åter att få handelssjöfart i Arholmaleden.

   
   

   Vill vi ha en hållbar utveckling är vattenvägarna helt enkelt det bästa valet.

   
   

   Jag är ordinarie ledamot (V) i Kapellskärs Hamn AB och Stockholms Hamn AB.

   
   

   Anders Djerf

   • • Agneta Lokrantz
     • 22 feb 2010 11:43
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Hur få kommunen att ta sitt kulturella ansvar?

   

    Jag lovade igår att här på bloggen återkomma om min museivision, i min kommentar till Mötesplats Norrtälje, och idag har jag den med i papperstidningen också!

   
   

   ”KULTUR-dialog ett MÅSTE

   
   

   Mycket angeläget för Mötesplats Norrtälje på kulturens område borde vara Roslagsmuseet! Kommunen måste ta sitt ansvar och visa upp vårt kulturarv! Donationer har gjorts med detta uppdrag. Att museet helt bommat igen utan temporär utställningslokal för delar av samlingarna är mycket illa, och det blir inte bättre av att museet är stängt på obestämd tid. Satsa på en modern museibyggnad ute på hamnpiren. med luftiga utrymmen, stora glaspartier åt öster och god arbetsmiljö! Anders Djerf”

   
   

   En så unik plats som den stora hamnpiren i Norrtälje hamn kan inte slarvas bort. En marina och exklusiva bostäder? Privata spekulanter ska inte få sätta tänderna i den här godbiten! Bäste Kjell Jansson: Lägg undan de områdesplaner som du nu fastnat i, riv dom så de inte fångar dig igen och tänk på vad som kan göra Norrtälje till ett ännu attraktivare besöksmål.
   
   Här har nu kommunen en möjlighet att ge plats åt en museibyggnad vars placering skulle stå väl i klass med Marinmuseum i Karlskrona.
   
   Reservera den yttre delen av kajpiren till ett modernt Roslagsmuseum! Det är kommunen skyldigt sitt kulturarv! Genom att bygga ”ett hus i huset” med flera våningar höga glasade ytor åt öster och söder skulle man inte bara få en unik och attraktiv arkitektur med möjligheter,  ett luftigt rum där många av de föremål museet har i magasin idag kan exponeras, hängande från taket eller placerade på hyllor av glas längs panoramafönstren. Byggnaden projekteras för att få låg energiförbrukning, "ett hus i huset" är metoden.
   
   I den ”inre bygganden”, i betong, men med goda ljusinsläpp, vårdas och visas det som passar bäst där. I det inte huset ligger också kontor, filmsal, bibliotek, arkiv etc.
   
   I det yttre glasade rummet återfinns en servering som med generösa öppettider kan komma att bli mycket populär året runt. Mellan båtmodeller och andra föremål ser man ut mot vattnet där sommartid Segelsällskapet slå sina slag och åt söder  en skuta förtöjd vid kajen och bortom den flanerande och joggande i Societetsparken. Man får en mycket luftig byggnad, som sedd utifrån återspeglar Norrtäljevikens vatten i sina fasader och ”blir en del av havet”. Mycket av Roslagens historia är sjöfartens historia så placeringen av museet på denna plats måste ses som den bästa tänkbara.
   
   I en byggnad åt nordväst, i kontakt med museibyggnaden men inte allra längst ut på piren, ges plats för det önskade huset för ung kultur, för musik, scenkonst och fritt skapande.
   
   Norrtäljebor och stadens besökare har rätt att kunna ta del av Stiftelsen Roslagsmuseets stora samlingar! Det var ju en mycket begränsad del av samlingarna som kunde exponeras i Gevärsfaktoriet, och när det blir inflyttningsklart igen, är det ju ändå inte helt anpassat för modern utställningsteknik, och tillgängligheten för handikappade är ju också begränsad i det huset betänk, det är ”Tillgänglighetsåret 2010” i år, och sedan varje år!
   
   En investering i kultur är en investering för framtiden!

   
   

    

   • • Agneta Lokrantz
     • 9 feb 2010 15:41
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Äntligen ett spadtag - och pengar till Barnens Ö

   

    Välkommet spadtag på NT:s förstasida idag!
   
   Sedan tiden för andra världskriget har det varit aktuellt, senare angeläget och sedan flera år akut nödvändigt: att få ut all den biltrafik som idag passerar genom centrala Norrtälje, från stan till en förbifart. Västra vägen är en Förbifart värd namnet, den kommer att fylla den funktionen. Få förstår varför den inte finns sedan decennier.
   
   Det är idag så mycket trafik som inte har någon annat val än att köra genom centrala Norrtälje, utan att ha något ärende där. Jag ser fram emot den dag den nya Västra vägen öppnar för trafik.

   
   

   Däremot kommer inte den av makthavarna i huvudstaden hett förespråkade ”Förbifart Stockholm” att få effekten Förbifart. Den kommer bara att bli en ny infart till staden, attrahera fler fordon, det stora trafikflödet kommer att ta av in på de avfarter mot centrala staden som är skissade. Stockholm proppas igen ännu mer. Hur många procent som i realiteten kommer att verkligen åka förbi staden måste innan planerna går vidare analyseras bättre. Dessa pengar bör i stället läggas på i första hand spårbunden kollektivtrafik.

   
   

   På samma dagens NT förstasida publiceras den ett par dagar gamla men ack så välkomna nyheten om 17 miljoner till Barnens Ö:
   
   Ibland svänger beskeden från borgarna i Stadshuset som en vimpel i vinden Man går först ut med ett illa genomtänkt besked i massmedia, sprider stor oro, viftar med EU-reglementen som argument. Och slår sig sedan – efter att man fått backa från förslaget efter medborgarnas protester – för bröstet och pekar på hur bra beslut man tar!:
   
   Nu gäller det en snart 90-årig institution i vår vackra skärgård, Barnens Ö:
   
   I mitten på maj gick majoriteten i Stockholms stad ut med det chockerande beskedet: - ”Vi måste sälja Barnens Ö, bäst att stycka upp marken! Vi får inte ge ekonomiskt stöd direkt till verksamheten det strider mot EU:s konkurrenslagstiftning”. (Sicket struntprat!, tänkte jag)
   
   Protesterna kom omedelbart och blev massiva. Efter en vecka, 28 maj, tvingades finansborgarrådet Sten Nordin backa och sa sig nu sträva efter att försöka hitta en lösning och ett sätt att finansiera verksamheten! 19 aug beslöt Stockholms fullmäktige att kolloverksamheten skulle få fortsätta åtminstone 1 år till och så i onsdags beslöt samma fullmäktige att tillskjuta 17 miljoner för renovering av kollogårdarnas, och stoppa deras fortsatta förfall, och på så vis möjliggöra kolloverksamhet många år framåt! Ett riktigt positivt beslutet. Grattis Barnens Ö!
   
   Vi har sedan 1921, beläget på sammanväxta öarna mellan Väddö och Björkö i Barnens Ö en barnkoloniverksamhet som fortfarande fyller en mycket viktig funktion för stadens barn, framför allt för dem som annars skulle gå kvar i stan hela sommaren. Och idag gäller det ofta barn med invandrarbakgrund, som gläds åt för dem helt nya upplevelser när de får komma ut till Ålands hav. Behovet av information om Barnens Ö på en rad ”invandrarspråk” och på lätt svenska är stort och måste påskyndas. Det finns visst bara information om kolloverksamheten på svenska idag från Stiftelsens Barnens Dag, som äger Barnens Ö.

   • • Agneta Lokrantz
     • 5 feb 2010 13:19
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Klimat, vinter och kollektivtrafik

   

   Soligt, skidföre, vykortsvacker skog. Stundom smällkallt, oftast uthärdligt. Men då måste vi också ha uppvärmda hus, varma rum att komma in i efter den uppfriskande skidturen, färden på långfärdsskridskor eller långpromenaden. Hemma jobbar radiatorerna för fullt.
   
      Detta kräver med den ihållande kyla vi har denna vinter, att också mindre miljövänlig produktion av el och fjärrvärme måste igång, med fossilt bränsle som drivmedel. Detta samtidigt som vi raskt måste minska våra koldioxidutsläpp och stoppa upp den globala uppvärmningen. Ismassorna i Arktis och Antarktis krymper katastrofalt snabbt liksom glaciärerna runt vårt klot. Hotet mot vårt klimat är allvarligt.
   
      Det gäller att vi så långt möjligt, där vi inte redan gör det, övergår till förnybara bränslen och drivmedel, som biogas, vatten- vind- våg- och solkraft. Men då måste anläggningar anpassade för detta finnas i tillräcklig omfattning.
   
     Tyvärr visar detta också på hur beroende vi har blivit av kärnkraften. När det hårda kylan slog till så stod flera reaktorer avstängda för planerat underhåll. Och då måste oljeeldade värmekraftverk igång. - Hur kan man planera underhåll av kärnkraftreaktorerna till mitt i vintern?? Det finns ett sommarhalvår med betydligt mindre risk för minusgrader. Jag är sedan folkomröstningen 1981 kärnkraftsmotståndare, men nu måste alternativ med stor kapacitet skapas, för att vi ska kunna avveckla kärnkraftverken.
   
     Och den extra kraftproduktionen som nu akut måste startas upp är också dyrare, när elfakturan når den enskilda konsumenten mycket dyrare. De vinstdrivande elbolagen skor sig grovt på kylan, gör med sina påslag stora vinter på att vi drabbas av perioder av extra kallt väder.
   
      Men mycket snö ställer också ovanligt stora krav på snöröjningen. Här såg man vid första stora snöfallet hur överrumplad organisationen var, det dröjde med plogning, och i synnerhet på trottoarer och gång- och cykelvägar. Trottoarerna är nu, i bl a Stockholm, inte minst i närförorterna, i stället för gångvägar stora upplagsplatser för de massor av snö som inte längre får tippas i Mälaren.
   
     Nu är väglaget många gånger inget för den egna bilen (om man nu har någon). Då blir pressen på kollektivtrafiken ännu större, redan fulla avgångar fylls tills bristningsgränsen. Om de över huvud taget går. Särskilt pendeltågen har återigen visat sig vara den svagaste länken i vintertrafiken, för vilken gång i ordningen. Mer än timslånga förseningar, upprepade gånger. Det innebär för många resenärer också missade anslutningar till buss eller tåg. Nu krävs omfattande extra åtgärder av SL för att modernisera pendeltågens vagnpark och av Banverket att de uppgraderar växlarna så de inte fryser så fort det blir några minusgrader, om trafiken ska fungera. Här ser vi också bristerna på framförhållning. Högst ansvariga för verksamheten är den styrande majoriten i de folkvalda församlingarna, i Stockholms, i de flesta kranskommuner,i vårt län och i riksdagen denna mandatperiod från samma blå allians. Vi byter ut dem allihop i september 2010! Med nuvarande opposition till makten kan det ju i varje fall inte bli sämre.
   
    
   
   
   
   
   
    
   
    

   • • Agneta Lokrantz
     • 1 feb 2010 01:01
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Isen lägger, havet tystnar, vilt i skogen

   

   Vinterhelg i stugan. Inga andra ute på udden. Inga mänskliga varelser alltså. Men på tomten, snett över dalgång och berg, har älgen trampat upp en stig. Och rådjur har gått i hans spår. Haren har skuttat om knuten, förbi veden och komposten. På många ställen har små möss ilat över snötäcket.
   
      Isen ligger stadig i viken. Vattnet har sjunkit betydligt mitt under köldperioden, så en iskant klär in bryggornas stenkistor en bra bit upp, och spännande formationer har tryckts upp av strandens stenar. Ute i farleden är det ännu ett öppet stråk, som ett fåtal sjöfåglar finner glädje i, men mot land tätnar isen allt mer.
   
   Mitt över vår udde har vi ju båken på Arholma. Jag var inte ner på kvällen för att beskåda dess fasadbelysning denna gång, synd att jag missade det, men med kraftig zoom fångar jag den. Det röda i båkens fasad återspeglas något i det ännu öppna vattnet. Solen håller sig avvaktande bakom molnstråken, Glimmar fram bara tillfälligt denna dag.
   
      Inom hörhåll men utom synhåll hör jag en båt som tar sig fram, hör hur det frasar i isen, måste vara måste vara från Arholma södra uddar, eller Krokholmen, kanske till Östersjö. Ljudet går ju långt över vatten och is, i detta stilla väder mycket långt. Isfras, härligt ord!
   
      Fler djur på udden denna dag. En fin jakthund är plötsligt utanför huset, söker mycket koncentrat det spår han följer, ja här har ju bl a rådjuren ofta passerat. Hn rör sig småspringande från vänster till höger, från höger till vänter. Och är han försvunnen igen. Jag får senare på dagen veta, av husse jägaren som söker sin hund med bil, att hunden fått korn på ett vildsvin, som ska finnas inte långt från min tomt.
   
      Med dagens teknik, finns GPS-sändare på hunden, hans rörelser kan följas på mottagarens skärm, med position i koordinater ned till meters noggranhet. Husse kan sitta i bilen och följa hundens svep genom skogen, och bara vänta tills vildsvinsjakten inte är rolig längre och hundöronen åter vill lystra till husses visslingar.
   
   Mina sysslor, annat än att locka på hund, gör att timmarna går. Det är dags att packa ihop, det går mot skymning.
   
      Upplyst av månen ligger vägen mot bussen och resan till Norrtälje och Stockholm. Kan spara på ficklampsbatterierna. I väntan vid Skeppsmyra by hörs rådjursbocken skälla bortåt Lyckhem, och något fågelrop tränger sig emellan. Annars så tyst.
   
      Ingen trängsel på bussen. Hälsar på några bekanta. Kopplar av med P1, sedan P2 i mobilens stereoradio. Läser lite. Resan upplevs inte så långsam när bok och radio kommer med. Fantastiskt i alla fall att kollektivtrafiken finns, varje dag, året runt! Även om det bara finns tre turer att välja mellan på söndagen. Och väl i stan upplevs 9 minuters väntan på tunnelbanan som en mnindre evighet...
   
   
   
    

   • • Agneta Lokrantz
     • 25 jan 2010 10:52
     • Permalänk
   • • Kommentarer ()

     • Dela på:

       Facebook Twitter