Detta har förändrats de senaste åren. Å ena sidan har de borgerliga partierna närmat sig varandra politiskt och startat ett organiserat samarbete, den så kallade alliansen. Å andra sidan har den socialdemokratiska hegemonin inom vänstern brutits upp, vilket gjort att det varit mycket större splittring till vänster än till höger.
Det här har fått många socialdemokratiska väljare att byta block. Och de har nästan uteslutande valt det största partiet: Moderaterna. Väljarna har alltså gått direkt från Socialdemokraterna till Moderaterna, trots att dessa partier ideologiskt sett ligger långt ifrån varandra.

Ännu tydligare syntes denna tendens de sista månaderna Håkan Juholt var socialdemokratisk partiledare. Han uppfattades av väljarna som inkompetent och partiets opinionssiffror sjönk som en sten. En del väljare gick till Miljöpartiet och en del till Vänsterpartiet, men de allra flesta gick till Moderaterna.
Uppenbarligen struntar en allt större del av väljarkåren i de politiska ideologierna, utan ser enbart till regeringsduglighet. Denna grupp, som i dag utgör ungefär 25 procent av väljarna, väljer mellan de partier de uppfattar som statsbärande, vilket i dag är Socialdemokraterna och Moderaterna, och de stöder det parti som de för tillfället uppfattar som mest kompetent. Dessa väljare är därför mycket lättrörliga, vilket inte minst har märkts i de stora förändringar i opinionsmätningarna som skett de senaste månaderna.

Att många svenska väljare gillar kompetens är mycket bra. Det visar på ansvarstagande, och på att de ser igenom populistiska och enkla lösningar.
Samtidigt kan utvecklingen mot fler och fler ”oideologiska” väljare innebära att partierna blir mer utslätade, och mer inriktade på att visa kompetens och regeringsduglighet än på att ha spännande idéer. Så har också skett med Moderaterna, och detta har varit mycket framgångsrikt, i alla fall hittills. Under sin nya partiledare Stefan Löfven tycks Socialdemokraterna nu vara på väg att följa efter.

Den här utvecklingen är förståelig, eftersom de ”oideologiska” väljarna i dag är så många att de avgör valutgången. Men å andra sidan medför denna utveckling att de stora partierna blir mer inriktade på att inte stöta bort väljare än på att tala om vilka idéer de tror på och vilka reformer de vill genomföra. Detta innebär att politiken blir mycket tråkigare. Politik handlar inte bara om att genomföra saker på ett bra sätt. Ännu viktigare är vad som genomförs.