Leif Olsson har haft Tomas Tranströmers dikter som följeslagare i många år.
De senaste sex-sju åren har han framfört Nobelpristagarens poesi i program, där han ofta framträder tillsammans med musikern Björn J:son Lindh.

På söndag kommer duon till Norrtälje och ger sin bild av Tranströmer i Stämningsbilder i ord och ton.
– Jag brukar börja med några av hans haikudikter, det är en bra inledning, säger Leif Olsson.

Han arbetar med lyrik och teater, har översatt fransk dramatik, regisserat och undervisat i många olika sammahang. Numera jobbar han som frilans, med bland annat Tranströmerprogrammet, som han framfört ett 50-tal gånger.

Det är magkänslan som styr när han väljer dikter till programmet.
– Jag har valt sånt jag själv tycker om. Varje dikt är en bild, som får mig att tänka att det här vill jag berätta. Den här dikten är så intressant, tänker jag, då försöker jag överföra bilden till lyssnaren.

Naturen, drömmar och årstidernas växlingar är ett par av de teman som finns med i programmet.
– Men jag tar också med mer personliga dikter, kärleksdikter och dikter om döden. Hans sätt att skriva om döden har fått många att se på döden på ett annat sätt.
– Det är också ett lite pedagogiskt program, jag försöker ge publiken en del nycklar till hans poesi och berättar lite om Tranströmer mellan dikterna, säger Leif Olsson.

Vad är det du själv har fastnat för hos Tranströmer?
– Bilderna. Jag tror att vi alla delar visionerna, drömmarna och tankarna med honom. Det är så otroligt enkla metaforer, naiva på ett positivt sätt, säger Leif Olsson.
– Och knappheten. Han ödslar inte med ord, precis. Tranströmer är sparsam, han snidar fram det han skriver så betydelsebärande som möjligt, fortsätter han.

Programmet innehåller flera av Tomas Tranströmers mest kända dikter, som Dagsmeja och Gläntan.
– Och jag avslutar alltid med Romanska bågar, säger Leif Olsson.