5 m/s
Vilken framtid väntar Rialavargarna?
I dagar som dessa är vargdebatten hetare än någonsin, en het debatt som även berör vår egen kommun.
Relaterat
Flocken av vargar i det som kallas Rialareviret lever i vårt lands minsta revir och motståndet mot dessa vargar har gång efter annan gjort sig tillkänna. Vi har sett falska vargskyltar uppsatta för att skrämma allmänheten, där den påstådda avsändaren av informationen varit länsstyrelsen.
Det förs även en hård och infekterad vargdebatt på Facebook, som initierats på grund av vargarna i Rialareviret. Trots det ursprungliga syftet med att hålla debatten på en seriös nivå, så domineras den nu av ytterligheterna. Till detta så kunde vi så sent som i julhelgen läsa att en fårägare i Riala fått sitt rovdjursavvisande stängsel vandaliserat.
Trots att stockholmare tycker mer om varg än genomsnittet i Sverige, 81 procent jämfört med 71 procent i övriga landet, så är rädslan och hatet mot varg påtagligt i vår kommun. Den rädsla som finns måste mötas med respekt, och hatet med saklig debatt.
Att döma av det rådande läget så finns det dock de som inte vill att en saklig debatt dominerar. Om vargfrågan och grunden för en svensk rovdjurspolitik över huvudtaget skall få acceptens så måste debatten föras med förståelse och respekt, från alla parter.
Varghannen i Rialareviret är född på försommaren 2008 i Hälsingland och är avkomma efter en varg som vandrade in till Sverige från Finland. Rialahannen bär därför på nya gener som har betydelse för hela den Skandinaviska vargstammen. Hannen har tillsammans med tiken, som kom till reviret sommaren 2009, tre valpar. Med bakgrund av den förda debatten och sabotaget i julhelgen så kan man inte bli annat än orolig för deras framtid.
Om det nu bildas en organisation av Facebook-gruppen ”Våga Vägra Vargen”, som det tidigare meddelats, så har vi en vädjan till dem som är engagerade. Se till att det inte är ytterligheterna som avgör den röst som hörs, och ta avstånd från de uppenbart olagliga handlingar som utförts för att piska på rädslan och hatet mot våra vargar.
Sveriges rovdjurspolitik baseras på att staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn ska finnas i så stora antal att de långsiktigt kan leva kvar i den svenska faunan. Det behövs dock en ökad långsiktighet än den politik som förs idag, men oavsett detta så har alla som tar debatten ett ansvar att se till att frågan handlar om hur dessa rovdjur långsiktigt skall leva kvar.
Om man verkligen bryr sig om vargen borde man lägga kraften i den diskussionen, och på att hjälpa dem som lever med rovdjuren att hitta sätt att göra det hanterbart. Då krävs att debatten handlar om det, snarare än att det bara är ytterligheternas röster och gärningar som får dominera och styra.
Vi tänker göra vårt i debatten för detta, och vi hoppas att ni andra gör det också.
KRISTIAN KRASSMAN
TOVE ÅSTRÖM ENGVALL
