I den stora och ljusa lägenheten i Norrtälje syns spåren efter ett långt liv fyllt av passion för det textila. På väggarna sitter många av Britta Ideströms verk. Ovanför soffan i vardagsrummet hänger två ståtliga guldramar med broderier och ett handsytt täcke i vitt och beige siden.
I arbetsrummet där hon skapar sina hantverk ligger garnnystan och trängs med tygbitar i alla möjliga färger. 
Förmågan att skapa med tyg har Britta Ideström haft ända sedan hon var en liten flicka. Fascinationen för textilier vaknade till liv när hon fick uppgiften att skapa en gåva till sin mamma på mors dag.

– Med två bröder och som enda flicka i familjen föll det på mig att sköta uppvaktningen, jag sydde små dukar som mamma kunde ha i brödkorgen, säger hon.
Trots den mångåriga erfarenhet och kunskap som Britta Ideström besitter finns det något blygsamt över hennes värdering av sig själv. Hon vill inte kalla sig själv för konstnär, trots att det är så hon presenteras på alla de utställningar hon medverkat i.
– Jag betraktar mig själv som en noggrann textilhantverkare med viss konstnärlig läggning. Det har länge varit en diskussion kring vad som är hantverk och vad som är konst, det är en svår fråga, säger Britta Ideström.
Efter att ha avslutat gymnasiet i Uppsala drömde hon om att få börja på en textilutbildning på Konstfack, men andra världskriget kom emellan och hon började på Röda korsets sjuksköterskeskola i stället och därefter en arbetsterapiutbildning.
Efter det gifte sig Britta Ideström och fick två söner och planerna på utbildning sköts på framtiden. Men när barnen blivit större kunde hon äntligen genomföra sin dröm, och studerade tre terminer på Konstfack.

– Det var underbart. Jag var världens lyckligaste elev. Jag kunde redan hantverket vid den tiden, men kunde utveckla det jag redan lärt mig.
När hon syr och väver inspireras hon av det vardagliga.
– Jag ser enkla saker i det jag läser, hör eller ser, säger Britta Ideström.
En nyårskonsert från Wien inspirerade henne till att göra ett lapptäcke i blått och turkost som kallas ”Mitt blåaste blå”.
– Under en balettscen var det en dansös som hade en kjol i en blå nyans och det var så vackert. Till det hade hon en kjol i turkost och dessa tänkte jag på när jag sydde lapptäcket.
– När man blivit så gammal som jag är har man upplevt så otroligt mycket och med åren har jag börjat tänka på allting mer symboliskt, vilket märks i det jag skapar, säger Britta Ideström.
Åldern är annars ingenting som stör henne,
– Jag är en glad gammal gumma och tacksam för allt jag har fått uppleva.
Britta Ideströms textilkonst finns att se på ”Å andra sidan” fram till den 15 augusti.