Fallolyckor leder varje år till mycket svåra skador hos många äldre. Livskvaliteten försämras för den enskilde som får svårt att röra sig, blir isolerad och i vissa fall helt beroende av andra. Olyckor av det här slaget är den vanligaste orsaken till att äldre personer skadar sig. Under 2010 dog i Sverige 348 kvinnor och 354 män som var 75 år och äldre som en följd av att de fallit.

Men det går att förebygga fallolyckor. Ett sätt är att bedöma vilka personer som riskerar att ramla och därigenom förhindra skador och öka tryggheten för de äldre. Detta kan ske genom till exempel balansträning, fysisk aktivitet samt genomgång av den äldres läkemedel för att minska risken för allvarliga biverkningar.

Trycksår är ett annat område som orsakar stort lidande för många äldre. Även här kan kommunerna arbeta förebyggande genom att personalen bedömer risk för tryckskador hos en äldre person som kommer till ett boende och förebygger sår, till exempel genom att underlätta för denne att ändra sittställning och hjälpa till att på olika sätt hålla huden torr och smidig.

Norrtälje ligger klart över riksgenomsnittet när det gäller att förebygga fallolyckor, trycksår och undernäring. 92 procent av de äldre i särskilt boende riskbedöms till exempel för trycksår, vilket kan jämföras med 56 procent för hela landet. Men det finns samtidigt stora skillnader inom kommunen. Enheterna uppger till exempel att samtliga äldre i nio boenden i kommunen har riskbedömts för fall, men att inga äldre har bedömts i tre andra boenden i kommunen.

Systematiska riskbedömningar är viktiga verktyg för att undvika att äldre personer skadas. Av de personer som bedömts framkommer att 68 procent har en risk för att falla, 33 procent riskerar att utveckla trycksår och 44 procent riskerar att utveckla undernäring. Det framgår av de nationella genomsnittssiffrorna i Äldreguiden.

Varför finns det så stora skillnader mellan och inom kommunerna? Hur länge ska vi acceptera det? Alla äldre personer har rätt att få det stöd och den hjälp de behöver för att få sina behov tillgodosedda. Det slås fast i lagstiftningen. Men de stora skillnaderna i fråga om riskbedömningar tyder på att långtifrån alla socialnämnder arbetar systematiskt med att förebygga risker. Det är nu hög tid att samtliga kommuner i landet tar sitt ansvar. Skillnader av det här slaget hör inte hemma i en god vård och omsorg om äldre.