Nu, fyra år senare, efter år av ovisshet och med flera överklaganden till Migrationsverket, kom beskedet den 15 juni om att Cristian och Masarra fått avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd och kommer att skickas tillbaka till Bagdad.

Migrationsverkets beslut om utvisning kom plötsligt, och man menar nu att Cristian, som precis hunnit fylla 18 år och därför är myndig i lagens ögon, bör bära det totala ansvaret för sin lillasyster Masarra, som i dag endast är 15 år. Migrationsverket meddelade även Cristian att han nu på egen hand måste ansvara för att skaffa arbete och bostad samtidigt som han ska ta hand om sin syster när de kommer tillbaka till Bagdad.

Eftersom det nu, enligt Migrationsverket, är ”fred” i Irak bör de lämna tillflyktsorten Sverige och återvända till sitt hemland. De senaste veckorna har flera stora svenska tidningar rapporterat om bombattentat i Bagdad, som befaras eskalera ytterligare eftersom USA:s säkerhetstrupper lämnade landet i december.

Det faktum att Masarra fortfarande räknas som barn enligt barnkonventionen (Artikel 1), är något som Migrationsverket inte verkar ha tagit hänsyn till i beslutet. Även artikel 3 i barnkonventionen, som kungör att ”barnets bästa alltid ska komma i första rummet”, bör ifrågasättas om Migrationsverket beaktat.

Ligger det i Masarras bästa intresse att hennes 18-årige storebror får vårdnaden om henne, och att de tillsammans skickas tillbaka till ett land de inte längre känner? Ska en ung man, som precis slutfört ettan i gymnasiet, tvingas bära ansvaret för inte bara sin egen utan även sin systers framtid?

Vad tjänar vi på att skicka hem Cristian och Masarra som båda lever ett bra liv här? De känner båda att de äntligen har hittat sin rätta plats, trots att syskonen har varit med om mycket hemska saker i sina tidigare liv och helst vill glömma större delar av sitt förflutna. Vi känner båda Cristian bra, en av oss sedan tidigare och den andre är i nuläget klasskamrat med honom. Han är en sann glädjespridare, som med sitt leende och generösa sätt alltid får en att må bra.

Att beskriva sin frustration just nu är svårt. Hur kan Migrationsverket fatta ett sådant beslut, när Cristian och Massara efter fyra år levt i Sverige under trygghet, studerat och skaffat vänner? Syskonen har sammanlagt flyttat elva gånger under tiden i Sverige. Till slut har de hittat rätt, och de båda trivs bra med kompisar, skolan och sin fosterfamilj. Cristian har precis gått ut sitt första år i gymnasiet och han läser alla ämnen precis som de andra eleverna. Syskonen behöver här inte känna någon oro eller rädsla. De känner båda att de har rest färdigt och att de inte vill flytta mer.

Cristian och Masarra har heller ingen som helst aning om vad som hänt i Irak mer än från vad de hört eller sett på nyheter. Då ska de plötsligt skickas tillbaka till otryggheten i ett instabilt land, till ovisshet om framtiden och till oroliga kringliggande förhållanden.

Tillsammans har vi startat en grupp på facebook vid namn Cristian och Masarra-gruppen, som redan har över 1¿000 medlemmar. Cristian och Massara har även en hemsida där man kan läsa mer om deras historia samt skriva under en namninsamling.

En framtida manifestation kommer förhoppningsvis att hållas för att visa att vi inte tänker acceptera detta. Vi tänker sätta ner foten här. Nu räcker det! Låt dessa två fantastiska ungdomar, som är älskade av så många här i Sverige, få ett liv i trygghet där de ges möjlighet till en lugn och trygg uppväxt med en bra utbildning. Alla kan bidra, det är vårt ansvar som medmänniskor. Besök cristianochmasarra.blogspot.se eller gå med i vår grupp på facebook, och gör skillnad!

Vi har tre veckor på oss att förändra Cristians och Masarras framtid!