I intervjun, publicerad i Oskarshamnstidningen, säger han bland annat att han under sin tid som partiledare förändrade den politiska dagordningen i Sverige, och att det inte var hans felsägningar och misstag som gjorde att han fick sluta som partiledare. Istället menar han att hans avgång berodde på att han utmanade ”starka krafter”: ”Politiska etablissemang och media hade bestämt vad som skulle diskuteras. Här kommer jag från landet och vänder upp och ner på det. Det blev helt enkelt för mycket för dem”.

Svenska medier är Stockholmscentrerade. Det finns det många exempel på. I går var till exempel första nyheten på Sveriges Radios morgoneko att Stockholms läns landsting sålde vårdcentralen Serafen i Stockholm för bara 700000 kronor, trots att landstingsmajoriteten visste att vårdcentralen var värd flera miljoner. Försäljningen sköttes helt klart mycket dåligt, och innebar ett slöseri med skattepengar, men en liknande försäljning hade inte ens funnits med i Ekot om den gjorts i till exempel Hallands läns eller Jämtlands läns landsting.

Detta betyder dock inte att medierna behandlar politiker sämre bara för att de inte kommer från Stockholm. Miljöpartiets ena språkrör Åsa Romson, som kommer från Salems kommun, behandlas till exempel inte bättre i medierna än språkrörskollegan Gustav Fridolin, som kommer från Vittsjö i Skåne. Håkan Juholts påståenden är därför bara trams. Att han fick sluta som partiledare berodde på hans egna misstag, och att partimedlemmar och väljare därför tappade förtroendet för honom. Det beroende inte på något ”etablissemang”, eller på att han kom ”från landet”.

Håkan Juholts skeva världsbild är numer i första hand ett problem för honom. Men det är förvånande att en person med så skev verklighetssyn och så förvirrade konspirationsteorier kan bli socialdemokratisk partiledare, och därmed statsministerkandidat. Det tyder på grundläggande brister i hur Socialdemokraterna utser partiledare.

De senaste dagarna har vissa kommentatorer jämfört Annie Lööf med Håkan Juholt och pekat på hennes uttalande om Kina, demokrati och vapenexport i Ekots radiointervju i lördags. Den jämförelsen haltar betänkligt. Även om Annie Lööf borde ha varit bättre påläst, så insåg hon genast sitt misstag och har gjort sitt bästa för att rätta till det. Håkan Juholt insåg aldrig att han gjorde fel, och försökte därför aldrig rätta till sina misstag.

Alla kan göra fel, och även om Annie Lööfs Kinamisstag har skadat henne, så lär hon aldrig göra så många misstag som Håkan Juholt – hon kommer, till skillnad från honom, att inse om det att dags för henne att avgå.