– Det är en dagbok, där jag berättar hur de här 28 dagarna var för mig, säger författaren, som bor i Norrtälje.

En vinterdag blir Gunilla Linn Perssons mamma inlagd på Norrtälje sjukhus med en besvärlig luftrörskatarr. Hon borde snart vara hemma igen. I stället kommer chockbeskedet. Hennes mamma har cancer, som spridit sig i magen. Hon blir snabbt sämre och går bort fyra veckor senare.

28 dagar. Ett månvarv, som Gunilla Linn Persson kallar den roman, som kommer ut i september. I dagboksform skildrar hon sin mammas sista dagar, samtidigt som hon söker sig tillbaka i familjens historia. Dessutom berättar hon om den återfunna kärleken till mannen E, som hon återsett efter 37 år. Det blir en berättelse om kärleken och döden, mödrar och döttrar, relationer och minnen.
– Jag skrev för att klara av att gå till sjukhuset, till min sjuka mamma, och orka vara kärleksfull varje dag. Det fanns ingen plan att det skulle bli en bok, men sedan kände jag att det var en viktig berättelse, att det inte handlar enbart om mig, säger Gunilla Linn Persson.

Hon hade en komplicerad relation till sin mamma. Mamman, som lämnades bort när hon föddes och levde sitt första år på sjukhus, för att sedan bli fosterbarn och så småningom adopterad. Det satte spår.Hon beskriver en mamma som ständigt är lite på kant med tillvaron, som går i baklås och är på tvären.
– Jag har ett uttryck om min mamma som jag hittat nu i sommar. Hon fick aldrig ögonkontakt med livet, säger Gunilla Linn Persson.

I Ett månvarv skriver hon sig fram till förståelse och försoning.
– Jag kände en väldig kärlek till det lilla barnet, som min mamma en gång var. Det var väldigt skönt att skriva dagboken, det var härligt att känna att jag kunde gå till mamma på sjukhuset med mycket kärlek och kraft.

Ett månvarv är också en kärlekshistoria. När hennes mamma blev sjuk hade Gunilla Linn Persson nyligen återsett ungdomskärleken E. Han tar kontakt med henne när hon inte kommer till en återträff för deras gymnasieklass och de ses för att äta lunch på Östra station.
– Jag satt där och åt och tittade upp. Då tänkte jag att han har ju världens vackraste ögon. Tänk att jag har gått hela den här vägen för att komma tillbaka till honom.
– Det var så starkt.

Kärleken mellan dem är fortfarande lika levande och varm.
– Vi har skrattet, vi har så roligt ihop. Han var min första pojkvän, det känns som om vi är två halvor av ett helt.

Mötet med E väckte också minnet till liv av den händelse som fick deras vägar att skiljas åt i tonåren. I boken skriver Gunilla Linn Persson om det våld hon drabbades av från sin pappa. Hon har inte tvekat om att skriva om det. Tvärtom. Hon vill bryta det hon kallar skammens tystnad.
– För barn som levt med familjevåld är det viktigt att bryta tystnaden. Det har jag gjort.

– Om man skriver sina minnen tror folk att man försöker abonnera på sanningen, men det gör jag inte. Jag säger att det är så här jag minns det.

I boken riktar hon skarp kritik mot den vård hennes mamma fick på Norrtälje sjukhus. Kritiken gäller både hur beskedet om cancersjukdomen lämnades och den brist på omtanke och omvårdnad som hon tyckte att hennes mamma mötte.
– Det stora problemet är stafettläkarna, att det kommer nya läkare hela tiden. Den vård hon fick var bara tragisk, det är tragiskt att en vårdavdelning med svårt sjuka människor kan fungera så. Jag kallar den handlös i boken, säger Gunilla Linn Persson.

– Det handlar inte ett dugg om resurser, det vimlade av folk, men de gjorde inte rätt saker, fortsätter hon.

Den tid hon skildrar i Ett månvarv var tung och svår, både för henne och övriga familjen.
– Riktigt hur svårt det var förstod jag inte förrän min bror gick bort en kort tid efteråt. Han klarade inte av det, säger hon.

Gunilla Linn Persson har skrivit flera självbiografiska romaner. Hon har vridit och vänt på sin egen familjehistoria, skalat bort lager efter lager för att hitta svar på varför det blev det som det blev. Hon har också berättat om den psykiska sjukdom hon drabbades av i slutet av 1990-talet och den svåra kris hon gick igenom. Nu växlar hon in på ett nytt spår.
– Jag är klar med de här tunga självbiografiska grejorna nu. Det känns otroligt skönt.

Nu arbetar hon med flera nya projekt. Gunilla Linn Persson skrev tv-succén Skärgårdsdoktorn tillsammans med Lars Bill Lundholm. Det har länge funnits planer på en uppföljande långfilm, hon hoppas fortfarande att den ska bli verklighet.
– Det är mera troligt att det blir av än att det inte blir av, säger hon.

En ny barnpjäs, en bilderbok och ett manus till en tv-produktion om alkohol finns också med på agendan. Och romanen Hemåt över isen, som hon är halvvägs genom.
– Det är en saga om en kvinna i skärgårdshavet. Men det är inte jag.

Gunilla Linn Persson trivs i Norrtälje. Hon har bott här i 15 år och har inga planer på att flytta.
– Jag älskar mitt Norrtälje. Jag jobbar mycket under tidiga morgnar, sedan går jag ner på stan och tar en kopp kaffe någonstans. Jag träffar alltid någon jag känner, det är så himla skönt.