Här sitter ni igen, konstaterar Anders Liegnell i rollen som svårmodig artist med bara fötter – läs Thorsten Flinck - och vänder sig till publiken med yviga gester och stora utspel.
Och visst gör publiken det.

Bygdegården är fullsatt när det är dags för premiär på Revy 0023, med rätt att roa, årets upplaga av Edsbrorevyn. Blandningen av sång, musik och sketcher med mycket värme och lagom udd har blivit en populär tradition.

Anders Liegnells Thorsten Flinck med bara fötter, röd scarf och svart kostym är inte den enda anspelningen på årets schlagerfestival. Här och där dyker också små passningar till Björn Ranelid upp när en röst berättar om kärleken till hembygden.

Lokala företeelser blandas med samtidstrender. Edsbro förvandlas till drömmen om lugnet på landet i Maria Modéers romantiskt vitklädda gestalt och Unungeborna ser Edsbro som en lockande metropol.

Maud Liegnells Magnhild från Smara är en återkommande figur i Edsbrorevyn och finns förstås med i år också. Den här gången får hon fundera över fördelarna med mångkultur och hur det egentligen kan komma sig att så många går på revyn i ett par välskrivna monologer.

Moderna familjebildningar, med en låtsasfarfar som bjuder in till ”get together” och plastkusiner, skönhetsingrepp som går snett och ett par kaxiga tjejer i samtal med en uppdaterad pensionär är några av revyns samtidsspaningar.

Och loppisar, förstås, där det går att brista ut i glädjetjut över allt från gamla termosar till durkslag i plast.

Sammanlagt innehåller revyn ett 30-tal nummer, med mycket sång och musik. Tonen är varm och vänlig, med ett litet stråk av allvar här och där, som när Anders Liegnell sjunger om att bli ensam kvar.

Men mest handlar det om glädje och humor, med en ensemble som bjuder på sig själva. Edsbro rockar, sjunger de, och låter revyn bli en hyllning till hemorten, även om en rejäl sågning också smyger sig in i programmet.

I den festligt förpackade avslutningen berättar revygänget hur svårt det är att ta farväl och uppmanar publiken att aldrig sluta komma dit.
Det är nog ingen fara.
Det märks att revyn än omtyckt. Det blir säkert fullsatt i bygdegården nästa Valborg också.
Och nästa.