Blogg - publik

Blogginlägg

1. Nutidsrevisionism
   
   
   
   I förra veckans medabrus var  en av de hetaste diskussionerna #stuffmoderaternadid. På partistämman antog vi ett nytt idéprogram, som innehöll formuleringen:  
   
   "Kampen för rättvisa har också historiskt varit en stark drivkraft för rösträtt, mot apartheid, för jämställdhet, mot diskriminering och för rättsstat. För Moderaterna är rättviseperspekti- vet ständigt närvarande. 
   
   Detta tolkades direkt i media som att vi hävdar att Moderaterna i alla dess historiska former varit för allt möjligt gott och varmt, vilket såklart inte är hela sanningen. Vad gäller införandet av den allmänna rösträtten och kvinnliga rösträtten så är jag helt övertygad om att det är betydligt mer komplicerat än vad som målas upp i media, av båda sidor. Det gamla högerpartiet var nog inte fullständigt så entusiastiska som timbrohögern målar upp, men förmodligen inte så motsträviga som socialdemokraterna hävdar heller. Troligen ligger sanningen någonstans i mitten, som alltid. Men det viktiga i den här diskussionen för mig är inte vem som sa eller gjorde vad under föregående århundradet. Det viktiga är var vi står idag.
   
   Det är med den utgångspunkten vi antagit vårt idéprogram. Det finns en kuslig tro att alla moderater delar samma historia. Så är inte fallet. Många av oss som är medlemmar kommer från grupper som historiskt sett haft socialdemokratiska sympatier. Jag själv kommer från en familj av lärare, rörmokare, elektriker, sjuksköterskor och gruvarbetare. Många av mina partivänner har liknande bakgrunder. Summanav vårt parti är inte organisationsnumret historia, utan våra åsikter idag och för oss som är medlemmar är det viktigt att poängtera att vi ställer oss bakom kampen för rättvisa, allmänn rösträtt och motsätter oss segregering. Det är också vad idéprogrammet försöker lyfta fram.
   
   Så till alla er som hävdar att mina åsikter till fullo styrs av mitt medlemskap i moderaterna, som hävdar att jag genom mitt medlemskap omfamnar partiets hela historia och ska stå till svars för den, till er vill jag bara säga: mina åsikter formas av mitt medlemskap i partiet precis lika mycket som partiets åsikter formas av mitt medlemskap. Idag är vi nya moderaterna, ett parti som formas av sina nuvarande medlemmar. Allt annat är nutidsrevisionism, eller för att använda ett vanligare ord: lögn.
   
   
   • • Alexander Klaréus
     • 2 nov 2011 10:10
     • Taggar: moderaterna politik
     • Permalänk
   • • Kommentarer (2)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. Jämställdhet enligt mig
   
   
   I efterdyringarna av Nya Moderaternas partistämma i helgen hörs ekona från kvoteringsdebatten. Vissa röster inompartiet har sett det som en naturlig fortsättning av vår förnyelse att stötta kvotering i bolagsstyrelser, men den stora majoriteten i landet var emot.
   
   Själv har jag aldrig tänkt så mycket på jämställdhet, överlag. Inte för att jag tycker det är oviktigt, utan för att jag är så främmande för tanken att någon skulle bedömas utifrån något annat än sin person.
   
   Kön, etnicitet, sexualitet mm. är förvisso en del av oss, men för mig har det aldrig varit det som definierat oss. Vi är alla förs och främst människor och det är vårt arbete och intellekt som berättar vilka vi är. Häri ligger själva grundtanken för de nya moderaterna, att se varje människa utan att klistra på ettiketter och sedan använda politiken för att lösa orättvisor och problematik i vardagslivet. 
   
   Kanske är det därför jag är så förvånad över kvoteringsförslaget. Kvotering innebär att man så uppenbart gör skillnad på män och kvinnor, att vi, liksom i fotbollen, inte kan spela tillsammans. Och när skulle kvoteringen avskaffas? Kommer det en dag när vi upptäcker att vi uppnått den totala jämlikheten och att kvoteringen nu är nödvändigt, eftersom kön inte längre är grund för diskriminering? Självfallet inte. Kvoteringen är i min värld den största föreslagna diskrimineringen av såväl män, som kvinnor, i modern tid. 
   
   Det finns fortfarande mycket att göra i jämställdhetsfrågan. Men låt oss konstatera att diskussionen om kvotering alltid tar oss två steg bakåt på en stig så lång att man kan undra om vi någonsin hinner i mål. 
   
   
   • • Alexander Klaréus
     • 26 okt 2011 07:15
     • Taggar: jämställdhet kvotering moderaterna politik
     • Permalänk
   • • Kommentarer (3)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Den som kasta första stenen...
   
   Denna vecka har inte varit en dans på rosor för våra politiska motståndare. I onsdagen presenterade Socialdemokraterna sin skuggbudget i riksdagen och efter det följde gängse turer i media om revolten i deras egen riksdagsgrupp och skarp kritik från S egna dotterorganisationer. Håkan Juholt och Tommy Weidelich tvingades till reträtt av sitt eget parti inför hela allmänhetens ögon.
   
   I ovan nämnda skuggbudget ingick en hårdsatsning mot bidragsfusk. Polis och åklagare skulle få 100 miljoner extra för att bekämpa fiffel med bidrag och ersättningar.  Bara några dagar senare uppdagas det att självaste partiledaren Håkan Juholt uppgett fel uppgifter i sin ansökan om ersättning för hyran av sin tjänstebostad och på så sätt har kunnat kvittera ut dubbelt så mycket som han hade rätt till. Svenska folket har under flera års tid betalat boende för en person som inte sitter i riksdagen.  Det är, som man säger, dålig timing. 
   
   Med bakgrund av den dystra vecka socialdemokraterna gått igenom är det inte konstigt att Kristian Krassman (S) i slutet av veckan försöker förändra debatten genom att rikta en pr-snyting mot moderaterna, för att vi kritiserat deras skuggbudget. 
   
   Låt mig då bara svara med att jag hoppas att ni styr upp klavertrampen och istället börjar fokusera politiken. För precis som Kristian Krassman nämner finns det viktiga frågor att debattera, den politiska smutskastningen kan gott vänta. 
   
   • • Alexander Klaréus
     • 9 okt 2011 11:30
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. Det är inga skitjobb
   
   Doldisen Karin Wanngård (s) har nu i dagarna föreslagits som efterträdare till Carin Jämtin som oppositionsråd i Stockholms stad. Den första intervjun jag sett från henne sedan hon nominerats är i tidningen affärsfärlden, där hon menar på att unga inte ska ha skitjobb, "som att vara säljare och arbeta på provision". 
   
   Det är ju egentligen inte så värst lokalt, men jag blev så paff när jag läste det att jag tänkte att det är värt att ta upp ändå. Jag har sedan jag fyllde 15 år arbetat med allt möjligt: verskadsmontering, fabriksmontering, telefonförsäljare, i kundtjänst på bank och politiskt operativ tjänsteman. Vad jag arbetar med idag vill jag helst inte avslöja, för att låta min arbetagivare behålla sin politiska neutralitet. En kort hint är dock att jag har skor med stålhätta och ett stämpelkort. 
   
   Jag stormtrivs med det arbete jag har idag, det är en fantastisk känsla att gå till jobbet. Jag tror också att Karin Wanngård skulle hålla med om att det minnsann inte är något "skitjobb".  Jag har dock jobbat som säljare, helt på provosion. Det var aldrig något jag var särskilt bra på, mitt samvete gjorde det svårt att ringa människor jag inte kände och sedan sälja på dem ett möte eller en produkt. Men utan säljjobbet skulle jag inte lärt mig en hel del saker som gjort det möjligt att ta mig dit jag är idag.
   
   Som telefonförsäljare lärde jag mig att god arbetsmoral är a och o, samt konsten att alltid vara trevlig, oavsett om kunden gav mig samma bemötande tillbaka eller inte. Dessutom var det någonting att skriva på mitt CV. 
   
   Det ska även sägas att det fanns människor som var bra på att sälja, som förmodligen inte skulle vilja vara någon annanstans. De var bra på det de gjorde, hade nöjda kunder och älskade sitt arbete. Jag tror nog att de skulle ta illa vid sig om de fick höra att en av stockholms mäktigaste politiker dömt ut deras arbeten som "skitjobb". 
   
   Så avslutningsvis skulle jag vilja uppmana alla tonåringar som letar efter arbete att söka sig till något av de olika callcenters som finns. Det kanske inte är det mest glamourösa arbetet som finns på marknaden och det är förmodligen ingenting man ska göra under en längre tid. Däremot kan man lära sig många saker där, som man har nytta av under resten av sitt arbetsliv. Och en sak är säker: det är definitivt inga skitjobb.
   
   • • Alexander Klaréus
     • 19 apr 2011 14:36
     • Permalänk
   • • Kommentarer (2)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Min bild av M i Norrtälje
   Idag satte jag kaffet i halset när jag läste tidningen till frukost. På insändarsidorna finns det en lång artikel, som beskriver internkulturen inom moderaterna i Norrtälje på ett sätt som jag inte alls känner igen mig i.
   
   Jag är inte helt insatt i sakfrågan, men jag känner ändå att det är på sin plats att jag ger min bild av Moderaterna i kommunen och vad partiet gjort för mig. Det var sju år sedan blev medlem och sedan årsskiftet är jag ersättare i kommunfullmäktige, vilket innebär att jag också sitter i den KF-grupp som sammanträder varje månad. 
   
   Med den bakgrunden vill jag bara med emfas säga att jag inte alls håller med om den bild av partiet som målas upp i tidningen idag. Tvärtom blir jag många gånger förvånad över kommunledningens tillgänglighet och vilja att lyssna. 
   
   Som ny ersättare i kommunfullmäktige kunde jag traska rakt in på kommunalrådets kontor och ta upp de frågor som jag brinner för. Trots ett en smockfull kalender så tog han sig tid, lyssnade och diskuterade med mig. Jag fick till och med skjuts hem efteråt. Under gruppmötena är det alltid högt i tak, ibland frågar jag mig till och med om det finns något tak. Kort sagt får alla möjlighet att säga sin mening, framföra sin åsikt och försöka övertyga övriga kf-gruppen.
   
   Det ska dock sägas att vi har en demokrati i Norrtälje, vilket innebär att vi är många som ska bli överrens och då är det naturligt att man inte alltid kan få som man vill. Jag kan förstå att man blir frustrerad om man framfört argument för sin sak, men inte fått medhåll. Så är det i politiken ibland.
   
   Avslutningsvis skulle jag faktiskt vilja uttrycka min tacksamhet för den öppna partikultur vi har inom Moderaterna i Norrtälje. Tack vare den är det roligt att vara engagerad och jag tänker fortsätta så länge jag upplever att partiet fortsätter i samma öppna och demokratiska anda.
   
   • • Alexander Klaréus
     • 18 apr 2011 11:52
     • Permalänk
   • • Kommentarer (6)

     • Dela på:

       Facebook Twitter