3 m/s
Rovdjursföreningen har orimligt stort inflytande
Svenska Rovdjursföreningen, SRF, med sina cirka 3¿500 medlemmar (2010) är en oerhört liten organisation. Man har en styrelse som består av sex ledamöter. Utöver det finns en generalsekreterare.
Relaterat
Imponerande är att denna lilla sammanslutnings generalsekreterare, Ann Dahlerus, ofta får framföra diverse uttalanden i medier och tv-soffor. Ingen av styrelsemedlemmarna är bosatt i exempelvis Värmland eller Dalarna, de län som kanske har störst problem med rovviltsstammar.
Föreningen har en lång historia av minst sagt märkliga påståenden. Här är några av de mest underliga:
• Länsstyrelsetjänstemän med SRF-anknytning har vid två tillfällen gått ut i medierna med uppgifter om att tjuvjakten på varg ökat i landet. Fakta är enligt forskare på Statens Lantbruksuniversitet att tjuvjakten på varg minskat kraftigt. Respektive länsstyrelse har fått gå ut och dementera sina anställdas påståenden.
• Roger Olsson, ordförande i SRF, har efterlyst en konsekvensutredning om löshundsjakten, bland annat med motiveringen att ”det i stort sett bara i Sverige som jakt bedrivs med lösspringande hundar”. Fakta är att jakt med löshund tillämpas i våra nordiska grannländer, på Balkanhalvön, i Tyskland, Spanien, Italien, Sri Lanka, Australien och USA bara för att nämna några.
•I Västmanland har representanter för SRF skrivit insändare där man påstår att rovdjursdrabbade djurägare misskött sina djur, bland annat genom att inte ha så kallade rovdjurssäkra stängsel. Man springer till och med omkring i hagarna och mäter vilken spänning som finns i stängslen.
Fakta är att ett antal angrepp skett trots att ”rovdjurssäkra” stängsel funnits. Det finns inte heller någon lag som säger att djurägare måste sätta upp dyra och arbetskrävande stängsel. I Sverige är djurskyddstillsynen knappast en samhällsfunktion som är SRF:s uppgift. Däremot så kunde man kanske efterlysa en smula empati för dem som drabbats, men den lyser med sin frånvaro.
I en proportionell demokrati, som Sverige tilllämpar, kan man med bestämdhet hävda att denna förening fått ett inflytande som inte står i paritet med vare sig dess numerär eller kompetens.
I Sverige finns cirka 275¿000 jaktkortslösare. De båda jägarförbunden har tillsammans cirka 209¿500 medlemmar. Till detta ska LRF, Fäbodbrukarföreningen, Fåravelsföreningen, Svenska Kennelklubben med flera adderas.
I den nyligen bildade Vargkommittén (för en hållbar vargpolitik) har SRF med sina 3¿500 medlemmar fått en representant, vilket också Naturskyddsföreningen, SNF, har. SNF har 129¿000 medlemmar. Svenska Jägareförbundet och Jägarnas Riksförbund har fått en representant vardera.
Detta är som om Socialdemokraterna och ett parti med ett röstetal något över Kalle Ankapartiets skulle ha samma mandatfördelning i Sveriges riksdag. Man kan även fundera över hur denna lilla förening kunnat bli remissorgan för regeringen, Naturvårdsverket och länsstyrelserna i frågor som rör rovdjur. Man tar sig för pannan!
