Världsfoto i Hallstavik
Sedan 1967 har fotografen Leif Gustavsson rest jorden runt för att dokumentera människors liv.
Bilder från hela hans karriär hänger nu i konsthallen i Att den digitala tekniken varit väldigt revolutionerande för en fotografs arbete är något som Uppsalabon Leif Gustavsson kan skriva under på.
Relaterat
– På min första resa till Indien åkte jag iväg med ett antal filmrullar och kom hem med samma antal. Jag hade ingen aning vad som var på dem, om det blivit en enda bild som blivit bra eller om de gick att använda. Det var en enorm osäkerhet och vånda.
Nu blev resultatet från den resan god, men Leif Gustavsson är ändå helt övertygad om att det digitala fotot enbart är positivt.
– Innan jag gick i pension för fem år sedan reste jag med en liten väska där jag hade all min utrustning. Jag kunde klippa hela tv-program på plats.
Extra praktiskt eftersom han uppskattar att han gjort cirka tre långresor per år under hela sitt yrkesliv som startade 1965 när han började jobba på Svenska kyrkans mission som fotograf.
– Det kan låta mycket och har varit svårt. Min fru har fått sköta om allt hemma. Samtidigt tänker jag att om jag pendlat mellan Stockholm och Uppsala varje dag hade jag kanske kommit upp i samma restimmar per år, säger Leif Gustavsson.
Frilansade
Under sina år som fotograf jobbade han mestadels som frilans för bland annat FN, Sveriges television och ideella organisationer.
Han reste till Afrika, Sydamerika och Asien och fokuserade på att åka till länder som var ekonomiskt fattiga för att fånga den vardag som människorna levde i.
– Jag vill inte säga att länderna är fattiga för de är rika på annat som kärlek och kultur, men ekonomiskt har det varit knapert.
En resa som han särskilt minns är en två veckor lång vistelse i Eritrea i mitten av 2000-talet där han fick möjlighet att bo och leva med invånarna i en by.
– Det var fantastiskt. Normalt sett har man bråttom och måste kasta sig rakt in och slänga fram kameran mitt framför folk som nästan blir rädda. Nu hade jag möjligheten att känna på deras vardag under en längre tid.
Att som pensionär ställa ut sina bilder betyder mycket för honom, inte minst eftersom han sällan tagit sig tid att titta på sina bilder efter att de publicerats i olika sammanhang.
– Man kastar sig rakt på nästa uppdrag. Det var faktiskt en kollega som tipsade mig om att ställa ut i Uppsala vilket blev positivt.
De bilder som han visar på konsthallen i Hallstavik, vilket anordnats av Häveröbygdens konstförening, har han själv valt ut tillsammans med en vän.
– Jag är speciellt berörd av en bild av en kvinna i Eritrea. Hon hade tagit ett mikrolån för att kunna sälja säd och var väldigt stolt över sitt fina hem, säger Leif Gustavsson.

3 m/s



















