Konstnär med känsla för drömmar
Det vilar en drömlik känsla över Emelie Björcks målningar.
– De rör sig mellan verkligheten och nånting annat, säger konstnären, som bor i Frötuna och ställer ut på Norrtälje konsthall.
Relaterat
Tunna skikt av färg skapar en känsla av genomskinligt, mjukt ljus i Emelie Björcks målningar.
I Cissus Landscape svävar en tydligt tecknad gren med löv över ett disigt vattendrag. Dovt blågrå och gröna nyanser flyter samman i ett hemlighetsfullt landskap.
I en annan målning, utan titel, avtecknar sig en naken gren mot en vattenspegel, som också vilar i ett milt ljusskimmer.
En drömvärld. Eller en glimt av verkligheten. Emelie Björck, som bor i Angskär, har hämtat intryck från sin närmiljö.
– Jag hittar mycket i landskapet, på mina promenader. Jag har haft en sträcka jag sprungit som varit ganska obehaglig, där man ser en massa saker i dikena. Det kan vara plast, skrot, utbrunna däck.
– Det ger en skräckblandad känsla av overklighet, att man kan hitta lite vad som helst vid vägen.
Intrycken från löprundorna tog hon med sig in i måleriet, där hon skapat en känsla av fuktdisig träskmark.
– Jag började måla och gjorde det till en egen värld.
Emelie Björck är utbildad vid Konsthögskolan i Stockholm och har tidigare ställt ut i Stockholm och Helsingfors. Nu fyller hon Norrtälje konsthall med sina stämningsfulla bilder.
– Det är jätteroligt att få ställa ut här. Det känns som att komma hem.
Hon målar på aluminiumplåt, med tunna lager färg. Plåtens blanka, glatta yta ger en speciell lyster, en skimrande känsla. I Bedtime Story svävar en vit, blomliknande form mot en blågrön bakgrund.
– Jag tänker mig en fyraåring som ser saker i sitt rum när man ska sova, den där känslan att man kan se ansikten och gubbar. Samtidigt är det bara en form, säger Emelie Björck.
Några av hennes målningar har titlar, de flesta har det inte.
– Jag vill att det ska vara öppet för folk att läsa in det de själva ser. Det är viktigt att inte ta död på det, säger hon.
I några av målningarna avtecknar sig blommande iris mot ett landskap som sveper förbi. Snabbt och lite flimrande, som genom ett tågfönster. Ett annat återkommande motiv är glaskulor, som fångar speglingar och reflexer.
– De är hämtade från en kristallkrona som jag ärvt av min farmor, säger Emelie Björck.
Glaskulorna innesluter olika färgnyanser, som blir till en komprimerad, egen värld, där de svävar framför en mjukt tonad bakgrund. Fuktdisiga träskmarker. Skimrande prismor. Svävande blomblad. Emelie Björcks måleri har ett hemlighetsfullt drag och är öppna för tolkningar.
Utställningen på Norrtälje konsthall invigs i morgon av Daniel Werkmäster och pågår till och med 28 oktober.

6 m/s























