Historien bakom hus och rum
Ett fyrkantigt kök, ett vardagsrum i samma format och ett lika kvadratiskt sovrum.
Lägenheten i Bolka kändes onekligen som om den var sammansatt av små byggklossar. Pusselbitar som tillsammans bildade det som var mitt hem under många år.
Känslan av att bo i ett modulsystem får sin förklaring i boken Bostad är ett vackert ord. Där skildras arkitektfirman Engstrand och Speek och deras arbete.
Det är lätt att se likheterna mellan flera av deras bostadsområden. De sluttande taken. Teglet. De öppna trapporna med liggande träpanel. Balkongerna och uteplatserna.
Kännetecknen finns där i både Bolka, Väster Knutby och Bangårdsområdet i Rimbo, för att nämna några av dem.
Men den modell de utarbetade från 1960-talet och framåt handlar också om insidan av bostäderna. Om modulen 1296, som går igen i deras planlösningar och fanns i lägenheten i Bolka.
I boken berättar Bertil Engstrand om sin syn på bostadsarkitektur och tankarna bakom 1296. Modulen är en kvadrat med måtten 3,6 meter gånger 3,6 meter, en rumsenhet som ger ”goda möbleringsmöjligheter” och används som byggsten i deras bostäder.
En modul blir sovrum eller kök, två moduler ett vardagsrum med balkong. Så småningom får vardagsrummet rymmas inom en modul.
I Bostad är ett vackert ord skildras 25 av de bostadsprojekt som Engstrand och Speek ritat från 1970-talet och framåt, tio av dem är hämtade från Norrtälje och Rimbo.
Förutom större områden som Väster Knutby och Bangårdsområdet och byggnader mitt i Norrtälje som Bibliotekshuset, Apotekshuset vid ån och kvarteret Pegasus där Pub Hörnet ligger, ingår också de småhus i Solbacka som belönades med Kasper Sahlin-priset, radhusen mitt emot Norrtälje kyrka och Rodenkyrkan i urvalet.
Principerna bakom deras bostadsområden handlar om att utnyttja ytorna, men också om att släppa in ljus och skapa närhet till naturen. Planlösningarna är ofta lika med kök och vardagsrum runt en balkong eller uteplats och en sovrumsdel åt andra hållet.
Sammantaget ger boken en tydlig bild av hur mycket Engstrand och Speek har präglat både Norrtälje och Rimbo. Deras typiska kännetecken dyker upp i centrala Rimbo, vid en promenad längs Norrtäljeån och i områden längre ut.
Taken, trapporna, träpanelen.
Och de där modulerna.
1296.
Det kändes som att bo i ett ytsnålt pussel som följde en plan. Soffan där, köksbordet här, en säng längs ena väggen, ett skrivbord mitt emot.
Det ärvda skåpet hade svårt att få plats. Nu förstår jag varför.

4 m/s



















