En välspelad och underhållande föreställning, där Anne Kulles pengahungriga mamma är en finansdrake som ruvar över sin skattkista och inte tänker släppa taget.
Snålhet är en sak. Girighet något annat. En guldsot som ätit sig in i ryggmärgen på Anne Kulles Harpagona i Kullehusteaterns version av Molières Den girige.

Tänk om han har fått reda på mina pengar, muttrar hon till publiken, när hon tror att någon i huset spionerar på henne. Guldmynten och vakandet över skattkistan överskuggar det mesta i hennes liv, där dottern Élise förvandlats till en utgiftspost hon gärna gifter bort. Helst utan hemgift.

Men det blir inte så lätt. Élise, som spelas av Linda Kulle, är minst lika bestämd som sin mamma. Hon är förälskad i Valére, Harpagonas hovmästare, och tänker gifta sig med honom. Problemet är bara att Harpagona också har fått upp ögonen för den unge Valére och tänker sig ett äktenskap.

Så kan intrigerna snurra igång i årets uppsättning med Kullehusteatern, som hade premiär i går kväll. Kullehusteatern har bearbetat Molières komedi hårt. Strukit ner, bakat ihop roller, gjort tillägg - och förvandlat Harpagon till Harpagona. Men kärnan i Molières pjäs finns kvar; den satiriska blicken, driften med girighet och smickerkultur och de väl tajmade turerna i dramats alla förvecklingar.

Det är ett lyckat drag att göra om girigbuken Harpagon till en kvinna. Det bränner till lite extra med en mamma som är fullständigt tondöv för sin dotters behov. Dessutom övertygar Anne Kulle i rollen som misstänksam, intrigant och lättsmickrad pengamagnat. En rollfigur som för tankarna till både bonushungriga finanshajar och Tolkiens Gollum, när hon kramar sin kista med guld.

Hon matchas väl av den övriga ensemblen. Linda Kulles Élise är både stark, listig och beslutsam - och visst går det att ana att ett drag av girighet har gått i arv. Ulf Drakenbergs Valère vacklar mellan de båda damerna, öser ur sig vackra ord och trampar hit och dit i sina försök att hålla balansen, medan Calle Jacobsons La Flèche laddar replikerna med ironi och blinkar åt publiken när han blir hunsad och tilltufsad av både den ene och den andre.

Annely Perssons praktfulla kostymer, perukerna och de hårt sminkade ansiktena ger ett extra lyft åt uppsättningen, som turnerar till ett stort antal spelplatser i Roslagen under sommaren.

Kullehusteatern har hittat sin form, med klassiker i snyggt skuren sommarkostym. Den giriga är lättsam och sevärd utomhusteater, där intrigerna kretsar kring pengar, kärlek och begär. Det är humoristiskt, lekfullt och underhållande, med ett stråk av allvar i botten.
Det är inte bara Molières pjäs som är en klassiker. Det är girigheten också.