Början på ett lyckligt slut
En gyllene epok är över. The Soundtrack Of Our Lives tackar för sig med en märgfull och stundtals magisk avskedskonsert på KnappKarlsson.
Det är en märklig kväll. Medan julinatten lägger sitt korta mörker smyger hösten in som en obemärkt främling.
När vi vaknar är den bara här. Det känns som slutet på en era. Det är slutet. Och början på något annat.
The Soundtrack of our lives har sagt upp sig. När Ebbot Lundberg tackar oss efter nära tre timmar på KnappKarlssons trägolv, där de visat oss sina många ansikten; grunge-manglet, stonesriffen, psykadelikan, innerligheten och de fantastiska körerna, så vill man bara stanna kvar i en trygg förvissning att allt det här ska fortsätta.
Men de gör nog rätt. De slutar här. De kastar iväg en rejäl stenkaka in i evigheten med sin allra sista studioplatta “Throw it to the universe” som lägger alla pusselbitar tillrätta. Det är på sitt sätt ett lyckligt slut. “We had our ways, now here is a different song. A golden age to walk upon” sjunger Ebbot med ett Lennonskt svårmod som är få förunnat.
Just den här kvällen på KnappKarlssons sviktande trägolv känns allt lite skörare. TSOOL inleder trevande och söker sig in i kvällen. Bandets hederskodex är att alltid söka dialog med publiken och det är stundtals befriande sprött. Den här kvällen är det pianisten Martin Hederos som eldar igång bandet och basisten Kalle Gustafsson Jerneholm håller kolvakt med ett osannolikt tungt groove kvällen igenom. De andra faller in och under andra set är det rockkollektivet The soundtrack of our lives som verkar och blåser liv i myten om “anden i maskinen”. “We are the sound of everything, we are the ghost in the machine” mässar Ebbot Lundberg över KnappKarlssons sviktande båthus som just då, just i detta ögonblick är på väg att stäva ut i Väddö kanal och vidare över Ålands hav för att uppgå i något annat universum.
Vi får försöka hitta dit. För Hederos är det bland annat Tonbruket, EST-basisten Dan Berglunds bygge och för Ebbot är det till exempel ihop med Uppsalabröderna Ljunggren i Trummor & Orgel. Sen får vi se. Den mannens röst är unik på den svenska rockscenen och stundtals räckte inte båthusets takhöjd för hans närmast katedrala uttryck.
“Stop worry. Get on with your life” tröstar Ebbot i avslutande The Passover när det redan börjat ljusna över havet.
“We say hello to say goodbye”.
Tack ska ni ha. Ni fattas oss. Redan.

2 m/s



















