En ensam man på en öde station. Flyktingar på en strand.
Henrik Lund Jörgensens Friends He Lost at Sea, som visas på Norrtälje konsthall, kretsar kring identitet, gränser och minnen. Vilka vi är, vilka val vi gör och vilka världar vi rör oss i. I filmen syns en ensam man på ett konstmuseum, kameran flyttar sig sedan till en modern version av Skagenmålaren Michael Anchers Manskabet, där fiskare står uppställda på en strand.
I Henrik Lund Jörgensens verk står i stället en grupp flyktingar på stranden, i samma positioner, och pekar ut mot havet. I land och samtidigt långt borta. Filmen visar sedan mannen på en tom station, där skottlossning hörs på avstånd, och låter sedan en grupp båtflyktingar stiga upp ur havet, på samma sätt som fiskarna i Michael Anchers målning Manskapet reddet.

Det är en film som ger en stark och poetisk bild av flyktingskap, ensamhet, sorg och förhoppningar. På konsthallen visas också två fotografier där flyktingar tagit fiskarnas platser i Anchers målningar. Dessutom ingår skisser till filmen, där Henrik Lund Jörgensen fördjupar bilden av båtflyktingarnas liv, med bland annat en vietnamesisk mans anteckningsböcker.
Konsthallen lyfter fram videokonsten med ytterligare tre verk, som visas på Pythagoras till och med lördag. I kaféet flimrar Rita Jokirantas Time Floats (Leaving New York City) med sitt flöde av ljus, skuggor, färger och rörelser. En nattscen eller en storstad som långsamt flyter förbi. Kanske en dröm eller en serie fragment sedda i ögonvrån.

Inne i maskinhallen visas Annica och Charlotte Åbergs Heroin, där Lou Reeds musik framförs av Michael Westerlund och Stefan Fandén. En mörk och laddad film med referenser från rockens estetik. I maskinhallen rullar också Pär Fredins Vidare genom livet med förhoppning 1,0. I verket möts en rad vardagsögonblick i en roadmovie som rör sig mellan storstad och natur, närbilder och översikter.
En rulltrappa, en snurrande tvättmaskin, flygplan, reklamskyltar; allt fladdrar förbi i en video med humoristisk ton. Men det är Henrik Lund Jörgensens Friends He Lost at Sea som gör det starkaste intrycket av filmerna. Den ensamme mannen på den murriga stationen, blicken som berättar om minnen och förluster och flyktingarna som långamt stapplar i land är bilder som etsar sig fast.