Det här är glädjande men samtidigt oroas vi över hur vi ska klara vården och omsorgen för alla äldre i framtiden. Hur mycket ska vi höja skatten eller hur mycket kommer vården och omsorgen att försämras? Det finns ju allvarliga brister redan i dag.

Slutsatsen är att vi måste förebygga all den ohälsa som går att förebygga. Då står tobaksbruket högst upp på listan. Varje år dör närmare 6500 människor i Sverige på grund av tobaksrökning. Det är en svindlande siffra jämfört med antalet döda i trafiken, den preliminära siffran för 2011 är drygt 300 personer. De mänskliga förlusterna för tobaksbruket går inte att mäta i pengar men samhällets kostnader uppskattas till 30 miljarder kronor om året.

Det finns en kritik mot oss i riksdagen att vi inte gör tillräckligt för att minska tobaksbruket. I ett av de senaste numren av Läkartidningen skriver professor Hans Gilliam att ”tobaksfrågan ska i första hand inte behandlas vare sig på operationsbordet eller på terapischäslongen. Tobaksfrågan ska behandlas på politikernas bord!” Samma signal återkommer i Cancerfondens nyligen publicerade årsrapport.

Regeringskansliet sitter inte still i båten utan driver bland annat frågan vidare om fler rökfria miljöer genom sin myndighet Folkhälsoinstitutet. Men!!! Jag håller ändå med om att vi måste vara självkritiska, vi politiker i riksdagen måste göra mer eftersom det vi gör och säger är normgivande. Jag kan konstatera att arbetet mot tobaksbruk var mycket mer intensivt för 20 år sedan än det är nu. Då kämpade en del av oss för en tobakslag som blev verklighet och sedan också skärptes. Vi i rikspolitiken måste bli tydligare med att vi vill få ner tobaksbruket helst till noll.

Sverige måste leva upp till WHO:s tobakskonvention som vi skrev under 2005. Här förbinder vi oss att arbeta för minskad efterfrågan och begränsad tillgänglighet. Rent praktiskt skulle det innebära rökfritt för alla i alla miljöer och införande av varningsbilder på tobaksförpackningarna, införandet av neutrala paket och exponeringsförbud, förbud mot smaktillsatser och höjda skatter. Det här är sådant jag tycker Sverige bör driva i arbetet med EU:s kommande tobaksdirektiv som borde bli klart i vår.

Vi måste tydligare visa att vi tar de tobaksrelaterade skadorna på allvar. En opinion måste väckas för ett tobaksfritt samhälle. Här har vi politiker ett stort ansvar att tillsammans med ideella organisationer mot tobaksbruk arbeta så som vi gjorde inför införandet av 1990-talets tobakslag. Det handlar ju om att kommande generationer ska kunna leva med god hälsa långt upp i åren och att vi ska ha resurser för att ta hand om dem som ändå drabbas av ohälsa.